Kom igen nu, va fan!
Satt här o lackade ur som fan på alla kommentarer jag fick i förra inlägget men vreden har lagt sig så jag kanske får till ett inlägg utan så många svordomar. Förhoppningsvis.
Så här... detta är ju min blogg, det är åtminstone vad jag går o tror. Jag har mitt egna användarnamn o mitt eget password så det borde ju vara på det sättet. Jag skriver mina egna inlägg om vad som försigår i mitt eget huvud.
Jag använder MIN blogg som en ventil. Som en dagbok. Som terapi.
Jag förväntar mig inte att alla skall gilla den o rosa den hela tiden. Tvärtom. Jag gillar när det uppstår diskussioner o debatter. Jag gillar när jag får lite mothugg! Sådan är jag även i verkligheten. Gillar att provocera fram lite hetta, liksom! Gillar att ta upp ämnen som är lite känsliga, som jag vet folk blir högljudda av. Det är kul. Stimulerande o utmanande. Och samtidigt lite läskigt. Fast läskigt på ett mysigt sätt.
När jag i förrgår skrev om grannpojken så blev det dock fel.
Det uppstod ord som "vuxenmobbing" och "hårda toner". Sorry, men här måste jag få säga ifrån. Kanske var jag jävligt otydlig? Kanske är det lätt att misstolka det jag skrev?
Jag mobbar inget barn!!!!!!!! Jag är självklart (!!!!!) anti mobbing. Anti som fan!!! Fan hörni, jag har ju tre små barn själv, inte fan håller jag då på att mobba andra barn? Vem tror ni att jag är?
Tror ni på fullaste allvar att jag sa till ungen rakt ut att "skaffa dig stake"? Hallå liksom? Det var ju hur jag tänkte när jag skrev inlägget. Tror ni på fullaste allvar att jag dissar ungen o stöter ut honom alternativt säger dumma saker till honom? Kanske tror ni att jag njöt av att han fick trästocken i huvudet? Herregud...
Och så fick jag en skopa hugg i hjärtat då en av er även jämförde mitt eget barn med allt. Jag citerar: "vissa lipar när något slår dom ..andra lipar när någon åker ur talang 2008".
Aj aj aj. Det där kändes.
Men, jag är inte den som är den. Självklart får andra tycka vad de vill om mina barn. Men såklart att det känns. Och ja... det tar mig emot att säga det men visst är det rätt. Min Äldsta är också ett barn fullt av känslor. Och lite väl känslig ibland.
Fast det är ju MIN dotter ;-)
Tro nu för fan inte att jag inte kan stå emot "trycket". Som sagt, jag gillar när det uppstår diskussioner. Men SNÄLLA, SÖTA o RARA ni... säg ALDRIG igen att jag mobbar små barn. Då lackar jag ur.
Tack.
Jag tror en del människor tror att du säger det du tänker. Jag håller helt med dig. Använd din blogg som du vill. Jag vet att du aldrig skulle säga dina tankar till barn eller till andra. Jag tycker det är modigt av dig att dela med dig av dina tankar även när de inte är rosenskimrande och "politiskt korrekta". Tankar är tankar och ord är ord. Om vissa bloggare inte kan se skillnad på det så ligger problemen hos dom inte hos dig. Got your back, babe!
Håller med papamac helt och hållet.
Dessutom vill jag säga att du har en helt suverän blogg!
Just det-det är ju din blogg och du får skriva precis vad du vill. Personligen tyckter jag att det gick över alla gränser när du sågar en liten kille som lipar när någon ?drämmer till honom i huvet med en träpinne??men det är ju min uppfattning! När andra barn grinar för andra saker..och vi är ju alla olika..och känsliga?i olika situationer och det är helt okej. Jag menade inte att hoppa på dina barn utan bara addera lite objektivitet. Och fortsätt skriva det du tycker och alla tycker ju inte som du och så är det ju!! Och nä jag tror inte att du skäller på en liten kille i sandlådan!
Jag gillar din blogg för du är nog lite som jag är.Med ett jävla humör och så är du inte så förtvlat pk hela tiden.Rock on!!
Mange o Garbo två - tack!
Gerda, jag gick över dina personliga gränser när jag gjorde vadå? Jag sågade honom inte för att han blev ledsen över att få en träpinne i huvudet. Jag sågade honom för att han ALLTID lipar. Till ALLT. Och INGENTING. Om jag blåser på honom faller han omkull. Och vad som kanske inte framgick är att han inte säger ett skit heller. Han lipar o man vet inte varför. Det är där jag önskar STAKE o lite JÄVLAR ANAMMA. Sedan lipar mina barn åt lite allt möjligt också - men jag får åtminstone reda på vad det är på grund av.
Tania, gillar dig också ;-)
Jag som oxå vet vem lillkillen som lipar är, håller med dig Fru P fullständigt, allt du skriver är helt sant. Jag själv blir jätte irreterad i bland på denna pojke bara för att han inte säger nått och bara sitter och glor på en och inte ens kan svara tillbaks när jag försöker prata med honom. Klart du ska skriva vad du vill på din egen blogg, om man inte gillar det är det ju bara att läsa någon annans istället.
Då länkar jag dig :)
Grannen, du är grym.
Fru P, sluta slå barn med träpåkar! det känns inte OK!
Det negativa med att blogga är att saker man skriver kan uppfattas så totalt annorlunda mot vad man egentligen vill få fram eller menar. Dels hör ju inta andra "tonen" man har o sen är vi ju alla olika o uppfattar/tolkar på sitt sätt.
Jag vet vad du menar, men det jag skrev var att jag inte skriver riktigt allt jag tänker. Bloggen är iaf åtkomlig för ALLA, trots allt. Men det är absolut inte omänskligt att tänka som du! Du delar bara med dig av dina känslor o vi som läser här gillar ju det (antar jag?!).
Blogga är terapi för många, det tycker jag med :) Så rock on! :)
Kramar
En ärlig blogg får ärliga kommentarer!
Tänk om jag skulle skriva om alla fula och äckliga barn jag träffar, (oops, nu gjorde jag det visst) Då skulle jag få varenda förälder efter mig.
Det bästa med dig fru P är att du är både en underbar mamma och en underbar bloggare och den kombon går inte av för hackor. Det är klart man får reaktioner när man skriver något som uppenbarigen folk stör sig på. Låt dem hållas och om min kommentar i ditt förra inlägg störde dig på något sätt so let it be. Vi är helt vanliga människor allihop och jag kan i resten av mitt liv berätta om fula, feta barn i min blogg. Om jag skulle vilja.
Jag hatar barn med snoriga näsor!!! There.....
Låt inte det här äta upp dig, bry dig inte om snack som träpåkar och "hårda toner". Passar det inte kan de dra, jag drar då ingenstans och tänker läsa din blogg tills mina ögon ramlar ur. (när jag är död typ)
Puss och kram på dig
hahaha var det jag som startade allt! ;)
Yes Garbo, det var du. FYYYYYYYYYYYY! ;-)
De flesta av oss tänker en sak vid ett tillfälle någon gång i livet det innebär ju inte att det speglar vilka vi är på något sätt. som bloggläsare ska man vara medveten om det. Mycket medveten. Man borde förstå att detta var en liten tanke hos dig just där och då och inte något som spglar vem du är. Suck..Vem av oss har inte tänkt så om lipsillar eller andra vid något tillfälle i livet?
Jag är övertygad om att du har perspektiv och kan vara objektiv! Ja ja du fattar vad jag menar.. Man måste tänka till lite även när man läser en blogg.. Kram till dig! I wath your back too och jag är en pangbrud:-)
Jag tycker du va lite hård mot killen. Onödigt hårda ord. Han är ju trots allt bara ett litet barn. Killen blir ju inte starkare av vuxenmobbning...
Men hallå... Det är en storm í ett vattenglas... Har varit mamma i 31 år nu... Å det har jag iaf lärt mig... Man tycker inte om alla barn. Vissa ungar tycks väcka själva fan i en... Precis som vissa vuxna kan göra det... Alla har vi mött det! Utan att för den sakens skull ballat ur i sociala spelregler.
Ord/tanke/handling är vitt skilda saker.... Jag personligen känner bara igen mig i ditt inlägg, Fru P... Och tänkte inte ens tanken att du skulle mobbat en lite unge!??! Starka ord för ingenting...
Chilla...
Mallafattarvaddumenarbralla
Mallan du är t o m klokare än jag!
