pendelilska

Imorgon backar jag bandet o försvinner in till åttio- och nittiotalet igen.

Jag skall träffa min barnis Anko samt flera kompisar jag inte träffat sedan HÖGSTADIET samt GYMNASIET! Vi skall göra värsta tjejgrejen o nostalgitrippen.

Vi skall ses klockan fyra hos Anko i hennes barndomshem i förorten där vi är uppväxta. Vi skall käka middag ihop (och dricka en jävla massa alkohol) och catcha up det vi missat. Det blir jag, Anko, Martinis, Fisen o HC. Fatta att jag inte sett dessa tjejer på minst 16 år!! Så jäääääävla roligt!!!

Efter middag, fördrinkar o en jävla massa babbel drar vi ut på lokal. Först till ett hak där det sitter mest rockers i skinnvästar o permanentat hår. Sedan till nattklubben. Den där nattklubben asså! Har man hängt där eller har man hängt där?? Öhh man har hängt där kan man säga. Ett tag var det onsdagar, fredagar o lördagare vecka efter vecka. Man har stått på bardisken o hällt öl på varann, man har suttit på pissoaren o kissat då det varit kö på damernas. Man har åkt porslinsbuss x antal gånger.

Tydligen har de fräschat upp o gjort det modernt *fniss fniss*... kan det verkligen bli modernt när nattklubben ligger fyra mil norr om Stockholm. Förorternas förort. Invånarna är kickers, rockers o losers. Det är en ganska bra sammanfattning.

Hmmmm, jag måste ju vara en av dom eftersom jag också är uppvuxen där. Jag har nog varit, är och kommer alltid bli en äkta förortsrocker ändå.

Är faktiskt stolt över att vara förortsdrägg. Va fan, hur spännande är det egentligen med människor som vuxit upp runt Stuuuuuureplaaaaaan?

Nä, tacka vet jag förortsfolket med snus rinnande mellan tänderna, lite jävlar anamma o stake. Ha! Vi kan vi! Det är vi som gör nätterna osäkra i storstan. Det är vi som har dåligt rykte. Det är vi som gör att Stuuuuuuureplaaaaaaanarna har något att trycka ner.

Det är våra killar som står för skinnvästarna, permanentat hår o tusen piercingar. Det är våra tjejer som sjunger "Total Eclipse of the Heart" så fort man får kareokechans. Det är vi som spelar luftgura o headbangar när det spelas tungt på dansgolvet. Vi har Ian Haugland. Vi har Chris Lancelot. Vi har familjen Dyall. Vi har Kerstin Dellert. Vi har bröderna Huusko.

Nåväl.

På nattkröken ragglar vi hem till Ankos barnishem igen o sover över. Precis som förr i tiden :-D
Hoppas få slagga i hennes flickrum :-D

Med detta önskar jag er alla en satans härlig helg.