En vädjan.
Stark som en oxe. My ass.
Just nu e jag liten o ynklig som en obetydlig jag-vet-inte-vad.
Jag ber alla nära o kära runt omkring mig att sluta med att deppa för vår skull. Jag ber er sluta att påminna mig hela tiden om hur synd det är om barnen, hur hemska vi är som vill flytta närmare stan, hur hårt barn tar skilsmässor, hur egoistisk jag är som hellre vill bo centralt på liten yta än utanför stan på större yta, hur sorgligt det är med betongbarn, hur känsliga barn är och ja...
Någon som fattar ett pytte av allt detta förstår att det är barnen som gör att man har världens ångest, att det är pga dom som allt blir så känslomässigt tufft o ledsamt. Det är ingen lek att bestämma sig för att skilja sig. Det är ingen lek att förklara för tre små flickor att mamma o pappa inte längre skall bo ihop. Det är ingen lek att berätta för tre små flickor att de kanske måste flytta.
Det blir inte lättare när ens bästa vänner säger saker som "jag ser på dina barn att de inte mår bra" eller när man blir ifrågasatt av andra nära o kära. Det blir inte lättare av att ständigt bli jagad av ångest.
Jag försöker se ljust på framtiden. Jag intalar mig att detta kommer bli bra tillslut. Att mina barn kommer trivas på nästa ställe och att de inte kommer ta skada av allt detta. Jag tror o hoppas att de klarar sig då de får lika mkt kärlek och att de fortfarande har både mamma o pappa som ger dem trygghet. Att de kommer få nya kompisar o nya snälla skol- & fritidsfröknar. Att de kommer få nya kompisar att leka med efter skola o dagis.
Är jag dum i huvudet eller?
Det är klart att det kommer gå bra!
Så länge barnen har er och ert engagemang så kommer dom vara trygga vart ni än bosätter er,det är när mamma o pappa inte kommer överens som barnen far illa,jag har den erfarenheten och ingen rolig sådan så gaska upp dig,klart det blir bra!
Pöss på nosen :)
Nej min vän du är inte dum i huvudet. Barn mår sämre med två olyckliga föräldrar som är gifta än med lyckliga frånskilda föräldrar..så länge föräldrarna står eniga och är sams inför barnen. Börjar man prata skit om varandra inför dom blir dom olyckliga för barn är oerhört lojala! Det är något jag vet att ni två inte gör. Era flickor är även så små att en flytt gör mycket mindre "skada". De har lättare att anpassa sig för deras värld kretsar mer kring mamma och pappa än kompisar som det gör för äldre barn. dom hinner ju börja i skolan på den nya platsen.. Så där ser jag inga större problem! Glöm inte heller att friska sunda barn reagerar! Det är precis som det ska vara.
Jag håller med dig om vad du skriver, för detta är ert beslut och vad jag förstått mycket och noggrant genomtänkt och då är det bättre att man stöttar.. Är uppmärksam kanske men stöttande.
Mina barn har skilda föräldrar, vi hade en familjär och vänskaplig relation i många år med dom. Jag upplever dom som trygga och glada. Visst har dom reagerat men jag vet att om jag och exet hade fortsatt ihop hade dom mått sämre.. Att fortsätta vara gift är inte alltid den bästa lösningen, men man ska komma ihåg att barnen skiljer sig med.. och därigenom ska man vara varsam med dom.. dock utan att de ska få utnyttja situationen. Men som sagt att vara gift för barnens skull..nää då gör man alla en sur björntjänst!!!
Bla bla bla.. detta börjar bli en novell men du glöm inte bort att det är en ganska lång sorgeprocess att skilja sig.. det tar tid.. och man sörjer mer än vad man tror man skulle göra. Tillåt dig att sörja!! Det blir bra i slutändan, tuff resa dit kanske, men bra tillslut! Jag lovar!
Kram sötaste raraste klokaste Pendlisgumman!
Hmm, det kan ju vara så i bland att man säger saker till vuxna som man egentligen inte menar, att man inte riktigt tänker sig för då man säger saker som att det är jobbigt för barn att flytta och så.
Man säger det kanske för att påpeka lite att "ni vet väl vad ni ger er in på" lixom.... vad vet jag.
Jag har flyttat en miljard gånger, bott mitt ute på landet samt i en riktigt fet tysk stad, vi slutade flytta när jag var 9, när vi åkte tillbaks till sthlm när jag var 16 var jag skitlessen - jag ska tillbaaaaaks, sa jag mellan gråten.
Mina föräldrar bad mig börja i skolan, för att sedan kolla hur det kändes, efter första skoldagen hade jag nya kompisar, och såg aldrig tillbaks mot min tidigare bostadsort.
Så har det varit var gång vi flyttat, man är deppig, man håller kontakt med "de gamla" en stund, sen rinner det ut i sanden.....
Jag har aldrig skilt mej, men har så klart varit i relationer som har tagit slut, många gånger med resultat att vänner som stod "oss" nära inte var varken min eller "tjejens" vänner efter ett tag.
Har vart med om svärföräldrar som gråtit i stället för att trösta sin dotter....
Det bottnar nog i att vi alla står oss själva närmast, och kanske ser till hur saker påverkar just oss själva, och att man inser att det tiden som varit inte kommer tillbaks, no moore parmiddagar lixom....
det kanske är därför vuxna agerar lite skumt i bland.
Att vara osjälvisk är ju så vansinnigt svårt! Att trösta när man själv är i "chock" eller ledsen är ju inte det lättaste.
Men de människor som står dej och din man nära kommer med alla sannolikhet även göra det om både 1 och 10 år, de som inte gör det.... ja det är ju bara att tacka för allt det trevliga man har haft tillsammans, och sedan sakta gå vidare.
Så det så!
Ett par ord bara: en knuten näve i röven på alla som tror sig veta vad som är bäst för andra. Dessa jävlar borde titta lite mer på sina egna liv innan de ifrågasätter andras.
Men skit också! Det enda man behöver göra är att INTE säga såna saker - det är lätt! Att det ska vara så svårt. Och dessutom vimlar världen av lyckliga barn med en massa olika familjekonstallationer. Finns det något annat som grund är barn perfekt skapta för att klara såna omständigheter. Du har helt rätt!
Check your cellphone ;)
kramar om
Pangis och flera andra kloka människor har redan skrivit sånt jag tänkte skriva. Barnen kommer klara sig fint!
Barn mår bra när föräldrarna mår bra. Bättre med två välmående föräldrar på skilda håll än två tillsammans som mår dåligt alltså.
Skiljde mig när dottern var drygt tre år. Ångest, givetvis. Men när allt var klart blev det så bra!
Lyssna inte på alla som får dig att må dåligt! Säg åt dem att hålla sina kommentarer för sig själva.
Jag fick höra saker som "Åh, jag skulle ALDRIG kunna vara utan mina barn varannan vecka".
Hallå!!! Jag valde INTE att vara utan min dotter varannan vecka. Jag valde att inte leva med hennes pappa för vi funkade helt enkelt inte ihop.
Att jag får vara utan min dotter ibland är en konsekvens som jag tyvärr inte kan göra något åt.
Och jag vet ju att dottern har det lika bra när hon är hos pappa som när hon är hos oss.
Givetvis blir barn ledsna ibland och kommer att sakna än den ena, än den andra föräldern. Men det är inte farligt att sakna och längta.
Det kommer att gå bra. Tro mig!
Jag har läst till och från i din blogg och jag tycker det låter som du och din ex-man har en otroligt bra grund att stå på. Om det nu finns något som heter lyckliga skilsmässor, så ligger ni nog så nära man kan komma.
Lycka till med allt!
Men snälla/rara/goa Pendlisen...
Du, ditt ex och barnen vet vad som är rätt för er... Du är dina barns mamma... Du är kompetent/kärleksfull och eftertänksam.. Vad mer behöver du veta?
Och ärligt... Vem fan har med att göra hur ditt liv ser ut framåt? Hur du ska hantera saker och ting? Vart du vill bo? Osv.. Osv.. Ingen! Joaådå... Visst har exet, barnen med det att göra.. Men inga andra!
Det praktiska måste faktiskt funka för er alla.. Men jag kan inte se ett endå orosmoln.. Ni gör ju er skilsmässa så bra!
Att ni gör så gott ni alla kan.. Råder det väl inget tvivel om? Ni är bra! Fortsätt på det... Låt inte andras åsikter skugga!
Å så till det här med "barn i stan"... Jag har älskat att bo i stan med mina barn.. Det är ju skitatoppen.. Här har jag allt av valmöjligheter.. Dagis, sexårs och skola.. Allt finns att tillgå.. Passar mig perfekt.. Parklekarn är skitbra... 4H-gårdarna likaså.. Stan är bäst för ungarna.. Så tycker iaf jag.. Men nu bor jag i 40-50-tals förort.. Funkar finfint det med.. Ungarna är trygga när föräldrarna är det...
Så klat att era barn tar stryk av detta.. Det är ju så konkret! Mammor och pappor ska ju älska varandra.. Från jorden till månen och så tillbaka... Hela tiden.. Men vad då? Låt ungarna "landa" i allt det nya...Så kommer de "i fatt!"... Det blir bra, till slut! Tro mig!
Å så slutar du att ta på dig skuld! Dina barn är av "kärlek komna"... Det komer de alltid vara... Så lita på din magkänsla, lita på att du har rätt att ha din skilsmässa ifred! Det är ju fan pucko så andra människor "lägger sig i"/ger utlopp för sin amatörpsykologi, hos dig... Ge dem numret till en bra terapeut.. Å skit i resten..
Jag röstar för att du måste fokusera på det braiga!
Pok
Mallaruttnarihoppånegobralla
Shit vilken press du måste känna, från alla håll. Jag förstår hur du lider för barnens skull - det är ju DEM som får en att få dåligt samvete, va det än gäller ;-)
Jag hoppas o vill ju bara att ni alla ska må bra och just nu är ni ju "mitt i allt" så det är nog meningen att det SKA vara jobbigt just nu.
Hör av dig när som helst, som jag skrev igår. Jag ser fram emot en fikastund med dig med eller utan hela ligan ungar runt omkring ;-)
Sköt om dig o familjen!
Kramar
Mycket kloka kommentarer har redan nämnts till detta inlägg.
Man ska aldrig underskatta barn och deras förmåga att lämna saker och ting bakom sig. Värre är det för dig och F som måste ta crap från omgivningen och dessutom leva med en ångest som samma omgivning utsätter er för.
Jag har inga direkta råd att ge. Men jag tycker det är piss att jag inte bor närmare dig. Jag skulle stötta dig och bara finnas till.
Det måste vara skitjobbigt när alla frågar hur barnen mår och hur de tar det. Vad då barnen? Det är ju helt sjukt att man ens kan fråga nåt sånt. Folk är så jävla talanglösa att de inte vet hur de ska bete sig när de får höra att folk skiljer sig.
Folk gillar att lägga sig i och gotta sig i andras olycka. Låt ingen tala om för dig hur du ska leva ditt liv!!
Du är varken dum i huvudet eller ett ego och hör sen!
Kram på dig!
Som sagt tidigare i kommentarerna, mår föräldrarna bra så mår barnen bra!
Jag märkte mycket på min son efter skilsmässan att när jag var låg, då var han extra trotsig och "tvärs emot världen och snett emot gud". Det var en period både han och jag behövde ta oss igenom, men allt har gått bra, vi mår båda bra idag och han har inte på något sätt tagit skada över att vara "betongbarn" eller att hans mamma och pappa inte bor ihop!
Gör det som DU tycker känns bäst för dig och dina flickor. Åsikter har folk alltid, och det är alltid lätt att vara publik och komma med råd när man själv inte sitter mitt i smeten!
Kram
Min lilla plutta!
Nu ska jag säga en sak. Nu måste du SLUTA fokusera på vad folk säger till er.... det dom tycker o tänker ska vara detsamma som kattskit för din del.
Dom viktiga personerna i det här är du, frippo och era barn. Det är ni som familj som bäst vet....främst du o frippo.... som vet bäst vad som kommer att bli bäst för er. Vad ni som vuxna kommer att må bra av?
Du ska helt och hållet sluta lyssna på sk goda råd från folk som påstår sig veta nånting om er överhuvudtaget. Ni, du som mamma, han, Frippo som pappa som vet bäst när det gäller er familj!!! PUNKT SLUT! Den som inte kan deala med det kan dra... om det fortfarande finns småsinta, stängda människor omkring er som tror sig veta bäst så säg ifrån, vänligt men bestämt! Det ni nu behöver är människor omkring er som stöttar er i ert beslut, vad det är handlar om! Det är DET NI BEHÖVER... inget annat!
Nu fru P ska du lova mig att börja fokuser på rätt saker i livet. Att du ska må bra, att dina barn ska må bra, att din relation med Frippo ska funka så smärtfritt som möjligt..... om det innebär o bo i en fjuttetta mitt i fucking stan med dina kids varannan vecka so be it! Bara det känns bra.... Det är när du blir bestämd och lever ditt liv som DU tror är bäst för dig o barnen, visar det för din omvärld...gärna talar om det oxå... det är då folk kommer sluta lägga sig i! Var säker på din sak hjärtat!
Du har det där i dig, nu ska du bara hitta den styrkan igen... för du vet att den ligger där lite undangömd just nu. Av lite sorg, dåligt samvete o smärta.... borsta bort det nu och så hittar du styrkan igen gumman! Jag vet att du kan det!
LOVE U o jag finns här jämt för dig så du vet!!
Du är absolut inte dum i huvudet! Ingen vet vad som är bäst för era barn förutom ni själva. Nu ser situationen ut som den gör och allt kommer förändras. Det kommer inte nödvändigtvis bli sämre för någon men det kommer bli annorlunda. I början är man jätte känslig för vad alla tyckte och sa, jag var likadan och höll på att förlora förståndet för att jag lyssnade på allas "råd". Sen lär man sig att sålla och faktum kvarstår. Situationen ser ut som den gör och man får göra det bästa av det, det bästa för sig själv och för sina barn.
Kramar till ar alla
Tack alla fina människor för fina kommentarer. Det värmer gott i hjärtat.
Inte ett dugg dum i huvudet.
Gud, det som att det var igår jag var mitt uppe i samma sak. Ungarna fixar det bättre än man tror. Det viktiga tror jag är att ni som vuxna är "snälla" mot varandra nu, och vad jag förstått är det inte något problem alls.
Du är inte dum i huvudet.Det är väl bätre att gå skilda vägar medans man kan vara vänner.Vilka gulliga barn du har.Skit i vad dina så kallade kompisar och andra tycker.Det blir kanske jobbigt ett tag men du klarar av det.Jag råkade se dig på pangis blogg och kunde inte låtbli att tassa in och kolla och ge en kommentar hoppas inte att det gjorde något.Vill du så är det bara att tassa in på min blogg.Lycka till med ditt nya liv nu.Kram
Det kommer att gå bra!!!!!
Efter min separtion (som du minns så var vi inte gifta speciellt länge..) så kände jag som du, alla dessa kommentarer...Tack men nej tack!!!
Jag lever faktiskt bara en gång så jag Måste också få må bra!!!!!
Kram
Din "dagis-kompis" fisen
