Jo.
Ska försöka fatta mig kort. Fast det är ju svårt för det är ju en massa som händer i mitt liv just nu. Alla som följer jeppes blogg vet ju. Ja... vi har bestämt oss. För att gå skilda vägar.
Det är sorgligt. Jävligt sorgligt. Men samtidigt är det befriande. Vi har ju båda gått o nött detta ett tag nu.
Självklart stod vi inte där för nio år sen o tänkte "äsch, om nio år kommer vi skilja oss". Tvärtom. Det här var (är?) ju mannen i mitt liv!! Visste direkt att den där snubben kommer jag ha det jävligt bra med. Och ja, så blev det.
Vi har haft det jävligt bra. Nio år av många skratt, bus och äventyr. Vi har ju gjort allt. Vi skjöt i höjden direkt! 1999 smällde det och allt bara flöt på. Vi hade sannerligen flyt jag o jeppe. Shit va coolt liv vi haft ihop.
Flera har sagt nu när allt detta hänt: "va fan... ni som alltid haft så kul!!". Ja, det stämmer ju. Vi har alltid haft kul. Knappt bråkat alls genom åren. Vi har skrattat så vi kissat på oss många gånger. Det är väl det som gjort vårt förhållande så jävla bra. Att vi skrattat o haft kul jämt. Typ.
Jag förälskade mig först i hans otroligt vackra fotbollsben. Och i hans temperament på fotbollsplan. Viftade med armarna o fick varningar stup i kvarten. Otroligt dryg o hetsig. Det gillade jag skarpt. Är ju lite svag för killar med lite stake. Han var en jävel på att lira boll också, snabbast på plan!
Det var så ballt att vara ihop med en fotbollskille. Det har nog alltid varit en dröm. Jag fick sitta där på matcherna o vara lite stolt ;-)
Som jeppe skrivit så träffades vi i Belgien på låtsas-VM. Jag cheerleader - han vänstermittfält. Öhh fick jag till det rätt, tro?
Jag viftade med mina pompoms o han gjorde mål.
Sen gick allt i megafart. BOOM SHAKALAK! Sambo! Resor! Giftemål! Villa! Ungar!
Vips har nio år gått o man undrar lite var tiden tog vägen. Nio år går jävligt fort. Men vilka nio år sen då!! Jag ångrar inte en sekund av dem. Detta bär jag med mig livet ut.
Triss i kärlek är resultatet får man inte glömma. Mina tjejer som jag älskar så djupt. Tänk att man kan älska så hårt!!
I helgen var jag 100% mamma och här är lite bilder:
Mitten o pärlplattebygge!
Lilla Hon som hellre leker med burken än med pärlorna!
Fredagsmys framför Idol. När det börjades bygga kojjor av täcke o kuddar så gav jag upp...
Lördagsgodis efter frulle. ALLTID Smarties först.
Discobrud. Äldsta var på diskokalas i lördags... hur snygg får man bli??
Sen blev det bullbak. Ja jag är såååå stolt över mig själv... värsta morsan liksom.
Äta deg???
Okej då.
Söndag bjöd på VACKERT väder. Här sitter jag o surplar kaffe o njuter av en färsk ELLE. Två yngsta o grannpojke lajjar i sandis. Äldsta på pyjamasparty hos grannen.
Oouuuiiiii.
En liten lövsamlare.
När solen skiner får man käka lite glass.
När jag plockade undan disken o gick tillbaka till bordet så låg den här lappen där! Äldsta har själv suttit i skrivit en massa ord... GRÄNS PÅ HUR DUKTIG MAN FÅR VARA!!!
Så... nu e ni lite uppdaterade.
Mitt i allt detta virrvarr av känslostormar o dramatik så går DRC o slutar på jobbet också. Fler separationer. Vi har jobbat ihop i åtta år och verkligen varit tajta. Han har varit min räddning många gånger på jobbet. Vår lilla magnetizer är inte längre hos oss... men vi ses i vimlet (för att citera honom).
TACK SNÄLLA UNDERBARA MÄNNISKOR FÖR ATT NI FINNS DÄRUTE. Denna gång särskilt tack till Niinis som muntrade upp mig sms-ledes när jag satt på en grå o kall perrong i eftermiddag...
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga...
Suckar lite tungt och sådär uppgivet. Nu har jag inga barn men jag har lämnat någon jag älskat mer än livet. Vi hade oxå underbart kul i sju år men sedan var det dags och gå skilda vägar. Jag antar att man bara vet det. När man provat allt och när man nött färdigt allt som går att nöta. När man inte skrattar tillsammans längre och när det är närmare till tårar än skratt. Då vet man...
Somliga säger att tiden läker alla sår, men jag tror att tiden är såret. Man får helt enkelt lära sig att leva med det. Se på Niinis, hon är ett riktigt bra exempel på att man faktiskt kan bli lycklig igen.
Jag önskar dig och dina barn all lycka och framgång i världen. (och deras pappa förstås)
Just nu tycker jag att det är skit att vi inte bor lite närmare varann för då skulle jag sätta mig i bilen och komma med en kram.
Må så gott det går. Tänker på dig.
Jag önskar att ni slapp gå igenom detta.. men eftersom så vet jag er att det sker i kärlek, respekt och samförstånd... Det är fint..
Sen måste jag säga att jag inte förstår varför..men det kanske inte ni gör heller och man kanske inte behöver ha en förklaring till allt!
Kram och du.. din äldsta..WOW är hon snygg och smart eller?
Skön känsla att inte ångra något. Bilderna på tjejerna gör mig lika glad varje gång.
Era tjejer är underbara!!! Hoppas ni båda kan fortsätta ha en bra kompisrelation nu framöver och kan känna glädje över hur mycket härligt ni upplevt ihop. Sköt om dig!
Det ni haft och skapat på vägen hit - det är banne mig inte någon kattskit!
ÄLSKLING!!!! Mitt lilla lilla hjärtat vad jag önskar att jag hade dig i min lilla handväska o fick ta upp dig då o då o ge dig stora varma kramar o tala om hur mycket jag tycker om dig! :)
Du ser, livet komer snart le stort mot dig....man reser sig...lite mer ärrad....som efter en förlossning ungefär..... Ärrad men lycklig!
Tänker på dig....
MASSA KRAMAR från idag lyckliga Ninis!
Life goes on...
KRAAAM!
