pendelilska

med ett jävla humör

Uopa!

Jag orkade läsa!

Även om jag inte har tre barn utan två, och även om det är mycket mer ålderskillnad mellan mina och jag slipper bråk dem emellan så finns det ju stunder när jag blir helt GALEN.

På Sonen som trotsar och skriker och ska bestämma (trots att han inte ens vet själv vad han vill).

På Dottern när hon svarar snäsigt eller tycker att jag "aldrig fattar någonting".

Och detta fast jag vrider och vänder mig ut och in för att vara till lags, för att vara snälla-mamman-som-alltid-gör-det-bästa-för-barnen.

Ständigt dåligt samvete för något.

Tankar. "Förstör" jag barnen för att jag är så hemsk?



Av det jag läser om/av dig så verkar du vara en perfekt mamma för dina barn.

Trotsåldrar, trötthet och andra omständigheter gör ju att det allra gulligaste ungar kan förvandlas till monster.

Äldsta är ju så stor att hon säkert förstår vad som sårar dig (kolla bilder på pappa och skapa dramatik och tårar).

Och sen får hon dåligt samvete och vill att allt ska vara bra.



Man måste få vara tuff och bestämd mot sina barn, även om man bara träffar dem varannan vecka. Det kan liksom inte vara rosaskimrande. Det måste vara på riktigt.



Och fy f-n vad jag svamlar. Och nu har jag nog skrivit den längsta kommentaren, ever.

Och du orkar nog inte läsa allt.

Om du gjort det, så KRAM på dig.

Stå ut! Det blir bättre, och sämre, och bättre igen.

Det går upp och ner, vettu! ;)

morsan orkar alltid läsa.....kramar till tusen

A, jag orkade också läsa :-) Tack för pepp!! Och tack för kram!



Mor, härligt :-) Skönt att du är med mig även när du inte är det :-)

Kära hjärtanes då!

Ja en del hör ju till åldern en del syskonrivalitet och så en dos separationsångest på detta sen är det flytt på G har jag förstått så varför blir det som det blir?

Kanske just därför.

Ni gör vad ni kan i denna sits och ni gör det bra,alla krav som ställs ställer ni själva och det är det som kan bli jobbigt.

Man vill så mycket och allt ska bli bra så ser man framför sig hur ungarna glatt kutar i ens famn så blir det inte som man tänkt man blir besviken o undrar hur man kunde göra bättre.

Svaret är att ni gör det bra och barn måste oxå få agera utåt och få ha rätten till att känna bli sura och såra för det kan dom sanna mina ord.

Säg den kotte som inte packat sin väska o ska flytta när mamma el pappa e dum!??

Ta Lotta på bråkmakargatan tex ;)

Det hör till.



Sen är det ju så att du vill ha det mysigt ihop sista kvällen o sen spricker planen och du måste gå hemifrån med dåligt samvete eller åtminstone tyngt det är tufft gumman men verkligheten.



((Massa Kram))

Jag orkade oxå läsa hela.



Även om jag inte har några barn själv (än) så förstår jag hur jobbigt du har det. Det är minsann ingen dans på rosor. Ibland brukar jag säga att man måste nå botten för att kunna ta sig upp, att man har någonting att jämföra med.



När tjejerna är sådär underbara och rosaskimrande är det lätt att glömma de tuffare tiderna, men det är klart att tjejerna behöver agera ut lite. Det vore nästan konstigt om de inte reagerade på den nya situationen i deras liv.



Jag vet att du är en jäkligt bra morsa och jag antar att du bara måste stå på dig, det är tufft för er alla. Det är väldigt många känslor inblandade och barn vet väl oftast inte vart de ska göra av sin besvikelse eller ilska överhuvudtaget.



Tycker om dig. Kram på dig.

Visst orkar vi läsa! Skönt att veta att familjer är rätt lika!!!

Jag Vet att jag inte får klaga när jag bara har ett barn...men men det är inte alltid lätt för det!!!

Ena dagen är Pappa bäst, andra är Mamma bäst (som när jag ger min 10-åring pengar till dyra BjörnBorg kalsonger)vissa dagar slår det slint helt å det är dagar när pappans-nya-tjej-fröken-mullig/fet är bäst.......



Jag har iallafall fattat Mitt beslut, jag ska gå i terapi!! Trendigt va?!

Näej inte för att fröken-förort strävar efter det utan för att jag inser att det ibland blir för mycket! (det kan bli det även med ett barn)

Kram till dig o till familjen!!

Fisen, ja det spelar nog ingen roll om man har ett eller flera barn. Samvete och ångest tillhör oavsett. Skönt att vi är flera - så vi kan peppa varann! Terapi har jag redan gått, det är SKÖNT men jag inser att jag behöver terapeuta mig själv för då går det bäst :-)



Malliz, gråter lite. Du e så snäll. Tycker om dig massor tillbaka.



Garbo, huvudet på spiken. Lotta är en bra referens!

Stor kram till dig du ljuvliga kvinna.

Har bara en sak och säga! Vi småbarnsföräldrar sitter i samma djävla båt och det är för det mesta en sju helvetes storm på det där havet!

Känner igen allt!! Gumman...våra små hjärtan som springer utanför våra kroppar kan faktiskt reta oss till vansinne så vi fan ryker. Samtidigt så har vi de mest underbara stunder med dom!!!



Du är i alla fall så jäkla bra, glöm inte det!!



Puss

Men jag orkar läsa, det är min höjdpunkt här i livet att få läsa min bästis blogg...



Love U!!

Ett ord, internatskola :)

Kan det inte vara som julafton lixom? att man uppskattar dom små liven mkt mer när dom är änglar efter att dom varit bråkiga ett tag?



Min vandrande pinne var oxå jätte olydig igår, det tärde på mig ska du veta!



Kämpa på Fru P, ngt säger mig att du är en fantastisk mor, så det så!

Inget jobbigt alls att läsa detta inlägg eftersom du alltid skriver på ett sånt roligt sätt även om det handlar om en asjobbig kväll!



Fyfan, jag beundrar verkligen dig som inte bara svimmar efter sådana där kvällar och mina tankar på syskon till max i framtiden känns alltjämt skrämmande :)



Du verkar vara en kanonmorsa och förlåt om man skrattar lite när man läser din berättelse för jag förstår ju hur tokig man skulle bli själv! Bara att ha en max med eviga sömnproblem och som börjar bli lite trotsig är ju ingenting men kan göra mig galen ibland så det ggr 3, oj oj.



Kämpa på med dina söta tjejer!

Jag orkade läsa och kände igen en hel del.. 6 årsåldern är en liten förpubertal period där de första små hormonerna kommer.. Så där kommer dom vara när dom blir äldre med och det är bara att backa tills det lagt sig.. Inget att göra åt .. bara att flyta med hormonströmmen och du gjorde alldeles rätt som lät henne sova hos dig. När kids trotsar och i synnerhet när hormoner är inblandade måste man ösa kärlek på dom ÄVEN om man innan satt tuffa gränser! Bra jobbat!



Sen tror jag dina tjejer reagerar lite på skillsmässa och allt och det är något bra! Det är friskt och sunt att reagera, värre om dom blir inneslutna och tysta.



Nej förfasas inte du har tre friska fina vildar som är precis som barn ska vara. Och du är exakt som alla andra vi mammor.. Vi pallar inte trycket alla dagar! Ingen gör det vad de än säger. Just nu tittar jag på ett hål i en garderob som jag sparkade sönder i ren skär j-a "jag är less på hela skiten ilska". Hålet är kvar som en påminnelse om att jag är en sund och mänsklig förälder!



Tror på dig gumman! Kram

Ähh... Va fan.. Det som inte dödar härdar..



Lite mammatips..



Slå upp ett glas god wiskey.. Kvista ut och ta några bloss.. Sätt dig i soffhörnet.. Och säg att ungarna får vara mamma och du barnet..



Sen sätter du igång att köra med dem.. Härma alla utspel du bara kan.. Gör de inte som du säger så gnäll, skrik och var allmänt odräglig.. Kasta böckerna de nyss hämtade.. mm.. mm.. Har du inte fått glada ungar förr så.. Glada och stressade blev mina.. Men de tyckte det var skitkul när jag härmade dem.. Efter det kaoset kunde vi prata om hur man beter sig mot varandra och varför..



Pangisen är som vanligt klok.. Och jag spär på med att köpa en bok om barns utveckling.. Det är faktiskt en tröst att se att väldigt mycket har både fysiska och psykiska förklaringar.. Funkar finfint på alla utom min Lilla T... Hon utvecklas precis som hon vill.. Jaja lite skit i maskineriet får man räkna med.. De andra ungarna har gillat skarpt att vi läser tillsammans om just deras ålder.. Ungarna vill ju också fatta vad som händer..



Skilsmässan påverkar er alla.. Jaha!?!? Och vad är det du inte förstår i det då gumman? Tror du att du är någon stålmorsa? Sorry bönan... Du är en mamma som verkligen försöker få ihop allting i en kaotisk situation... Va fan.. Det gör ont att skiljas.. Hur väl man än är förberedd.. Jag är superglad att jag är skild.. Ändå kan jag få gråtattacker över "familjen som inte blev"... Eller över den skit jag och barnen hamnat i.. Men vad då!? Så´nt är livet..



Massor av pokar till dig du bästa mamma..



Mallavärdlösmammaiblandbralla

Malla, wow. Det där var starkt o satte sig som en smäck. Tack.



Pangis, ja du är alltid så klok... och säger alltid rätt saker. Tack.



Mattias, oj va rörd jag blir. Tack.



DRC, love you.



Ankan, åh va söt du e.



Nina, alltid härliga o peppande ord från dig. Tack.



7vagnsmamman, YES!! Så ser verkligheten ut. Bara att gilla läget.

Den här gången slår Mallan mig med hästlängder i klokhet! I fortsättningen ska jag röka och dricka whiskey när jag lackar på teensen:-) Kärlek till er!

Jag som varken gillar cigaretter eller whiskey måste hitta nåt special som jag kan lugna mig med :)

Fru P...Känner igen i stor sett allt, typ been there done that....skitjobbigt... finns inget värre..grejjen m kameran o äldsta är totalt urjobbigt..men det kommer att bli bättre inte nu, inte sen men senare!!!!!

Jag tror iaf att jag förstår dig för jag har varit i samma situation...men nu är barnen snart 15 o 20 (vet inte ens var tiden tagit vägen) och saker har klarnat, blivit bättre och jag älskar ff mina barn,,,,o de mig (konstigt nog) eftersom jag har sådana starka minnen av vad du beskriver..Verkar inte som de kommer ihåg just dessa stunder..(däremot andra som jag inte har en susning om)...men de minns också hur jag läste saga för dem, hur vi sov i dubbelsängen, frukost

ten i sängen, hur vi möblerade om, prat om pengar när man skiljer sig och vad vi skulle prioritera, läxläsningen i köket, restaurangbesöken vi gjorde var tredje månad (när vi hade råd) semestern till billiga Polen isf turkiet..mmm barnen gillar dig ändå..älskar dig..trust me..men det känns hårt nu...

kämpa på!!!!! Du kan o du gör rätt...

>>>>>>>>>>>>>>trevlig helg o kramen.../H

Puss på dig GÄvletjej.