Stormigt.
Jag har inte varit här på länge nu. Har vare sig haft lust eller tid. Det är så mycket inom mig som händer och jag vänder ut och in på mig själv. Detta är ingen lek hörni!!!
Igår tog jag hit mina två yngsta för inflytt på ALLVAR för första gången. Eller vänta... tar det från början...
Igår åkte Äldsta o Jeppe till Kreta. Mitt hjärta gråter. Jag är inte hel utan henne. Hon o jag ryker ihop och vi sliter håret av varandra men jag klarar inte av att vara utan henne!!! Och detta låter jävligt skumt men att "bara" vara med två utav tre är fan värre än att vara utan alla tre.
Låter kanske helknasigt men så känner jag. Det är liksom FYRA av oss varannan vecka. Inte tre.
Så igår flyttade vi tre in här. I lägenheten. Sitter nu vid köksbordet i vårt nya hem. Trodde det skulle bli galant på alla sätt men det känns bara skumt och konstigt.
Igår kväll sa Frk Mitten "mammaaaa när ska vi åka hem?" på kvällen. Hugg i hjärtat. Jag svarade att detta var deras hem också men det är liksom svårt att ta in. "Mammaaaaa vart är mitt rum?" har också dykt upp. Jag svarade att alla rum är deras. De greppar inte situationen riktigt. Och de känner också av att Äldsta är borta. Det märks så tydligt.
Lika dant där... de slåss, rivs, puttas, skriker åt varann o allt möjligt allt som oftast men de sitter ju ihop! Och om man loosar en kroppsdel - då känns det konstigt.
Jag har tagit ledigt imorgon. Jag MÅSTE fixa klart här nu. Ta in massa leksaker - göra hemmet "barnvänligt". Just nu ekar det i alla rum. Inget på väggarna. Knappt några leksaker. Imorrn ska jag "stöka till" rejält. De måste känna sig hemma!
Idag har det dock varit mkt bättre. Efter pannkakor så gick Frk Mitten ut hittade hennes bästis på dagis hus som bara ligger 50 meter bort. De har lajjat hela kvällen. Jag o Lilla Hon gick ut o cyklade. Sen gick vi bort till huset där Frk Mitten var o fick komma in o hälsa på.
Känns mkt bättre nu. Men det krävs nog lite tid för att vi alla skall känna att vi trivs till 100%.
Har fått några bilder från Jeppe idag också. De verkar ha det jävligt skönt. Det unnar jag dom båda verkligen!!! Äldsta ringde mig också och berättade vad de gjorde. Det är 33 grader varmt och de har bara "varit". Precis som det ska vara på semestern!
Ååååhhhhhhhhhhhhh. Så läste jag Niiinis inlägg om saknaden efter att barnen åkt till andra föräldern och inser att denna "äter upp mig inifrån"-känslan verkar aldrig gå över. Det är så här det kommer vara helt enkelt. Klump i hals o magen varannan vecka...
Gotta like the läge.
Förstår att det känns skumt,lite som att "flytta hemifrån första natten känslan"
det brukar kännas lite pirrigt och nästintill lite krypande ångest feeling...så har det alltid vart för mig i allafall.
Tror det blir bra när du fått stöka runt som du säger,får sätta prägel på hemmet.
Du kommer känna dig hemma snart hoppas jag.
Ja det låter ljuvligt för Frk stor o jeppe :)
Nu hoppas vi bara solen orkar skina med full kraft även över oss/Stor Kram
Usch,jag får en liten tår i ögat, klumpa i halsen o ont-i-magen-känsla av att läsa detta. Sorgligt liksom. Men vad bra ändå att du/ni stannar kvar här "i hålan som gud glömde o allt du nu vill kalla den". För det är bara det en stor trygghet för era små juveler.
Låt ungarna röja fram grejer ordentligt i morgon så ska du se att det ganska snabbt slutar eka i lägenheten:)
Jag kommer mer än gärna o dricker kaffe med dig oxå, hojta till bara!
Styrkekram
Sötaste du! Som jag känner igen mig i det du skriver!! Jag vet att det inte är någon tröst men efter en tid blir det lite lättare.. jag menar man vänjer sig och det blir vardag av den absurda situationen att man inte lever med sina barn varje dag. Efter ett tag..dvs efter min sorgeprocess var över (och den tar tid!!! Det är lov att ge sig den tiden och landa i det nya..inget man gör på ett halvår inte) så upptäckte jag att jag blev en bättre förälder. Men så sent som förra sommaren när teensen var i USA med sin pappa två veckor mådde jag stundom skit, jag ville ju göra allt det roliga med dom.. Why liksom?
För dom som inte upplevt det här kan man knappast förklara känslan (Fasst jag tror de flest förstår ändå) men vi som lever med det.. ja vi har våra "downs"..men vi har förmånen att få jävligt bra "ups" också!
Styrkekramar till er alla tre som är hemma och längtar!!
Självklart känns det stormigt i både ditt och barnens liv, det är en otrolig omställning för er alla. Ni har alltid varit tillsammans allihopa och nu ska ni komma in i nya rutiner som varannan vecka och så även ett nytt hem och allt det som hör till!
Det kommer nog ta tid att vänja sig men tillslut kommer ni komma in i dom nya rutinerna och allt komme funka lika bra som förut! Ge det tid bara, även fast det känns tufft!
Förstår saknaden, att inte vara alla på samma ställe som förut, att inte ses lika ofta, att sakna så det gör ont. Det är som sagt en otrolig omställning från hur det var förut men tänk som såhär att barnen har det bra både hos dig och hos Jeppe och dom, vet att ni ALLTID finns där!
Ni har valt den bästa lösningen, visst har ni flyttat men bor ändå kvar i samma samhälle och som jag förstått det bara ett stenkast ifrån varandra! När allt nytt blivit er vardag så kommer ni alla må så bra! Det är jag säker på och barnen känner din närhet,även om du ibland är en bit bort så har man so liten alltid sin mamma och pappa närmast hjärtat!
Ta en dag i taget!
Puss och Kram Alexandra
Tack för dom jättefina orden om mig i Ninas blogg, blir alldeles rörd och dom värmer oerhört ska du veta! Visst är det konstigt att man på nåt sätt kommer varandra så nära genom en blogg?! Känns so vi alla känner varandra på riktigt ju!
Ser fram emot en träff!:-)
Jag har ingen tröst.. För det du upplever gör ont utanför smärtans gränser.. Vam fan har skaffat bar för att leva ed dem på halvtid?
Ändå så är jag förvissad om att du och Jeppe kommer klara detta så bra som man kan.. Ni är båda så måna om barnen.. Och varandra. Det är en otrolig styrka. Kanske svår att se nu, men med tiden!
Pok
Mallaharbarnenmestatidenbralla
Efter allt de andra har skrivit så tog det slut på klokheter på Internet men jag kan bara hoppas att både du och Jeppe +barnen lite längre fram finner det mer uthärdligt att leva varannan-vecka-livet. Det finns ju faktiskt fördelar med det också även om man säkert inte känner av dem i den situation ni befinner er i just nu. Håll ut!!
Jag kan bara fylla i det som dom andra sagt, men som vanligt beskriver vår egen "President of klokhet" allt så bra....
För, tro det eller ej.... det blir bättre.... och man är inte hemsk som säger så heller....
Men i början skär det i kroppen... Man längtar så smärtsamt mycket efter sina älskade barn!
Hoppas att får det fint i ert nya hem och att hela Balettligan med sin Kommandora får det helt underbart!!
KRAMAR
tack härliga människor för så fina o stärkande kommentarer... vad gjorde jag utan er?!
Ja precis som du tog upp så vänjer man sig ALDRIG, men man får gilla läget.
Och att gilla läget gör man så olika från vecka till vecka. Ibland gillar man läget hyfsat bra, ibland inte alls bra!
Jag hade en dålig vecka den här veckan. Den här veckan ville jag ha dom hos mig mera....
Men gumman, alla veckor är som tur är inte så! Liten tagg i hjärtat har man alltid varannan måndag, men ibland är taggen kortare och mindre smärtsam och ibland är den väldigt lång och gör ont länge!
Jag säger MYCKET KONTAKT de veckorna. Prata mycket, kanske ses på en fika, ringa säga godnatt. Så gör jag...
Med åren blir det lättare... nej, fel ord... det blir mer överkomligt! På tisdagen känner jag mig redan liiite bättre! Det är bra, förut blev jag människa på onsdag ibland torsdag för då var det bara några dagar kvar till dom kom hem!
De dagar de är jobbigt försöker jag ta in intrycken från hur ungarna känner. Hör jag ingenting så har jag kontakt med pappa Magnus och kollar av läget, vad de gör... och är dom fullt upptagna vet jag att de har de kanon hos pappa. Jag har turen att ha en jäkligt bra pappa till mina grabbar. Jag VET att dom har de bra där. DET ÄR JÄKLIGT VIKTIGT!! För då är det oftast mina egna känslor och min egen saknad som tär på mig, inte att mina barn inte mår bra.
Tänk så när det blir jobbigt hjärtat!
Och du, Ninis finns här för dig! ANY TIME!
Puss love u
