Nojjig.
Aaaa jag vet att jag ofta nojjar utan egentliga anledningar. Detta är ju sjukt jobbigt och massor av energi går till något som inte ens är nödvändigt.
Men så funkar jag.
Vaknade upp natten till igår som så många andra nätter med ena armen helt bortdomnad (låg på mage o hade armarna under kudden). Det är så jävla obehagligt, armen är som en stor ofungerande geleklump. Detta händer då o då så det var inte mer med det... fast jag tror att denna gång gick till historien för det var såååå läskigt.
Jag trodde på allvar jag skulle behöva amputera hela armen. Att den var död. Stod där bredvid sängen o skakade armen, klämnde på den, försökte röra fingrar och tillslut började det sticka i den. Den vaknade till liv. Lite grann.
Sedan kände jag lite senare att den fortfarande var bortdomnad. Och kall. Den var liksom inte tillbaka.
Så var det så hela dagen igår. Men... senare på eftermiddagen började vänstra skinkan, vänstra låret, vänstra vaden, vänstra sidan av nacken osv bortdomnat. Eller, inte helt. Jag kände ju lite men det kändes ändå som om allt somnat liksom...
Trodde ni jag kunde somna igår kväll efter allt googlande??
Nej, nu tror jag att jag fått stroke, att jag har en hjärntumör eller att jag bara sakta är på väg att dö. Jag vet, jag är patetisk men jag är så'n sort.
"Varför drar du inte in till sjukhuset o kollar då???"
Nej för att jag på något sätt känner att det inte är allvarligt. Att jag är ganska nördig som oroar mig. Vadå liksom, jag har inte andnöd, jag har inte ont, jag har inte tuppat av. Jag är bara lite bortdomnad... men fungerar ju.
Men. Om det känns likadant ikväll när jag går o lägger mig så kommer jag boka tid på tisdag. I skrivande stund känner jag mig fortfarande lite bortdomnad och KALL på vänster sida kroppen.
Det är inte mycket med tanten nu asså...
Känner igen känslan av att man inte vill gå till läkare för man känner sig nojjig och hypokondrisk. Hitte-på-sjuk, liksom.
Men jag tycker absolut du ska kolla upp det faktiskt. Inte för att göra dig orolig, utan för att du ska känna dig lugn själv.
Det låter ju inte som stroke utan mer som om någon nerv kanske hamnat i kläm när du legat så illa på armen. (spekulerar som värsta amatör-läkaren)
Skit i om någon läkare tycker du kommer i onödan.
Om det får dig att må bättre och känna lugn så har det ju fyllt en funktion.
Du har så rätt A! Det är tydligen en nerv i kläm... har pratat med Sjukvårdsupplysningen och de symtom jag har har inget med stroke eller hjärntumör eller något annat jag trodde att göra. Då kan man exempelvis inte koordinera sig, gå ordentligt osv.
Jag skulle höra av mig igen om det blir värre - annars vänta ut, ty det kan tydligen ta ett tag om man har otur.
KRAM!
Jag hatar själv att gå till doktorn..Och de få gågner jag faktiskt har masat mig dit har jag inte direkt fått någon hjälp alls trots att jag en gång, men iaf, nästan förblödde pga nocnhalans..
Jag tror faktiskt också på nerv i kläm..Det kan ge de mest kosntiga symtom..Känner du någon som kan ge lite massage el värme? det är bra för nerver i kläm..
Hoppas du kryar på dig. Kram
Såg din kommentar först nu hos mig, när jag var lite "down" om man säger så.
TACK TACK TACK TACK - det är så skönt att höra att man trots det är "normal" och ja,man har höga krav på sig själv. Galet egentligen!!!
Läbbigt med den där domningen. Har det blivit bättre? M har faktiskt en jobbarkompis som är sjukskriven just nu då han hade sovit på sin arm så den somnade o sen vart avdomnad ett tag. Det var nån nerv förstod jag det som, som kommit ikläm o det kan ta ett tag. Nu ville jag inte "strö salt i såren" utan mera få bort din döds-ångest ;)
Kram på dig du fina människa!
