Botox?
Ja jag funderar faktiskt över det där med Botox. Vad är det egentligen? Varför använder inte alla det om man nu blir lika slät o fin som t ex Carola? Är det nervgift? Och i så fall, vad är farligt med det? Det låter ju jävligt otäckt, just ordet "nervgift"...
Jag skulle verkligen kunna tänka mig att prova. Tänk o få en sån där slät ung hud igen?? Fatta va skönt det skulle vara! Behöver man behandla sig om och om igen, tro? Är det dyrt?
Jag är ju en kvinna med stora komplex. Börjar tro att det är en sjukdom för nu har jag ju (faktiskt) lyckats skaffa mig en något så när platt mage. Ibland kan jag till o med ana lite muskler där. Jag har gått från waist 30 till 27 i jeans sedan i somras o jag mår egentligen som en prinsessa rent kroppsligt MEN det är alltid nya saker jag kommer på som jag vill förändra/förbättra. Jag är helt enkelt aldrig nöjd.
Nu är det mitt ansikte. Jag börjar se bra sleten ut asså. 30+, 3-barnsmorsa, heltidsarbetande... ja alla måsten här i livet har gjort mig så gammal. Runt ögonen o i pannan är det värst. O så har jag en bekymmersrynka mellan ögonbrynen som ständigt är i veck då jag går omkring o bekymrar mig typ jämt.
"När skall Fröken Mitten sluta hosta?", "Varför har Lilla Hon blivit så dålig på att äta mat?", "Varför hälsar jag inte på farfar oftare?", "När skall jag ta den där kvällen o bara sitta o fixa med fotoalbumen?", "När skall jag sätta igång o köpa julklappar?", "Ska jag köpa ett par G-star jeans till, fast de kostar 1500 kr?", "Vad visar mina blodprov, har jag bergis cancer i magen?", "Tänk om jag aldrig skulle få uppleva tjejernas uppväxt?" osv osv
Min pappa har alltid sagt "man skall inte fundera så mycket, då blir man idiot". Det ligger någonting i det.
Nu tycker säkert många att jag är ytlig o löjlig. Vad gör lite rynkor, liksom. Inte så mycket om man jämför med annat elände men jag gillar dom inte!!
Nu är det så här att jag tränar som en idiot o äter mycket mindre än vad jag gjort förrut. Sedan i somras har jag ätit sunt o t ex slutat äta mjukt bröd. Det funkar ju skitbra. Jag avstår från godis o godsaker i veckorna. Helt o hållet. Jag äter mycket mer grönsaker o har dragit ner på kolhydrater. Lugn, jag lovar att jag äter kolhydrater, men inte lika mycket. Jag tar hellre massor av broccoli till köttfärssåsen o pyttelite pasta än tvärtom.
Ju mer jag tränar desto mer taggad blir jag. När jag är färdig med ett pass på gymet så vill jag gå på nästa direkt.
Börjar jag bli manisk? Tänk om jag blir sån där... va heter det... trainoholic? Besatt liksom? Eller är det bara bra att jag känner så?
Tycker folk att jag är asboring som inte fikar med fikabröd? Tycker folk att jag är töntig som är petnoga med maten?
En sak har jag INTE slutat med, även om jag vet att det inte är nyttigt på ett eller annat sätt. Det är ÖL o WHISKY.
ME LOVE! Kan inte vara utan. I lördags drack jag massor med öl, när jag träffade tjejerna i stan. Från klockan fyra på eftermiddagen till midnatt pimplade vi. Så så boring är jag inte :-)
Detta var bara lite funderingar kring mitt sletna yttre. Nästa inlägg får bli lite mer intressant...
Hörs.
Jag skulle verkligen kunna tänka mig att prova. Tänk o få en sån där slät ung hud igen?? Fatta va skönt det skulle vara! Behöver man behandla sig om och om igen, tro? Är det dyrt?
Jag är ju en kvinna med stora komplex. Börjar tro att det är en sjukdom för nu har jag ju (faktiskt) lyckats skaffa mig en något så när platt mage. Ibland kan jag till o med ana lite muskler där. Jag har gått från waist 30 till 27 i jeans sedan i somras o jag mår egentligen som en prinsessa rent kroppsligt MEN det är alltid nya saker jag kommer på som jag vill förändra/förbättra. Jag är helt enkelt aldrig nöjd.
Nu är det mitt ansikte. Jag börjar se bra sleten ut asså. 30+, 3-barnsmorsa, heltidsarbetande... ja alla måsten här i livet har gjort mig så gammal. Runt ögonen o i pannan är det värst. O så har jag en bekymmersrynka mellan ögonbrynen som ständigt är i veck då jag går omkring o bekymrar mig typ jämt.
"När skall Fröken Mitten sluta hosta?", "Varför har Lilla Hon blivit så dålig på att äta mat?", "Varför hälsar jag inte på farfar oftare?", "När skall jag ta den där kvällen o bara sitta o fixa med fotoalbumen?", "När skall jag sätta igång o köpa julklappar?", "Ska jag köpa ett par G-star jeans till, fast de kostar 1500 kr?", "Vad visar mina blodprov, har jag bergis cancer i magen?", "Tänk om jag aldrig skulle få uppleva tjejernas uppväxt?" osv osv
Min pappa har alltid sagt "man skall inte fundera så mycket, då blir man idiot". Det ligger någonting i det.
Nu tycker säkert många att jag är ytlig o löjlig. Vad gör lite rynkor, liksom. Inte så mycket om man jämför med annat elände men jag gillar dom inte!!
Nu är det så här att jag tränar som en idiot o äter mycket mindre än vad jag gjort förrut. Sedan i somras har jag ätit sunt o t ex slutat äta mjukt bröd. Det funkar ju skitbra. Jag avstår från godis o godsaker i veckorna. Helt o hållet. Jag äter mycket mer grönsaker o har dragit ner på kolhydrater. Lugn, jag lovar att jag äter kolhydrater, men inte lika mycket. Jag tar hellre massor av broccoli till köttfärssåsen o pyttelite pasta än tvärtom.
Ju mer jag tränar desto mer taggad blir jag. När jag är färdig med ett pass på gymet så vill jag gå på nästa direkt.
Börjar jag bli manisk? Tänk om jag blir sån där... va heter det... trainoholic? Besatt liksom? Eller är det bara bra att jag känner så?
Tycker folk att jag är asboring som inte fikar med fikabröd? Tycker folk att jag är töntig som är petnoga med maten?
En sak har jag INTE slutat med, även om jag vet att det inte är nyttigt på ett eller annat sätt. Det är ÖL o WHISKY.
ME LOVE! Kan inte vara utan. I lördags drack jag massor med öl, när jag träffade tjejerna i stan. Från klockan fyra på eftermiddagen till midnatt pimplade vi. Så så boring är jag inte :-)
Detta var bara lite funderingar kring mitt sletna yttre. Nästa inlägg får bli lite mer intressant...
Hörs.
Har tänkt en del...
... o inser att ju mer jag tänker på det, desto mer frustrerad blir jag. Sur. Eller rättare sagt lack! Jag är trött på att dras med folk som inte ger mig ett skit. Jag är trött på människor som tänker på sig själva och som skiter fullständigt i vad jag gör o hur jag mår.
Alltså, jag är inte omgiven av puckon som det kanske kan låta. Nej nej, tvärtom så är jag omgiven av underbara människor. Familj o vänner som får mig att må bra. Men så finns det en liiiiten klutt människor jag egentligen skulle må bättre om jag slapp umgås med. Sådana där som bara ÄR där o som man MÅSTE umgås med liksom. Eller? Vadå måste?
Jag har tagit massor av skit av en kompis. Har bett om ursäkt efter ursäkt för att jag uttryckt mig fel eller om jag råkat tycka annorlunda o gjort annorlunda. VARFÖR? Jag har fått nog nu. Varför ska jag be om ursäkt för att jag är JAG? Nej, efter så här många år så tänker jag sluta jamsa med. Jag måste börja stå för den jag är.
Jag känner inte bara en som är helt upptagna av sig själva. Värsta sorten. Familj o vänner skall LYSSNA och vara INTRESSERADE av andra. Inte bara prata om sig själva. Jag kan dra många exempel men nämner här bara ett för att ni skall förstå: Om jag varit på semester i, låt säga, Spanien och kommer hem o vill berätta så tar dessa människor över o säger "när JAG var i Spanien..." osv. Det går så bort! Eller när man frågar en kollega på morgonen hur det är så FÖRVÄNTAR jag mig att man får frågan tillbaka. Enkel hyfs!
Summa summarum (heter det så?): Egocentriska människor är faktiskt bland det äckligaste jag vet. Jag tänker inte umgås med sådana något mer. Punkt.
Alltså, jag är inte omgiven av puckon som det kanske kan låta. Nej nej, tvärtom så är jag omgiven av underbara människor. Familj o vänner som får mig att må bra. Men så finns det en liiiiten klutt människor jag egentligen skulle må bättre om jag slapp umgås med. Sådana där som bara ÄR där o som man MÅSTE umgås med liksom. Eller? Vadå måste?
Jag har tagit massor av skit av en kompis. Har bett om ursäkt efter ursäkt för att jag uttryckt mig fel eller om jag råkat tycka annorlunda o gjort annorlunda. VARFÖR? Jag har fått nog nu. Varför ska jag be om ursäkt för att jag är JAG? Nej, efter så här många år så tänker jag sluta jamsa med. Jag måste börja stå för den jag är.
Jag känner inte bara en som är helt upptagna av sig själva. Värsta sorten. Familj o vänner skall LYSSNA och vara INTRESSERADE av andra. Inte bara prata om sig själva. Jag kan dra många exempel men nämner här bara ett för att ni skall förstå: Om jag varit på semester i, låt säga, Spanien och kommer hem o vill berätta så tar dessa människor över o säger "när JAG var i Spanien..." osv. Det går så bort! Eller när man frågar en kollega på morgonen hur det är så FÖRVÄNTAR jag mig att man får frågan tillbaka. Enkel hyfs!
Summa summarum (heter det så?): Egocentriska människor är faktiskt bland det äckligaste jag vet. Jag tänker inte umgås med sådana något mer. Punkt.
Hallelujahhh moments!
Torsdag morgon. Dödstrött. Men glad. Eller sådär förresten. Ett visst samtal imorse gjorde mig lite småsur men men det går över snart...
Tänkte lista upp senaste dygnets Hallelujahh moments här:
1) Hamam-bad! Igår bjöd chefen mig o sig själv på en häftig upplevelse. Vi tog först en drink på Absolute Ice Bar i stan, sedan gick en buss till Lidingö där vi fick klä om till badkläder o bada ångbastu. När man var lagom skållad så var det dags. Bergsturken Hassan slängde omkring oss på ett marmorbord som två små vantar o vi blev peelade av nå't slags dadelpalmsfibrer och toktvättade med varmt, ljummet o kallt vatten. Det var helt otroligt skönt. Efteråt fick vi käka Metze o dricka vin. Hallelujahh moment!
2) Nya inköp! Igår spontanhandlade jag på lunchen. En klänning o en jeanskjol. Mådde som en sessa efteråt. Har såklart kjolen på mig idag (synd bara att jag känner mig som ett luder då jag har alldeles för tunna strumpbyxor på mig - tur att jag har snälla kollegor som efter ett sms lovar att ta med sig ett par grova svarta till mig). Hallelujahh moment!
3) Teenage Battlefield! I dagsläget världens bästa vakna-upp-låt. Det är såklart The Sounds som står för musiken (frågan kvarstår: varför blev inte JAG sångerska i The Sounds???). Man blir pigg, glad, taggad, laddad o fullkomligt härligt tillfreds av den låten. Dagens musiktips alltså. Ett äkta Hallelujahh moment!
4) Häääärkatt (haircut)! Igår beställde jag tid. Bara DET är ett Hallelujahh moment o idag vid lunch pyser jag iväg o får ÄNTLIGEN klippa mig. Ser ut som en fågelskrämma så oavsett hur det ser ut i eftermiddag så är det bättre än just nu. Tar sedan lunch med just frisörskan o sen åker jag HEM. Två Hallelujahh moments i ett!
Slut för idag.
Tänkte lista upp senaste dygnets Hallelujahh moments här:
1) Hamam-bad! Igår bjöd chefen mig o sig själv på en häftig upplevelse. Vi tog först en drink på Absolute Ice Bar i stan, sedan gick en buss till Lidingö där vi fick klä om till badkläder o bada ångbastu. När man var lagom skållad så var det dags. Bergsturken Hassan slängde omkring oss på ett marmorbord som två små vantar o vi blev peelade av nå't slags dadelpalmsfibrer och toktvättade med varmt, ljummet o kallt vatten. Det var helt otroligt skönt. Efteråt fick vi käka Metze o dricka vin. Hallelujahh moment!
2) Nya inköp! Igår spontanhandlade jag på lunchen. En klänning o en jeanskjol. Mådde som en sessa efteråt. Har såklart kjolen på mig idag (synd bara att jag känner mig som ett luder då jag har alldeles för tunna strumpbyxor på mig - tur att jag har snälla kollegor som efter ett sms lovar att ta med sig ett par grova svarta till mig). Hallelujahh moment!
3) Teenage Battlefield! I dagsläget världens bästa vakna-upp-låt. Det är såklart The Sounds som står för musiken (frågan kvarstår: varför blev inte JAG sångerska i The Sounds???). Man blir pigg, glad, taggad, laddad o fullkomligt härligt tillfreds av den låten. Dagens musiktips alltså. Ett äkta Hallelujahh moment!
4) Häääärkatt (haircut)! Igår beställde jag tid. Bara DET är ett Hallelujahh moment o idag vid lunch pyser jag iväg o får ÄNTLIGEN klippa mig. Ser ut som en fågelskrämma så oavsett hur det ser ut i eftermiddag så är det bättre än just nu. Tar sedan lunch med just frisörskan o sen åker jag HEM. Två Hallelujahh moments i ett!
Slut för idag.
Min treåriga kärlek!
För tre år sedan så hade jag gått över tiden med 20 dagar!!! Jag hade fått tid till kejsarsnitt men så bestämde sig fröken i magen att nääää jag skall komma ut i sista sekund! När vi väl kommit in till förlossningen så är hon nästan ute, jag var öppen hela vägen så det var bara att ploppa ut na i undersökningsrummet!
Grattis lilla gumman! Idag fyller du tre år! Älskar dig så...
Det där med att hon inte kom förrän tre veckor över beräknat datum o det där med att hon tittade ut precis en halvtimme innan planerat kejsarsnitt - det är Fröken Mitten i ett nötskal. Hon är sån sort! Det är hon som bestämmer. Hon pekar inte med fingret - hon pekar med hela handen. Kör med alla, stora som små.
Män faller särskilt för henne. Och hon faller särskilt för män. Morfar är såld, mormors gubbe är såld, mosters J är såld, papporna på dagis är sålda, Fru Präkts man är såld... Fru Präkts man har till och med sagt "jag skulle kunna skaffa ett tredje barn om jag fick papper på att det skulle bli en Fröken Mitten". Det gjorde mig sjukt stolt.
Vi har haft magsjuka här i slutet av förra veckan o i helgen men trots det fick vi ihop lite firande idag... några vågade sig på att komma iaf :-) Nästa lördag får det bli barnkalas, då det i lördags blev inställt.
Eftersom hon är vår lilla väckarklocka så fick hon gå o lägga sig igen o låtsassova...
... så kom vi in o sjöng! Tittut!
Iiiiiiiihhhhhh en My Little Pony-beeeeebiiiiiiis!!!!!!
Den pratar o äter o skrattar o sjunger. Fantastiskt.
Iiiiiiiiihhhhhhh en Shrek-beeeeeeebiiiiiiiis från mormor! Den skrattar så den skakar!
Lite paus i allt paketöppnande. Film o chilla i soffan. Storasyster fick låna en av bebisarna...
Hurra hurra hurra!!!
Cool mössa från moster!
Moster, morfar o mammas kusin m familj var de som vågade sig hit efter ma
Godnatt min skatt! Sov gott, dröm sött. Jag älskar dig!
Grattis lilla gumman! Idag fyller du tre år! Älskar dig så...
Det där med att hon inte kom förrän tre veckor över beräknat datum o det där med att hon tittade ut precis en halvtimme innan planerat kejsarsnitt - det är Fröken Mitten i ett nötskal. Hon är sån sort! Det är hon som bestämmer. Hon pekar inte med fingret - hon pekar med hela handen. Kör med alla, stora som små.
Män faller särskilt för henne. Och hon faller särskilt för män. Morfar är såld, mormors gubbe är såld, mosters J är såld, papporna på dagis är sålda, Fru Präkts man är såld... Fru Präkts man har till och med sagt "jag skulle kunna skaffa ett tredje barn om jag fick papper på att det skulle bli en Fröken Mitten". Det gjorde mig sjukt stolt.
Vi har haft magsjuka här i slutet av förra veckan o i helgen men trots det fick vi ihop lite firande idag... några vågade sig på att komma iaf :-) Nästa lördag får det bli barnkalas, då det i lördags blev inställt.
Eftersom hon är vår lilla väckarklocka så fick hon gå o lägga sig igen o låtsassova...
... så kom vi in o sjöng! Tittut!
Iiiiiiiihhhhhh en My Little Pony-beeeeebiiiiiiis!!!!!!
Den pratar o äter o skrattar o sjunger. Fantastiskt.
Iiiiiiiiihhhhhhh en Shrek-beeeeeeebiiiiiiiis från mormor! Den skrattar så den skakar!
Lite paus i allt paketöppnande. Film o chilla i soffan. Storasyster fick låna en av bebisarna...
Hurra hurra hurra!!!
Cool mössa från moster!
Moster, morfar o mammas kusin m familj var de som vågade sig hit efter ma
Godnatt min skatt! Sov gott, dröm sött. Jag älskar dig!
Bortskämd? Jag?
Jag...
blev...
kidnappad...
av...
Jeppe...
och...
resan...
gick...
till...
London!
Denna fantastiska stad som man bara kan ÄLSKA! Överflöd av coola människor, överflöd av vackra byggnader, överflöd av underbara affärer, överflöd av mysiga pubar, överflöd av kulturer o överflöd av... ja... ALLT!
Jag har hängt i London sedan barnsben men sist jag var där var 1998 så denna resa var mer än välkommen.
Jeppe o chefen kokade ihop något om att jag hade ett möte i stan på fredag morgon (de planerade detta för flera månader sedan...) o som tur var hade ju Jeppson också möte i stan så jag kunde åka med honom. Slapp således ta tåget. Skönt, tyckte jag. Hade packat en väska med lite kläder då jag visste att vi skulle någonstans efter jobbet. Denna helg var ju avsatt för bröllopsfirande (något sent men ändå).
I fredags morse drog vi. OOOPS! Vi råkade passera avfarten mot stan och OOOOOPS så åkte vi till Arlanda istället.
Mot London! Jäklar va lurad jag blivit. Det är ju inte första gången jag blir kidnappad av min egen make så jag var inte skitförvånad - utan bara helt tillfreds. Härligt att få komma bort!!
Fredag fm - söndag kväll spenderades i London. Fatta vilket lyx för en morsa med hundra ungar! TVÅ HELA SOVMORGNAR! Det är junte helt oskönt om man säger så.
Shopping, promenader, god mat, öööööl o så lite mer shopping. Köpte Dr Marten boots, redigt slimmade G-mark jeans, blus på Selfridges Co, leksaker till ungarna, sneakers till Jeppe, massa krämer o tvålar på Boots. Krims krams, julklapp till syrran osv osv.
Fan va bra man mår av att SHOPPA!
Hörs.
blev...
kidnappad...
av...
Jeppe...
och...
resan...
gick...
till...
London!
Denna fantastiska stad som man bara kan ÄLSKA! Överflöd av coola människor, överflöd av vackra byggnader, överflöd av underbara affärer, överflöd av mysiga pubar, överflöd av kulturer o överflöd av... ja... ALLT!
Jag har hängt i London sedan barnsben men sist jag var där var 1998 så denna resa var mer än välkommen.
Jeppe o chefen kokade ihop något om att jag hade ett möte i stan på fredag morgon (de planerade detta för flera månader sedan...) o som tur var hade ju Jeppson också möte i stan så jag kunde åka med honom. Slapp således ta tåget. Skönt, tyckte jag. Hade packat en väska med lite kläder då jag visste att vi skulle någonstans efter jobbet. Denna helg var ju avsatt för bröllopsfirande (något sent men ändå).
I fredags morse drog vi. OOOPS! Vi råkade passera avfarten mot stan och OOOOOPS så åkte vi till Arlanda istället.
Mot London! Jäklar va lurad jag blivit. Det är ju inte första gången jag blir kidnappad av min egen make så jag var inte skitförvånad - utan bara helt tillfreds. Härligt att få komma bort!!
Fredag fm - söndag kväll spenderades i London. Fatta vilket lyx för en morsa med hundra ungar! TVÅ HELA SOVMORGNAR! Det är junte helt oskönt om man säger så.
Shopping, promenader, god mat, öööööl o så lite mer shopping. Köpte Dr Marten boots, redigt slimmade G-mark jeans, blus på Selfridges Co, leksaker till ungarna, sneakers till Jeppe, massa krämer o tvålar på Boots. Krims krams, julklapp till syrran osv osv.
Fan va bra man mår av att SHOPPA!
Hörs.
Experiment!
På jobbet har vi en anslagstavla och på den sitter foton på några av mina kollegor, intill sitter bilder på kändisar som någon tyckt är look-a-like med kollegorna.
Vi har bland annat Christian Slater, Adam Sandler, Hugh Grant, Snygg-Erik från Idol och Persbrandt! Tyckte väl det var lite väääl att använda Persbrandt för ingen här ser ut som honom så jag sa "då är fan jag lik Angelina Jolie!"
O vips! Kom denna bild upp:
Ha ha, underbart...
Då och nu...
Har researchat lite. Fick en sån där nostalgikick idag när jag lyssnade på radion. De spelade "When the children cry" och jag började tänka lite. Vad hände, liksom?
Så nu har jag googlat lite.
Vilken tjej har INTE varit kär i Mike Tramp? Den som inte varit det måste ha hål i huvudet för det var ju en riktig 10-poängare! Med sitt krispiga pudelhår, sitt bländvita leende o med alla balla tatueringar. O så den där hesa, ursexiga rösten! Lite stolt var man ju också över att han faktiskt nästan är svensk. Dansk eller svensk liksom, sak samma - åtminstone när det gäller Mike Tramp.
Mane Attraction och en best of-skiva har jag hemma. "Broken Heart" är min absoluta Whitelion-favorit-låt!
Iiiiihhhh måste lyssna på skivorna någon dag känner jag.
Killen är född 1961 o ser läskigt bra ut fortfarande! Tydligen så kör Whitelion tillsammans fortfarande.
Övriga posters jag hade på mitt flickrum var på bland annat Ian Haugland. MIN Ian Haugland! Hans affish hängde över huvudkudden och varje kväll när jag skulle lägga mig så fick han en godnattpuss. Min prins.
Vad hände? Jo, Europe var ju hetare än någonsin i mitten av 80-talet. Jag minns det som igår, den dagen då de vann Rock-SM (då var dock inte Ian med). Något år efter kom "Final Countdown" (då med Ian vid trummorna) o hitlåtar SPRUTADE ut och RAKT in i mitt hjärta.
Kolla in min Ian längst till höger...
Den här killen är född 1964 o ser supertajt ut fortfarande :-) Tänk att jag i sjätte klass gick hem till Ian eller Håkan som han egentligen heter, knackade på dörren och överräckte ett egenritat födelsedagskort på hans födelsedag. Samma kille går o handlar på Willys i Märsta som vem som helst idag. Jobbar visst på radio eller nå't. Sjukt ju.
Nähä, jaha... vilka hade vi mer då? Jo, visst har jag alltid varit (och fortfarande är) en liten mjukis hårdrockarbrutta men det kom ju perioder då man t ex diggade Boy George o Culture Club. Vad hände?
Tror fan jag hade just precis den här bilden som poster på mitt rum!! Minns att jag tyckte hans gula ögonskugga var ascool o försökte en period se ut precis som honom. Diggade hans stil som fan.
Den här killen (jämngammal m Mike Tramp) var ju med i Culture Club som lyckades med låtar som t ex "Karma Chameleon" och "Do you really want to hurt me". "Karma Chameleon" körde jag på en tävling vi hade med klasskamraterna - jag vann!!!!
Tydligen så har George Alan O'Dowd (som han egentligen heter) skrivit böcker o skit som jag inte hört någonting om (men har ju inte varit sådär superintresserad de senaste tjugo åren).
Iiiiiiiihhhhh NOT VERY CUTE.
Ytterligare en period i livet tokdiggade jag Howard Jones. Hans låtar var ju sååååååå bra! "Like to get to know you well", "All I want", "What is love" och "No one is to blame"... mmmmmmumma.
Gubben är född 1955. Tänk va sjukt. Time flies kan man lugnt påstå.
Tydligen så har han släppt skivor till in på 2000-talet till och med. Har inte hört om honom sen mitten av 80-talet faktiskt...
Lille Howard idag. GAMMAL!!!
I slutet på 80-talet övergick ALL kärlek till Skid Row och Sebastian Bach. Jag var totally sold out. Hjärtat bultade o jag minns att jag grät när jag lyssnade på "18 and life" eller "I remember you". Var så kär, så kär.
Självklart gick jag på Mötley Crüe konserten då Skiddarna var förband. Självklart stod jag där o SKREK "yeeeeaaaaaahhhhhh" när Sebastian sa "Fuck you, Stockholm!". Självklart hoppade jag som besatt när de spelade "Youth gone wild" och "Rattlesnake shake". Självklart köpte jag tiotal knappar som jag fäste på min slitna jeansjacka o självklart hade jag fullt av posters på både gruppen o Sebbe himself.
Har nu läst mig till att snubben de senare åren hängt på Broadway o gjort musikaler!! Vad är oddsen, liksom? Trodde man det när man låg på flickrummet o drömde? Skulle inte tro det.
Men det har fan inte hänt mycket rent utseendemässigt. Imponerande.
Skulle kunna hålla på o skriva om MASSOR av gamla idoler men shiiiiit va tiden rusar iväg. Kanske fortsätter en annan gång.
Måste verkligen gå o nanna kudde nu för DET ÄR JU EN DAG IMORGON OCKSÅ *uttrycks helst med darrig gammal gumma-röst*
Hörs.
Så nu har jag googlat lite.
Vilken tjej har INTE varit kär i Mike Tramp? Den som inte varit det måste ha hål i huvudet för det var ju en riktig 10-poängare! Med sitt krispiga pudelhår, sitt bländvita leende o med alla balla tatueringar. O så den där hesa, ursexiga rösten! Lite stolt var man ju också över att han faktiskt nästan är svensk. Dansk eller svensk liksom, sak samma - åtminstone när det gäller Mike Tramp.
Mane Attraction och en best of-skiva har jag hemma. "Broken Heart" är min absoluta Whitelion-favorit-låt!
Iiiiihhhh måste lyssna på skivorna någon dag känner jag.
Killen är född 1961 o ser läskigt bra ut fortfarande! Tydligen så kör Whitelion tillsammans fortfarande.
Övriga posters jag hade på mitt flickrum var på bland annat Ian Haugland. MIN Ian Haugland! Hans affish hängde över huvudkudden och varje kväll när jag skulle lägga mig så fick han en godnattpuss. Min prins.
Vad hände? Jo, Europe var ju hetare än någonsin i mitten av 80-talet. Jag minns det som igår, den dagen då de vann Rock-SM (då var dock inte Ian med). Något år efter kom "Final Countdown" (då med Ian vid trummorna) o hitlåtar SPRUTADE ut och RAKT in i mitt hjärta.
Kolla in min Ian längst till höger...
Den här killen är född 1964 o ser supertajt ut fortfarande :-) Tänk att jag i sjätte klass gick hem till Ian eller Håkan som han egentligen heter, knackade på dörren och överräckte ett egenritat födelsedagskort på hans födelsedag. Samma kille går o handlar på Willys i Märsta som vem som helst idag. Jobbar visst på radio eller nå't. Sjukt ju.
Nähä, jaha... vilka hade vi mer då? Jo, visst har jag alltid varit (och fortfarande är) en liten mjukis hårdrockarbrutta men det kom ju perioder då man t ex diggade Boy George o Culture Club. Vad hände?
Tror fan jag hade just precis den här bilden som poster på mitt rum!! Minns att jag tyckte hans gula ögonskugga var ascool o försökte en period se ut precis som honom. Diggade hans stil som fan.
Den här killen (jämngammal m Mike Tramp) var ju med i Culture Club som lyckades med låtar som t ex "Karma Chameleon" och "Do you really want to hurt me". "Karma Chameleon" körde jag på en tävling vi hade med klasskamraterna - jag vann!!!!
Tydligen så har George Alan O'Dowd (som han egentligen heter) skrivit böcker o skit som jag inte hört någonting om (men har ju inte varit sådär superintresserad de senaste tjugo åren).
Iiiiiiiihhhhh NOT VERY CUTE.
Ytterligare en period i livet tokdiggade jag Howard Jones. Hans låtar var ju sååååååå bra! "Like to get to know you well", "All I want", "What is love" och "No one is to blame"... mmmmmmumma.
Gubben är född 1955. Tänk va sjukt. Time flies kan man lugnt påstå.
Tydligen så har han släppt skivor till in på 2000-talet till och med. Har inte hört om honom sen mitten av 80-talet faktiskt...
Lille Howard idag. GAMMAL!!!
I slutet på 80-talet övergick ALL kärlek till Skid Row och Sebastian Bach. Jag var totally sold out. Hjärtat bultade o jag minns att jag grät när jag lyssnade på "18 and life" eller "I remember you". Var så kär, så kär.
Självklart gick jag på Mötley Crüe konserten då Skiddarna var förband. Självklart stod jag där o SKREK "yeeeeaaaaaahhhhhh" när Sebastian sa "Fuck you, Stockholm!". Självklart hoppade jag som besatt när de spelade "Youth gone wild" och "Rattlesnake shake". Självklart köpte jag tiotal knappar som jag fäste på min slitna jeansjacka o självklart hade jag fullt av posters på både gruppen o Sebbe himself.
Har nu läst mig till att snubben de senare åren hängt på Broadway o gjort musikaler!! Vad är oddsen, liksom? Trodde man det när man låg på flickrummet o drömde? Skulle inte tro det.
Men det har fan inte hänt mycket rent utseendemässigt. Imponerande.
Skulle kunna hålla på o skriva om MASSOR av gamla idoler men shiiiiit va tiden rusar iväg. Kanske fortsätter en annan gång.
Måste verkligen gå o nanna kudde nu för DET ÄR JU EN DAG IMORGON OCKSÅ *uttrycks helst med darrig gammal gumma-röst*
Hörs.
Varför...
... blev inte JAG sångerska i The Sounds?
... blev inte jag MINST 1.70 m lång?
... har jag aldrig orkat plugga vidare efter gymnasiet?
... fick jag fräknar över hela kroppen?
... fattade inte jag redan på 80-talet att solarium inte var bra?
... är snus inte nyttigt?
... är öl och whisky så gott?
... har inte dygnet 34 timmar?
... måste jag ALLTID oroa mig?
... går klockan så satans fort?
... går jag inte o lägger mig fast jag är astrött?
