En vädjan.
Stark som en oxe. My ass.
Just nu e jag liten o ynklig som en obetydlig jag-vet-inte-vad.
Jag ber alla nära o kära runt omkring mig att sluta med att deppa för vår skull. Jag ber er sluta att påminna mig hela tiden om hur synd det är om barnen, hur hemska vi är som vill flytta närmare stan, hur hårt barn tar skilsmässor, hur egoistisk jag är som hellre vill bo centralt på liten yta än utanför stan på större yta, hur sorgligt det är med betongbarn, hur känsliga barn är och ja...
Någon som fattar ett pytte av allt detta förstår att det är barnen som gör att man har världens ångest, att det är pga dom som allt blir så känslomässigt tufft o ledsamt. Det är ingen lek att bestämma sig för att skilja sig. Det är ingen lek att förklara för tre små flickor att mamma o pappa inte längre skall bo ihop. Det är ingen lek att berätta för tre små flickor att de kanske måste flytta.
Det blir inte lättare när ens bästa vänner säger saker som "jag ser på dina barn att de inte mår bra" eller när man blir ifrågasatt av andra nära o kära. Det blir inte lättare av att ständigt bli jagad av ångest.
Jag försöker se ljust på framtiden. Jag intalar mig att detta kommer bli bra tillslut. Att mina barn kommer trivas på nästa ställe och att de inte kommer ta skada av allt detta. Jag tror o hoppas att de klarar sig då de får lika mkt kärlek och att de fortfarande har både mamma o pappa som ger dem trygghet. Att de kommer få nya kompisar o nya snälla skol- & fritidsfröknar. Att de kommer få nya kompisar att leka med efter skola o dagis.
Är jag dum i huvudet eller?
Små saker...
Igår fick jag höra att jag hade så fin hållning!
En sådan komplimang har jag aldrig fått förrut. Gud så trevligt o höra. Det är inte fy skam att ha fin hållning.
Små saker gör en lite lyckligare... sannerligen.
Om någon timme åker jag hem till mina tjejer. Jag har lite ont i magen. Nervös på något sätt.
Har inte sett dom på nio dagar!!!!! Jag läntar så jag dör. Kommer förmodligen bryta ihop när jag ser dom.
Deras små kroppar, deras lena hy, deras doft, deras röster, deras mjuka hår, deras små pussvänliga munnar...
Mina tjejer.
Där har vi lyckorusen personifierade!!!!!!
Fatta att jag till hälften har skapat dessa små liv. Stort. Vackert.
Lovar att hälsa på er snart. Puss o kram.
Fokus.
Nu måste jag foka på att bli lycklig!
Kors i taket!
Två inlägg inom loppet av ett par dagar bara. Börjar jag komma igen, tro?
Aaa så är det tamigfan :-D
Allt stöd o all pepp som kommer härifrån bloggen o alla fina bloggare hjälper mig att simma uppåt. TACK IGEN.
Har jobbat hemifrån idag. Har varit på banken o snackat privatekonomi. Jag har ju ingen koll. Det är jeppe som skött allt dessa nio år. Jag har knappt vetat vad som stått i mina lönekuvert. Så jävla dålig koll asså. Måste sätta mig in i skiten nu. Bläk. Jag hatar ekonomi o allt va det innebär.
Har även varit till frissan. Johodå. Grrrrrrrrrrratis var det också. Minns ni att jag var ute på värsta tjejgalejjet tidigt i höst? Träffade gamla polers från barndomen? En av dom är ju min frissa (Pellan) men hon är ju nyförlöst nu o kommer inte jobba på ett tag... men så kom jag på härom dagen när jag kände mig ful o långhårig att va faaaaaan... en annan tjej i gänget (Martini) är ju också frissa!!!! Så jag kontaktade henne o fick komma till salongen - betalade inte en krona.
Är nöjd. Kommer definitivt att klippa mig hos henne igen. Hennes salong e riktigt sunkig o finns i Jaaaaaakan C. Men men, jag e nöjd som sagt så då skiter jag ju blankt i hur omgivningen ser ut.
Och så var det dropin fika på Lilla Hons dagis. Tigerkaka, Mariekex, saft o kaffe. Tia i en burk. Ungarna fick springa av sig. Jag fick titta på alla fina teckningar på väggarna.
Det är rätt kul o vara mamma. Känner mig viktig liksom.
Ikväll har jag ritat m tjejerna.
Äldsta bestämde va jag skulle rita... "rita ett barn från Aaaaafrika mamma" var första ordern. Nästa blev "rita ett barn från Kiiiiina mamma". Sen kom "rita ett barn från Greeeeeekland mamma" och sen "rita ett barn från Sveeeerige mamma" och sist "rita ett barn från Amerika mamma"... där gick jag bet - jag frågade om det var okej att rita ett barn från Sydamerika o det var det :-)
Shit vilken konstnär man e va...?
O så slänger jag ur mig en fråga som inte har med något av ovan att göra...
ÄR DET NÅGON MER ÄN JAG SOM NÄSTAN PERVERST ÄLSKAR SVERIGEHÄFTET????
Jag kan bläddra i detta ljuvliga häfte om o om o om o om igen... vad är grejen med det, tro??
Förresten, bästa jag hört på länge var igår kväll när jag lade Äldsta:
"Mammaaaaaa, jag önskar jag kunde hugga av din arm så jag kunde ligga o gossa med den hela natten!"
Just love whazz poppin' out from their little mouths.
Nu - fokus jobb.
Aaa så är det tamigfan :-D
Allt stöd o all pepp som kommer härifrån bloggen o alla fina bloggare hjälper mig att simma uppåt. TACK IGEN.
Har jobbat hemifrån idag. Har varit på banken o snackat privatekonomi. Jag har ju ingen koll. Det är jeppe som skött allt dessa nio år. Jag har knappt vetat vad som stått i mina lönekuvert. Så jävla dålig koll asså. Måste sätta mig in i skiten nu. Bläk. Jag hatar ekonomi o allt va det innebär.
Har även varit till frissan. Johodå. Grrrrrrrrrrratis var det också. Minns ni att jag var ute på värsta tjejgalejjet tidigt i höst? Träffade gamla polers från barndomen? En av dom är ju min frissa (Pellan) men hon är ju nyförlöst nu o kommer inte jobba på ett tag... men så kom jag på härom dagen när jag kände mig ful o långhårig att va faaaaaan... en annan tjej i gänget (Martini) är ju också frissa!!!! Så jag kontaktade henne o fick komma till salongen - betalade inte en krona.
Är nöjd. Kommer definitivt att klippa mig hos henne igen. Hennes salong e riktigt sunkig o finns i Jaaaaaakan C. Men men, jag e nöjd som sagt så då skiter jag ju blankt i hur omgivningen ser ut.
Och så var det dropin fika på Lilla Hons dagis. Tigerkaka, Mariekex, saft o kaffe. Tia i en burk. Ungarna fick springa av sig. Jag fick titta på alla fina teckningar på väggarna.
Det är rätt kul o vara mamma. Känner mig viktig liksom.
Ikväll har jag ritat m tjejerna.
Äldsta bestämde va jag skulle rita... "rita ett barn från Aaaaafrika mamma" var första ordern. Nästa blev "rita ett barn från Kiiiiina mamma". Sen kom "rita ett barn från Greeeeeekland mamma" och sen "rita ett barn från Sveeeerige mamma" och sist "rita ett barn från Amerika mamma"... där gick jag bet - jag frågade om det var okej att rita ett barn från Sydamerika o det var det :-)
Shit vilken konstnär man e va...?
O så slänger jag ur mig en fråga som inte har med något av ovan att göra...
ÄR DET NÅGON MER ÄN JAG SOM NÄSTAN PERVERST ÄLSKAR SVERIGEHÄFTET????
Jag kan bläddra i detta ljuvliga häfte om o om o om o om igen... vad är grejen med det, tro??
Förresten, bästa jag hört på länge var igår kväll när jag lade Äldsta:
"Mammaaaaaa, jag önskar jag kunde hugga av din arm så jag kunde ligga o gossa med den hela natten!"
Just love whazz poppin' out from their little mouths.
Nu - fokus jobb.
Jo.
Helvetes jävla skit vilken tjock-is jag varit under alltså! Men nu börjar den sakta men säkert smälta ovanför mig o jag kan se igenom den!! Kärringen reser sig alltid, har jag inte sagt det?
Ska försöka fatta mig kort. Fast det är ju svårt för det är ju en massa som händer i mitt liv just nu. Alla som följer jeppes blogg vet ju. Ja... vi har bestämt oss. För att gå skilda vägar.
Det är sorgligt. Jävligt sorgligt. Men samtidigt är det befriande. Vi har ju båda gått o nött detta ett tag nu.
Självklart stod vi inte där för nio år sen o tänkte "äsch, om nio år kommer vi skilja oss". Tvärtom. Det här var (är?) ju mannen i mitt liv!! Visste direkt att den där snubben kommer jag ha det jävligt bra med. Och ja, så blev det.
Vi har haft det jävligt bra. Nio år av många skratt, bus och äventyr. Vi har ju gjort allt. Vi skjöt i höjden direkt! 1999 smällde det och allt bara flöt på. Vi hade sannerligen flyt jag o jeppe. Shit va coolt liv vi haft ihop.
Flera har sagt nu när allt detta hänt: "va fan... ni som alltid haft så kul!!". Ja, det stämmer ju. Vi har alltid haft kul. Knappt bråkat alls genom åren. Vi har skrattat så vi kissat på oss många gånger. Det är väl det som gjort vårt förhållande så jävla bra. Att vi skrattat o haft kul jämt. Typ.
Jag förälskade mig först i hans otroligt vackra fotbollsben. Och i hans temperament på fotbollsplan. Viftade med armarna o fick varningar stup i kvarten. Otroligt dryg o hetsig. Det gillade jag skarpt. Är ju lite svag för killar med lite stake. Han var en jävel på att lira boll också, snabbast på plan!
Det var så ballt att vara ihop med en fotbollskille. Det har nog alltid varit en dröm. Jag fick sitta där på matcherna o vara lite stolt ;-)
Som jeppe skrivit så träffades vi i Belgien på låtsas-VM. Jag cheerleader - han vänstermittfält. Öhh fick jag till det rätt, tro?
Jag viftade med mina pompoms o han gjorde mål.
Sen gick allt i megafart. BOOM SHAKALAK! Sambo! Resor! Giftemål! Villa! Ungar!
Vips har nio år gått o man undrar lite var tiden tog vägen. Nio år går jävligt fort. Men vilka nio år sen då!! Jag ångrar inte en sekund av dem. Detta bär jag med mig livet ut.
Triss i kärlek är resultatet får man inte glömma. Mina tjejer som jag älskar så djupt. Tänk att man kan älska så hårt!!
I helgen var jag 100% mamma och här är lite bilder:
Mitten o pärlplattebygge!
Lilla Hon som hellre leker med burken än med pärlorna!
Fredagsmys framför Idol. När det börjades bygga kojjor av täcke o kuddar så gav jag upp...
Lördagsgodis efter frulle. ALLTID Smarties först.
Discobrud. Äldsta var på diskokalas i lördags... hur snygg får man bli??
Sen blev det bullbak. Ja jag är såååå stolt över mig själv... värsta morsan liksom.
Äta deg???
Okej då.
Söndag bjöd på VACKERT väder. Här sitter jag o surplar kaffe o njuter av en färsk ELLE. Två yngsta o grannpojke lajjar i sandis. Äldsta på pyjamasparty hos grannen.
Oouuuiiiii.
En liten lövsamlare.
När solen skiner får man käka lite glass.
När jag plockade undan disken o gick tillbaka till bordet så låg den här lappen där! Äldsta har själv suttit i skrivit en massa ord... GRÄNS PÅ HUR DUKTIG MAN FÅR VARA!!!
Så... nu e ni lite uppdaterade.
Mitt i allt detta virrvarr av känslostormar o dramatik så går DRC o slutar på jobbet också. Fler separationer. Vi har jobbat ihop i åtta år och verkligen varit tajta. Han har varit min räddning många gånger på jobbet. Vår lilla magnetizer är inte längre hos oss... men vi ses i vimlet (för att citera honom).
TACK SNÄLLA UNDERBARA MÄNNISKOR FÖR ATT NI FINNS DÄRUTE. Denna gång särskilt tack till Niinis som muntrade upp mig sms-ledes när jag satt på en grå o kall perrong i eftermiddag...
Ska försöka fatta mig kort. Fast det är ju svårt för det är ju en massa som händer i mitt liv just nu. Alla som följer jeppes blogg vet ju. Ja... vi har bestämt oss. För att gå skilda vägar.
Det är sorgligt. Jävligt sorgligt. Men samtidigt är det befriande. Vi har ju båda gått o nött detta ett tag nu.
Självklart stod vi inte där för nio år sen o tänkte "äsch, om nio år kommer vi skilja oss". Tvärtom. Det här var (är?) ju mannen i mitt liv!! Visste direkt att den där snubben kommer jag ha det jävligt bra med. Och ja, så blev det.
Vi har haft det jävligt bra. Nio år av många skratt, bus och äventyr. Vi har ju gjort allt. Vi skjöt i höjden direkt! 1999 smällde det och allt bara flöt på. Vi hade sannerligen flyt jag o jeppe. Shit va coolt liv vi haft ihop.
Flera har sagt nu när allt detta hänt: "va fan... ni som alltid haft så kul!!". Ja, det stämmer ju. Vi har alltid haft kul. Knappt bråkat alls genom åren. Vi har skrattat så vi kissat på oss många gånger. Det är väl det som gjort vårt förhållande så jävla bra. Att vi skrattat o haft kul jämt. Typ.
Jag förälskade mig först i hans otroligt vackra fotbollsben. Och i hans temperament på fotbollsplan. Viftade med armarna o fick varningar stup i kvarten. Otroligt dryg o hetsig. Det gillade jag skarpt. Är ju lite svag för killar med lite stake. Han var en jävel på att lira boll också, snabbast på plan!
Det var så ballt att vara ihop med en fotbollskille. Det har nog alltid varit en dröm. Jag fick sitta där på matcherna o vara lite stolt ;-)
Som jeppe skrivit så träffades vi i Belgien på låtsas-VM. Jag cheerleader - han vänstermittfält. Öhh fick jag till det rätt, tro?
Jag viftade med mina pompoms o han gjorde mål.
Sen gick allt i megafart. BOOM SHAKALAK! Sambo! Resor! Giftemål! Villa! Ungar!
Vips har nio år gått o man undrar lite var tiden tog vägen. Nio år går jävligt fort. Men vilka nio år sen då!! Jag ångrar inte en sekund av dem. Detta bär jag med mig livet ut.
Triss i kärlek är resultatet får man inte glömma. Mina tjejer som jag älskar så djupt. Tänk att man kan älska så hårt!!
I helgen var jag 100% mamma och här är lite bilder:
Mitten o pärlplattebygge!
Lilla Hon som hellre leker med burken än med pärlorna!
Fredagsmys framför Idol. När det börjades bygga kojjor av täcke o kuddar så gav jag upp...
Lördagsgodis efter frulle. ALLTID Smarties först.
Discobrud. Äldsta var på diskokalas i lördags... hur snygg får man bli??
Sen blev det bullbak. Ja jag är såååå stolt över mig själv... värsta morsan liksom.
Äta deg???
Okej då.
Söndag bjöd på VACKERT väder. Här sitter jag o surplar kaffe o njuter av en färsk ELLE. Två yngsta o grannpojke lajjar i sandis. Äldsta på pyjamasparty hos grannen.
Oouuuiiiii.
En liten lövsamlare.
När solen skiner får man käka lite glass.
När jag plockade undan disken o gick tillbaka till bordet så låg den här lappen där! Äldsta har själv suttit i skrivit en massa ord... GRÄNS PÅ HUR DUKTIG MAN FÅR VARA!!!
Så... nu e ni lite uppdaterade.
Mitt i allt detta virrvarr av känslostormar o dramatik så går DRC o slutar på jobbet också. Fler separationer. Vi har jobbat ihop i åtta år och verkligen varit tajta. Han har varit min räddning många gånger på jobbet. Vår lilla magnetizer är inte längre hos oss... men vi ses i vimlet (för att citera honom).
TACK SNÄLLA UNDERBARA MÄNNISKOR FÖR ATT NI FINNS DÄRUTE. Denna gång särskilt tack till Niinis som muntrade upp mig sms-ledes när jag satt på en grå o kall perrong i eftermiddag...
Nä.
Orkar inte.
Vill inte.
Kan inte.
Vill inte.
Kan inte.
Hej då.
Nä jag ska inte lägga av. Vill bara citera en liten tvååring som verkligen inte ville prata med sin mor för en minut sedan!
- Hej älskling, det är mamma!
- Hej...
- Hur mår du?
- Ba.
- Äter du pannkakor?
- Aa. HEJ DÅ!
Ha ha så jävla skön. Vill man inte prata i telefon så måste man junte. Jag e inte bitter. Jag är bara så jävla glad att jag har de där små jävla liven som sitter där hemma med sina lena små kroppar o bara FINNS. Mina underbara tjejer!!
Äldsta har gjort en pärlplatta till mig som väntar. Fröken Mitten också. Eller hon ska göra en har hon sagt. O i helgen skall vi baka bullar, har jag lovat. Har även lovat att vi får äta degen :-)
Längtar.
Jag är usel på att blogga. Jag tackar dig CIAN för att du hör av dig o för att du tänker på mig. Du e så söt. Asså, den här tjejen har ett så jävla stort hjärta o tänker ta mig fan på allt o alla. TACK gumman.
Jag mår bra. Det är bara så himla mycket nu. Jobb... privat... ekonomi... tankar... oro... ångest... osv.
Men.
JAG RESER MIG ALLTID!!!!!!!!
