Slem!
Det finns en snubbe här i hej-kom-o-hjälp-mig som gillar mig. Stenhårt. Till saken hör att han är en av papporna på Fröken Mittens dagis vilket gör att det blir aningen jobbigt ibland...
Det är en snubbe som jag känner sedan ungdomens dagar då han o jag gick i samma gymnasium. Han var då värsta hunken o jävligt poppis. Jag var nog till och med lite förtjust i honom då. Det var nog alla. Han var lite av en bad guy men ändå söt som socker o supertrevlig. Han hängde med de balla grabbarna o jag drogs såklart till det klientelet.
Hur som helst så hade jag liksom glömt bort honom. Jag menar, jag gick ju ut gymnasiet 1992 o det var ett tag sedan. Gud bevars.
Så en morgon när jag skulle lämna tjejerna på dagis o skola så är det en som står o vinkar på parkeringen. Jag som inte har linserna på mig så där tidigt kunde inte riktigt fatta att det var MIG denne vinkade till så jag dissar o går vidare. Inne på avdelningen kommer en pappa in lite andfådd o säger "värst va snorkig man blivit på äldre da'r". Jag tittar upp o där står han.
Lismande leende. Chokladbruna ögon med sug i.
Jag brister ut i falsett "nämen tjeeeeeeeena Olle - va fan gör duuuuu här". Bråttom som man har på morgnarna så blev det inte mycket till skitsnack så han berättade kort o jag nickar o sen springer därifrån. Med lite bitter smak i munnen.
VAD FAN HÄNDE MED HONOM? Värsta slemmet med skylten "ligg med mig" i pannan.
A ja. Sen blev det lussefika o sån't där ni vet o varje gång det är något så skall han prompt sitta bredvid mig. Lismande leende. Chokladbruna ögon med sug i.
På ett föräldramöte ringde jag Jama från parkeringen. "SKYNDA DIG NU FÖR FAN o sätt dig bredvid mig för Olle är här o verkar ha jäääävligt bråttom att hinna ikapp mig". Tack o lov hann hon före :-)
Var på ICA ikväll o handlade lite. Står o väljer ut Festis till balettligan o hör ett slemmigt "heeeej". Tittar upp. Olle. Lismande leende. Chokladbruna ögon med sug i. Tittar upp o ner på mig som om jag vore ett billigt luder. Röntgenblick. UUUUHHHHHH.
Jag hejar snabbt o försöker se ut att ha bråttom. Han hänger på... berättar om en långdragen förkylning o jag försöker med "krya på dig" men han geeeeeer sig inteeeeee!!!!
Fan va lust man har att ha lite mer stake i sig så man vågar säga det man tänker - VAD FAN VILL DU MIG? Du hade chansen att ligga med mig i gymnasiet men nu skulle jag inte ens ta i dig med tång ditt lilla slem.
Men så funkar man junte.
Man ler artigt. Man svarar artigt. Man ställer frågor artigt. Man pratar om väder o vind artigt.
Visst är det tråkigt att vara artig jämt? Tänk va skönt det vore att balla ur totalt någon gång, känga till någon, skälla ut någon eller bara dissa någon.
Men nääääää. Fru P är väluppfostrad o artig. Aaaaaartig.
Är det därför man alltid råkar ut för slemproppar, as och efterhängsna?
Svar; jo så måste det vara.
Nu skall det packas för imorrn drar jag o balettligan iväg till Sälen där morsan, Mr G, syrran, B.I.L, lillgrisen, plastis, lillkläm o vovven Torsten väntar.
Ska bli RELIGIÖÖÖÖST skönt.
Glad jävla påsk på er.
Firman, inavelluder o punkbabeskor.
Oj oj oj vilken helg vi haft. Heeeeeeelt sinnessjukt! Önskar vi hade en liknande helg att se fram emot SNART igen för den gjorde mig så gott :-)
Har skrattat så att både mage o käke krampat. Vi har svinat ordentligt och hade någon utanför Firman hört oss hade ingen trott sina öron.
GAAAAAAAAAAAAAAAAAALET. GAAAAAAAAAAAAAAAALET. GAAAAAAAAAAAAAAAAAAALET.
Har hundrafyrtioelvatusen bilder att bjucka på men har precis lagt upp fler i Facebook o orkar inte börja om här... får isf bli senare. Den som är nyfis får helt enkelt kika in där.
Sen måste jag få berätta om kvällens gympass. Jag o grannen gjorde dubbelpass i form av en timmes pump först o sedan direkt dansaerobics. Svettigt men lite trist. Saknade den ordinarie instruktören på dansen o den som vickade var ett skämt. Men men, svettig blev jag o jag maxade så att kroppen skakade. Det är ju så det skall vara.
Hur som helst... det är helt sjukt vad för folk som finns här i hej-kom-o-hjälp-mig. Den ena bräcker den andra asså och jaaaaaaa jaaaaaaaa jag e inte perfekt men jo... fan... jag är tamejfan perfekt om man kollar runt.
Det är som att kliva rakt in i "Den Sista Färden". Gympassen var som ett avsnitt ur "En annan del av hej-kom-o-hjälp-mig". Man blir liksom... mörkrädd.
Tanterna/tjejerna/ludren som hänger där är helt osanna. Jag visste ett tag inte om jag skulle gråta eller skratta. Oj oj oj.
Nåväl. Jag må låta ytlig (vilket jag nog till viss del är) och elak men jag tror att MÅNGA skulle reagera som jag. Hur ser de uuuuuuuut????? Hur tänker de?????? Varför gå på ett danspass när man inte kan skillnad på höger o vänster?
GRÄNS är ordet. Måttet är lite rågat. Fr o m nu om jag skall ta mitt beniga arsle ner till det gymmet en gång till så skall jag först o främst se till att ordinarie är på plats o sedan måste jag försöka lära mig att inte bry mig så mycket om de andra runt omkring. Jag måste försöka hitta ett sätt att foka på det JAG gör så att jag inte virrar bort mig för att någon gris gör fel.
Fokus Fru P. Fokus!
Till sist. Har skaffat mig ett par asgrymma Dr M.
YOU LIKE????????
Jag & 7:an!
Ja jag har börjat kalla Äldsta för 7:an. Någon brände av det namnet så nu får hon heta det :-) Idag har jag o 7:an haft en semesterdag ihop. Vi har haft världens bästa dag men den gick alldeles för fort :-/
- Är det säääkert att du ääälskar miiiiiiig......... Schlagerpoppar i bilen mot Jakan.
I väntan på att få bli klippt... 
Nu ska det aaaaav!
Rätt mycket åker av...
En skitnöjd 7:a med värsta pokerfejset :)
Värsta fullträffen.
Morsan blev också snaggad. Och det REJÄLT! 
I väntan på tandis.
Knäppgök.
Tant Tandis va snäll.
Trots VM i tandgnissel - nemas problemas :)
Bus på "stan". Vi lajjade "sisten är ett ruttet ägg" o hela den inavla befolkningen som vistades i hålans centrum trodde vi var freaks. Och ja... det var/är vi också. Men roligt va det.
Sen blev det utvecklingssamtal i plugget. Goooooooda betyg. Jag = stolt som en höna.
"7:an är mycket ambitiös o arbetar mycket målmedvetet. Har god taluppfattning o inga svårigheter med att förstå instruktioner. Har hunnit långt i sin läsutveckling. Kan läsa svårare texter med flyt. Läser med inlevelse och fin betoning. Har lätt för att berätta inför andra o räcker ofta upp handen vid genomgångar! Är självgående o tar ett stort ansvar över att komma vidare."
"7:an är en mycket mogen och klok tjej. Hon har många kamrater o visar omsorg över sina kamrater. Mycket att aktivera sig med under rasterna. 7:an tar stort ansvar över sitt lärande. Har en god koll på hur arbetsgången fungerar i de olika ämnena o arbetar självständigt. Har med sig sina läxor o har gjort dem väl."
Fan va hon e cool den där ungjäveln!
FATTA!
Fatta vilka fina kollegor jag har! Kolla in den här sms-konversationen!
10:24 - från honom till mig!
Hej! Jag köpte precis biljetter till Muse-konserten i sommar, så om du vill hänga med så har jag avsatt en biljett till dig :)
10:25 - från mig till honom!
Åh! Kosta sig? Vilket datum var det nu igen?
10:27 - från honom till mig!
Kostade sig 565 kr och är 21 juli.
10:52 - från mig till honom!
När måste jag betala?
10:56 - från honom till mig!
Alltså, vet jag att du vill gå o att du kommer betala så spelar det ingen större roll exakt NÄR du betalar. Helst någon gång före konserten ;)
10:59 - från mig till honom!
Ha ha SJÄLVKLART men vill inte att du skall gå på knäna för min skull... Gud va snäll du är!
11:00 - från honom till mig!
Det är lugnt, jag går inte på knäna. Du skulle bara veta hur mycket jag tjänar :P
11:01 - från mig till honom!
Ha ha va härligt! Då är jag på. Och TACK igen! Du e min hjälte!
I de dystraste av stunder så glimrar det ibland till :)
Det är fan va med sköna o fina människor jag har runt omkring mig! Så väl privat som på jobbet!
Fatta att jag skall se MUSE igen!!! Fatta att det denna gång är en sommar-konsert!
FATTA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Helgen.
Helgen bestod av vattkoppor. Biltvätt. Lite slagsmål och mycket mys!
Kolla. En liten prick...
... o så någon till...
... o plötsligt händer det!
Tre hittills sömnlösa nätter med potatismjöl o kylbalsam över hela litens kropp o på mina lakan. Tyvärr kan man inte proppa munnen full med vare sig kylbalsam eller potatismjöl men där finns också en massa elaka koppor :-(
Tack lördag för vackert väder...
... för då kunde vi äntligen få tvätta hålans snyggaste bil...
... det var ett äventyr i sig. Man kunde tro att det var berg-o-dalbanan vi åkte...
... balettligan kissade nästan i brallorna.
Stackars barn. Tänk att en biltvätt upplevdes som ett karusellåk!! Kanske läge att dra till Grönan i sommar?
Lite promenixer i vårvädret...
... bland högar av BAJS! Detta är VM i antal bajshögar på liten promenad.
VAD ÄR DET FÖR FEEEL PÅ ALLA HUNDÄGARE????? Idiotjävlar.
Och som vanligt stående på schemat våra helger ihop - RITSTUND!
STOR. MELLAN. LITEN.
Ajöss. Det är visst Arn på TV. Måste pysa.
Ett år sedan.
Nu är det prick ett år sedan som livet var som mest kaotiskt. Inte mycket hopp om livet fanns då kan jag säga. Mycket kan kännas skit, piss o helvete men om jag tänker tillbaka på hur det var just för ett år sedan så känns allt annat smått.
Som om inte en fruktansvärt känslomässigt svår o jobbig separation skulle vara nog så åker Äldsta på den där äppelstora tumören, ni minns. Sjukhusvistelser. Tårar. Operationer. Efterdyningar. Tårar. Oro. Ångest. För att strö lite extra salt i såren så kolar farfar vippen. Begravning precis i samma veva som när Äldsta ligger på sjukhus. Nä men vänta lite, vi får inte huset sålt heller. Visningar på visningar.
Det är ett fucking under att jag inte smällde in i väggen då. Vägde ingenting. Såg ut som ett benrangel. Dåligt samvete konstant. Oro konstant. Ångest konstant.
Den bilden jag har innanför näthinnan när jag tänker tillbaka på detta är förstås när jag för första gången klev in i sjukhussalen efter att Äldsta opererats o låg på uppvak. Detta ljusgula sjukhusrum. Den lilla, lilla kroppen full med slangar. Det mörka långa håret utsvept över kudden. De tunga andetagen. Den lilla särken som såg så stor ut. Lukten. Blicken från Jeppe. Mammas snyftningar.
Den stunden var den tyngsta och värsta stunden i mitt liv. Och är hittills.
Jag är inte religiös men varje kväll när jag lägger mig så ber jag Gudarna om att låta mina barn få vara friska livet ut. Att de inte råkar ut för tråkigheter. Att de får leva sina liv fulla av glädje, kärlek, trygghet, hälsa och harmoni. Lite egoistisk som jag är ber jag även om att hela tiden få vara med, sida vid sida. Finnas till. Att vi får finnas till för varandra så länge vi behöver och vill.
Hur många älgbröl det än må ha varit, hur många bråk vi än må ha haft och hur många gånger jag bara har velat gå ut genom dörren o lägga mig naken i snön så är de här tre små jäkla ungarna ALLT. Det finns inget viktigare. Det finns ingen som kan komma före. Vad som än händer så kommer de alltid vara mig kärast.
Ungjävlar va jag älskar er. Hoppas ni känner det.
Hjärtemail!
fredag pasta med tomatsås
lördag ugspankaka med äpple och kanel
söndag tomte gröt
måndag kycling och ris
tisdag blodpudig
onsdag pasta med skinksås
torsdag pannkaka
jag älskar dej
If I was a rich girl...
... na na na na na na na na naaaaa! Think what that money could bring, I'd buy everything!
Nja inte riktigt allt, men jag skulle imorgon definitivt lunchshoppa följande!
Jag ledsnar aldrig på min klocka men visst fan vore det coolt att ha MINST ett till Diesel herrur. Aaaa.
MINST en alldeles egen Fred Perry wct ska jag ha!
En ny dator till Äldsta. 10 tummare o riktigt tjejig ska den va...
Mmmm i stort behov av ett par nya danspjuck. Nike är det enda som gäller!
MINST ett par nya Nudies, jajemänn!
Och så skulle jag kvista å det snaraste till coolaste Camden o go nuts i världens coolaste affär!
Drrrrrrream on baby.
Nja inte riktigt allt, men jag skulle imorgon definitivt lunchshoppa följande!
Jag ledsnar aldrig på min klocka men visst fan vore det coolt att ha MINST ett till Diesel herrur. Aaaa.
MINST en alldeles egen Fred Perry wct ska jag ha!
En ny dator till Äldsta. 10 tummare o riktigt tjejig ska den va...
Mmmm i stort behov av ett par nya danspjuck. Nike är det enda som gäller!
MINST ett par nya Nudies, jajemänn!
Och så skulle jag kvista å det snaraste till coolaste Camden o go nuts i världens coolaste affär!
Drrrrrrream on baby.
Glädje.
Tjatar om det igen.
Detta är min absoluta favoritbild. Ever.
Glädje. Kärlek. Värme.
Bästa semestern någonsin. Bästa minnet.
Vill igen.
Älskar dig.
Förlåt Peter Jöback!
Som jag dissat o sågat. Som jag skäms nu. Usch, usch, usch vilken dålig människa jag är... men jag tycker faktiskt inte om hans version av "Somebody". Och jag har så svårt för "Higher" o hans andra tidigare verk...
... men så dyker han upp i Melodifestivalen med "Hollow". Jag hade superlåga förväntningar o dissade honom innan han klev upp på scenen. Vinkade bye-bye innan han ens tog sin första ton.
Satt helt jävla förstummad när låten började spelas. Som en fucking fågelholk. Det är inte likt mig.
Den tog rakt in i hjärtat! På bara några sekunder var jag stucked.
Lyssnar på den minst två ggr om dagen. Ungarna blir galen på mig för de vill ju hellre höra Erik eller Ola men jag börjar känna att de konverterar mer o mer :-) Det nynnas, det sjungs o det pratas om Peter Jöback varje dag i det här hemmet.
Det är inte bara låten som är bra. Hela hans framträdande är lysande. Det är power, kärlek och så mycket känsla! Jag får tårar i ögonen o klump i magen. Men det är skönt.
Fy fan Peter. Kan du förlåta mig?
Vaggvisornas vaggvisa!
"Vid en väg, på en sten satt en liten flicka.
Bara fötter, bara ben, mager som en sticka.
Men hon var så glad ändå, log med skälmska ögon grå.
Vid en väg, på en sten satt en liten flicka..."
Den får jag sjunga varje kväll x3. Tröttnar aldrig på den. Tack o lov.
Bara fötter, bara ben, mager som en sticka.
Men hon var så glad ändå, log med skälmska ögon grå.
Vid en väg, på en sten satt en liten flicka..."
Den får jag sjunga varje kväll x3. Tröttnar aldrig på den. Tack o lov.
Fascinerad.
Min frisörska var den första som fick veta om separationen. Hon var min mentor, mitt stöd och mitt bollplank. Hon öppnade upp sin famn, sträckte ut sina armar och fanns där då det var som jobbigast. Då tankarna snurrade och hjärtat värkte.
Hon sade alltid rätt saker. Hon gjorde mig stark och målinriktad.
Vid ett tillfälle lade hon händerna på mina axlar, tittade mig djupt in i ögonen via spegeln och sade "Fru P... det är nu du kommer få veta vilka dina riktiga vänner är".
Jag lyssnade på ett halvt öra o tänkte att va fan, jag vet väl vilka mina riktiga vänner är... men ack så rätt hon hade den där kloka kvinnan!
Det har nu gått en tid sedan separationen och under denna fruktansvärt jobbiga resa så har jag, mycket riktigt, fått veta vilka som är äkta och vilka som inte är det. Det var rätt länge sedan jag "landade" och gillade läget. Tanken på att vara en frånskild trebarnsmamma från landet fick mig att bli spyfärdig i början men man kan inte mer än gilla läget och jag gillar verkligen läget nu.
Självklart var detta inte enligt mina planer. Självklart skulle jag vara den perfekta frun, den perfekta mamman och leva i den perfekta familjen. Och så var det ju flera år men sedan sket det sig och med facit i hand så kan jag nog säga att den här separationen måste vara en av de lyckligaste. Om man nu kan kalla en separation lycklig.
Jag o Jeppe är goda vänner. Och har varit det genom hela det jobbiga. Vi har hjälpt varandra, pratat med varandra, stöttat varandra och funnits till för varandra. Vi har aldrig grälat eller varit särskilt oense. Vi har käkat middagar, fikat o träffats utan några som helst komplikationer.
Barnen har varit bådas fulla fokus. Att barnen mår bra är det enda viktiga.
Men så blir jag fascinerad av de "vänner" man trodde sig ha. Människor man trodde sig stå nära. Människor man trott sig känna utan o innan. Idag är de främlingar för mig.
Jag har en handfull riktigt fina vänner som genom allt trassel funnits där hela tiden. Som inte tagit ställning. Som hela tiden månat om MIG och MINA känslor. Utan att sätta värde i någonting. Som lyssnat, kramat om.
Någon gång i livet måste man sålla bland vännerna. Så är det bara. För man har inte tid, ork eller lust att ödsla energi på människor som inte är äkta. Det är i sorg och nöd de visar sin rätta sida. En ruttenhet man inte trodde fanns.
Jag är såååå glad och tacksam över mina ÄKTA vänner. Tack underbara människor för att ni finns! Jag älskar er.
Himmel o helvete!
Jag är i himmelen!
Jag har haft en grym helg med mina fina flickor. En GRYM helg verkligen. Och så det här vädret!!! Jag är verkligen en vintertjej och den vintern vi haft nu tar priset av alla vintrar jag upplevt i mitt vuxna liv!
I fredags hade vi en supermysig kväll. Istället för att bänka oss framför Let's Dance så spelade vi sällskapsspel och pratade massor! Det var urhärligt.
Lördag spenderade vi utomhus heeeeeela dagen. Tack gode Gud för goda grannar. Vi fixade i ordning ett vardagsrum utomhus, skottade upp soffgrupp o tände grillen. Jaaa jaaaaaaaaaa - jag o grannen kände oss verkligen som två äkta Präkt-fruar :-)
Vem vet vad som flyger i oss nästa helg vi har ihop, kanske drar vi fram symaskinerna o syr våra egna kläder? Eller kanske virkar nya grytlappar?
När vi varit ute en hel dag så gick vi in o började förbereda för den Andra Chansen-kvällen. Anders Ingvar kom på besök och efter middagen var det dags.
Det var då helvetet brakade loss.
VAD I HELVETE??!! Pernilla Wahlgren och Jessica Andersson? Jag messade ut till alla jag kände att jag skulle lägga mig naken i snön och dö lite om Jessica gick vidare... jag lever än så det löftet höll jag inte. Men jag var bra nära kan jag säga!!
Tänk om Jessica vinner hela skiten? Vad gör jag då? Ja men då måste jag ju bojkotta detta årliga evenemang som jag egentligen älskar. För jag lovar att Jessica Andersson ger mig klåda och skulle hon representera mitt land i ESC så måste jag antingen fly landet eller göra något annat drastiskt. Lägga mig naken i en snödriva är nog inte så skönt och Jessica är inte värd den smärtan... nej, jag får väl hitta på något annat. Som jag kan hålla också.
Kan någon säga mig varför Alcazar aldrig får en värdig placering? 
