pendelilska

Total bloggtorka. Total. Jag har typ haft miljarders saker för mig och har miljarders saker framför mig men kommer inte på ett skit att skriva om. Trist. Urtrist.

Kan kort nämna att jag o A håller på att köpa hus. Inte vilket hus som helst. Ett hushelvete med riktig pool, med bastu, med hundra rum, med dubbelgarage, med 3000 kvm tomt. Det är mer eller mindre klart. Det skall bara skrivas papper :)

Jag ropar inte hej förrän papperen är påskrivna o klara. Det känns så jävla skönt. Allt faller på plats tillslut!

Kan också snabbt nämna att jag hamnat på världens bästa arbetsplats. Vår bransch är fantastiskt rolig i sig och nu är jag liksom ännu mer MITT I den. Känns skitskoj. Jag hade lite förutfattade meningar om mediabyrå-folk tidigare (och har lite fortfarande) men den här jävla byrån stämmer inte in i min bild. Inga primadonnor så långt ögat kan nå. Dessa människor är mjuka, fina, trevliga, roliga o härliga på alla sätt. Dessutom snygga! Och... vilket kanske är viktigast - alla är så dedikerade. Man brinner för sitt jobb o sina kunder. Man jobbar häcken av sig och/men man gör det med hjärta och själ. Man tycker det är ROLIGT att jobba.

Här följer lite bilder från den senaste tiden i mitt liv!



Min älskade Mitten har fyllt år. Här firar vi med kanelbullar o presenter i grisottan.


En glad sexåring.


En trött lillasyster.


Födelsedagsfrukost.


Omringad av en bråkdel av alla presenter.


Syskonkärlek... ibland så...


Magisk utsikt från vårt kontor.


Några av mina kollegor. Detta är från i fredags då vi hade lite förfeka inför den stora Spotifyfesten!


En favoritkollega.


En skön chef.


På Münchenbryggeriet. "Bara" ca 1 500 pers. Här två av mina vänner.


Två andra vänner som var där.


Kleerups band "Me and my army" lirade...


... även Shout Out Loud...


... o så alla tjejers våta dröm Linnros (som inte kunde stå still en hundradels sekund så jag kunde få ta en bra bild)...


... o sist men IIIIINTE minst Hoffmaestro som var brutalt bra!! Fy fan va jag hoppade (i mina knallrosa tights)!


I helgen firade vi första advent...


... självklart med pepparkaksbak. It is a must.


Älskar.


Älskar.


Älskar.


Älskar.




NATTI NATTI ♥

Det var väl fan va dåligt med inlägg det varit på sistone. Trist. Men ikväll tänkte jag slänga in lite bilder iaf.

På återseende.

Tre veckor över tiden. Snöstorm. Oplogade vägar. Akademiska Sjukhuset. Total magi. Vår dotter nummer två kom till världen. Det är nu sex år sedan och jag minns känslan än idag.

Jag var helt färdig när jag kom fram till sjukhuset. Det var bara att trycka ut na :) Boom shakalak så var hon ute.

Min lilla mittentjej. Imorgon blir du sex år! Min stora lilla vackra tjej. Är så stolt och glad över dig.

Älskar dig så. Grattis min älskade.










♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Minns ni Sillen m familj? Ni som hängt med här ett tag vet mycket väl vad jag snackar om...

Stötte på henne med mamma o bror på affären i eftermiddags. Mamman som aldrig kan säga "jo tack det är bra" hade förstås hundra tusen saker att oja sig för. Och väluppfostrad o artig som man är så står man snällt o lyssnar och slänger in ett "men usch" eller ett "nämen fy" några gånger.

Jag vill inte göra någon illa här men den lilla flickan hade på sig en... en... OVERALL?!! Jag får väl en skopa skit från folk nu kanske men jag anser att det ser lite... äsch jag vet inte. Jag tycker helt enkelt att det inte passar en åttaåring att ha overall på sig. Det ser ungefär ut som när en typ sexåring åker vagn. Eller om en femåring suger på napp offentligt.

A ja. Skit i det då. Det var bara en parantes.

Mamman berättade att sonen fått diabetes. Det är ju hemskt men jag blev inte ett dugg chockad o tänkte "jahaja, det var väl bara en tidsfråga...". Må uppfattas elakt eller så men det det är ju fakta. Det är nu bara dottern kvar. Diabetes-varning som fan. Det är fan förskräckligt asså. Och det är ju inte barnens fel... men göder man sina barn med chips o godis och Donken lite för ofta så får man någonstans ta skulden.

I somras skapade jag debatt på Passagen.se där jag påstod (det gör jag fortfarande såklart) att det är misshandel att göda sina barn med skräpmat och ge dem samma otäcka förutsättningar som en själv när man är överviktig o lider av fetma. Hur tänker man? Diabetes, hjärt- o kärlsjukdomar, större risk för mobbing, orka mindre osv osv osv. Varför utsätta sitt barn för detta?

Ja va fan. Jag låter väl mina barn äta godis o chips o skräpmat också men jag är noga med att godis bara äts på lördagar eller när det är något extra så som t ex kalas, julafton, påsk osv. Chips äts på fredagar o Donken ett par gånger om året när man skall till Sälen eller så.

Jag har sett Sillen o hennes bror "in action" och det är groteskt. När jag bodde tillsammans med mina barns far så hängde ju grannbarnen hos oss en del och de gånger det varit lördagar o godis funnits till hands så har det sagt SWOSCH o Sillen o brorsan har proppat i sig allt. En sommarkväll ställde vi ut festis o chips i skålar på altanen o ungarna fick "festa" lite. Men festen blev kort, allt var uppätet inom några minuter o då kan jag lova att våra egna tjer m fl inte fick i sig mycket...


Nej jag är inte perfekt...

... bara näst intill ;)

... visst får jag skicka dig en önskelista även om jag är 36 år gammal? Tack ska du ha, jag visste väl det!

Först o främst önskar jag att mina flickor får må bra livet ut och att de inte råkar ut för farligheter, hemska sjukdomar o annat dumt. Jag önskar att de får vara friska, lyckliga och glada för all framtid!

Och så till det materiella ;)


Den här modellen Diesel herrur står högt upp på listan, kära tomte.
Svart urtavla. Matt kromad o så den där gula visaren. VACKERT!



Aaahh men hörru Tomten, glutta in dessa Martens med VIT sula. Jag dör lite.



In desperate need av ett eget underställ (så jag slipper låna av morsan).
Dels att ha när jag springer vintertid, men även i skidbackarna. Snälla rå.



Ja tomten, jag nöter sula rätt mycket på gymmet. Mina gamla, slitna o
vidriga skor har börjat tappa gummi undertill. Not very good. Såna här, tack!



Det gäller även löpningen tomtegubben. Hagaparken och spåret här på
landet är välbesökt o ett par sådana här skulle göra mina fötter gott.



Svindyrt men det enda som funkar i mitt gamla ansikte är Börlind.
Finns inget annat! Ny dagkräm. Ny nattkräm. Vore nice.



Jag vill verkligen se hennes föreställning. Skulle bli hemskt glad över biljetter. Serru.


Ja det är nog allt jag kommer på nu. Listan kommer säkert fyllas på och jag tror att jag varit tillräckligt snäll i år för att förtjäna i alla fall en julklapp :)

Om lite drygt en månad åker ju jag och min kärlek på semester. Det är ju också en julklapp, kom jag på!!
Jag har inte betalat ett öre! Du må tro att jag och han förtjänar detta tillsammans. Vi har pratat om detta i evigheters evigheter och nu äntligen blir det av!

Jesus Kristus (du kanske känner honom?) vad jag längtar dit.


Nu skall jag gå o lägga mig strax. Sov gott tomtefar!

Vår fantastiska tjejliga avslutade en underbar kväll på Riche för en tid sedan. Vi var alla glada i hatten o när vi stormade in där tyckte nog många att det var lite för högljutt :)

Men sådant skiter vi i ty vi är ett gäng högljudda, festglada och roliga tjejer/tanter/fruntimmer!

Så hör jag en av oss säga högt "nämen där är ju Anders... va sliiiiten han ser ut". Hela sällskapet tittar åt samma håll o där står han... lilla Anders.



Med en Ramlösa i handen. Min polare fortsätter (fast nu riktat mot Anders): "hörru Anders... läget då??? ska ru inte komma o sätta dig här hos oss?"

Han fortsätter zippa på sin Ramlösa o säger "jo tack, bara bra... men jag ser ju lite sliiiiiiten ut".

Stackarn.


På jobbet morgonen efter så berättade jag detta med en väldig entusiasm (jag är ju kändiskåt som alla vet) typ "VEEEET NIIIIII VEEEEM JAAAAG SÅÅÅÅG IGÅÅÅÅR KVÄÄÄÄLLL????" och så självklart historien om vårt lilla samtal med honom.

Blir snabbt nedtagen på jorden igen då en kollega berättar för mig att Anders Timell jobbar på Riche... och att jag kan gå dit lunch som kväll o alltid träffa på honom.

HA HA HA HA... vilken pajjas jag är. A ja, man lär sig något nytt varje dag.



Nu undrar jag - vad tycker ni om Anders Timell egentligen? Jag tycker han verkar vara en genomskön kille! Men visst ser han lite... trött ut?!

Det känns lite sorgligt att bloggen verkar vara på väg att dö ut lite... förr i världen skrev jag inlägg till höger o vänster var o varannan dag och kommentarerna strömmade in. Idag duggar det inte tätt mellan inläggen och frågan är om någon över huvud taget läser den här bloggen längre.

Tiden räcker inte till. Vare sig för mig eller för mina gamla bloggisar. Jag kan ju bara se till mig själv och jag är verkligen URUSEL på att dumsurfa nu för tiden. Har inte tid. Så enkelt är det.

S O R G L I G T  är ordet.

Nu har höst- & vinterrusket här också. Många lider o tycker det går fetbort. Många går i ide och kommer inte ut ur det förrän ljuset är tillbaka. Jag tillhör den lilla skaran som gillar detta. Jag tycker snålblåst, regn o snöoväder är ganska majjigt faktiskt :) Gillar att kunna sitta inomhus o kura UTAN dåligt samvete.

Idag är det storm ute. Folk tappar hakan likt varje år. Folk kör av vägarna för att de fortfarande har sommardäck på. Eller för att de inte är "vana".

Vad är det för fel på folket? Det blir ju vinter o snöoväder varje jävla år liksom. Vakna upp nu.

Och snälla - sluta GNÄLLA! Det BLIR snö varje år. Det ÄR vinter varje år. Det ÄR långa vintrar vi har i detta land. Det ÄR slaskigt varje år. Det ÄR så vi har det här i Svedala. Serni!

Det är bara att flytta till Medelhavet om det inte duger. Så känner jag.

Men... ja jaaaaaaaaa jag gnäller också! Ganska ofta ska jag erkänna. Men jag gnäller sällan eller aldrig över våra årstider. Jag är så glad över att vi har dem! Vår, sommar, höst, vinter. Vi skall vara jävligt glada över vårt svenska fräscha klimat!

Vad gnäller jag om då? Jo, jag gnäller när jag är hungrig. När jag ätit för mycket. När jag sovit dåligt. När jag har ont i magen. När jag har dåligt med deg. När jag inte får träna. När jag har mens. När det är stökigt...

... försöker dock göra något åt skiten. Svårt med vädret, det kan jag förstå. Men vet ni! Man kan ju faktiskt klä på sig ordentligt med kläder så man inte fryser eller blir blöt?!

Det finns faktiskt varma tröjor. Långkalsonger. Regnställ. Gummistövlar. Vantar o mössor.


Lovar o svär ;)

Jag har alltid varit världsmästare på att döma ut folk efter första anblick. Efter första möte. Jag har fördomar och tycker alltid att jag har rätt om folk...

... ofta har jag förstås det men ibland dyker det upp tillfällen då jag får skämmas över mig själv. Jag får ibland en känga av dåligt samvete för att jag orättvist dömt ut och felaktigt betygsatt.

Min äldsta har blivit bästis med en jättefin tjej. En riktigt reko tjej som jag gillat från första stund. Men (!) jag har lite sett ner på hennes mamma. Det tog till och med ett tag innan jag kopplade ihop mamman med dottern. Mamman har liksom tillhört en av de där jag nämnt tidigare; utväxt permanent, noppig fleecetröja, foppa-tofflor etc. Dottern är söt som socker och klär sig superpoppigt. Dottern är aktiv i flera sporter och är en talang utan dess like. Hon är liksom duktig i ALLT! Och hon är extremt väluppfostrad o trevlig.

De har umgåtts massor senaste tiden. Jag har gillat det som fan. Jag märker att äldsta blir annorlunda också! De har en jättefin kompisrelation. Inget strul. Bara harmoni o glädje.

Jag har självklart haft mer o mer kontakt med hennes föräldrar också och det visar sig att det är ett par fantastiskt trevliga, sunda och härliga människor! Mamman är värsta supermorsan. Hon har massor av järn i elden men engagerar sig i barnen på ett helt unikt sätt. Hon borde fan vara utbränd med tanke på allt de gör men jag ser att hon bara älskar det och ordet "stress" finns inte i hennes vokabulär.

Jag är imponerad!

Så... my fucking bad. Jag hade fel. Så himla, himla fel. Och jag skäms som en hund.



Men jag lär mig!