pendelilska

"Den är bara en siffra" säger man. Åldern alltså. Vad är det för bullshit egentligen? Vadå "bara" en siffra? Det är en siffra som visar hur gammal man är. Punkt.

Så det är inte så "bara" anser jag. Jo, kanske när man BARA är 27 år. Eller 32. Eller 16. Eller 7. Men 38 är inte så "bara". Det känns fett mycket.


Nåväl.


Jag fick igår lära mig att när jag säger "jag har slutat fylla år" eller "jag fyller bara 33" så beter jag mig som en äkta kärring. Mina kollegor är sköna. Och ärliga.

Det är ju sant. Det är bara Britta 90 år som undanbeder uppvakning på sin födelsedag. Och det är bara Märta 68  som säger "jag slutade fylla år när jag var 27".

Så nu tänker jag lägga av med att säga sådana där fåniga saker.

Jag får acceptera att jag är så gammal som jag är. 38 år nu alltså.

En ekonomitjej kom fram och gav mig en kram igår och sade "Fru P, tänk att du BARA är 38 år och ändå har tre barn 10, 8 och 6 år gamla..." och "Det är jävligt starkt jobbat asså..." #ekonomitjejen är 24 år gammal.

Ja... så kanske man skall se på det.


Jag kan dock inte hjälpa att jag har åldersnoja. Jag har alltid haft åldersnoja. Eller... åtminstone sedan jag var 25 typ. Tror det hänger ihop med att jag är rädd för döden, rädd för sjukdomar osv. Man kan inte sticka under stolen med att man mår sämre med åren. Rent fysiskt alltså (och i mitt fall även psykiskt verkar det som).


Trots siffran så fick jag en jättefin dag igår. Miljarders kramar på jobbet. Blommor, fika och hurra-rop. På Facebook fick jag mer än 120 gratulationer och den ena finare än den andra. Och jag fick samtal och sms.

På kvällen kom mamma hem till oss och A ställde till med god middag och efterrätt. Skumpa, stänkare och vin. Jag o morsan satt i varsin solstol på altanen o snackade medan han slet i köket.



Vi satt sedan ute på altanen till klockan nästan blev elva. Den regniga dagen slog om när jag kom hem från jobbet och sedan var det sol & värme heeeela kvällen.

Tror det var mormor som styrde upp där uppifrån :)


Och så presenterna! Jag fyllde 38 år men jag blev bortskämd som värsta fjortisen!



TACK ♥


Så. Nu är jag alltså två år ifrån jämna 40. Det känns dock tryggt att de flesta jag känner är lika gamla som jag eller äldre. Det är ju inget fel på dem - tvärtom. Det är ju unga, fräscha, härliga och fantastiska människor!

Innan jag nått den dära jämna siffran har jag satt upp några nördiga mål i huvudet jag tänkte nå. Det är allt från lopp till tatueringar. Får se om jag kan börja bocka av några snart.