Tick tack tick tack tick tack...
... jag jobbar hemifrån idag för att jag varit på kvartsamtal denna förmiddag. Och nu sitter jag liksom lite på nålar för om bara någon timme kommer de hem. Mina tre underbara tjejer.
Det är ju så här, man längtar ihjäl sig och ser såååå fram emot att få ha dem nära. Det är ju så tyst och lugnt utan dem.
"Aaaa men är inte det underbart att ha det tyst och lugnt då?" tänker ni.
Svårt att svara på.
Så här. När jag har dem hemma så fylls dagarna LÄTT. Det är total hysteri med aktiviteter, kalas, gnäll, skrik, skratt, privata dansuppvisningar, läxläsningar, tjat, kramar, smäll i dörrar, stök och bök. Inga sovmorgnar. Utan fullt ös från morgon till kväll.
Där mitt i kan jag ibland känna att "det kanske är lite skönt ändå när det är så där tyst och lugnt". Men sedan då när jag verkligen har en HEL vecka med tystnad och lugn så är det inte så roligt ändå. Jag liksom kan inte njuta av det som jag borde.
Längtan liksom tar över.
Men (!) jag har blivit SÅ MYCKET BÄTTRE på att ta vara på det. Jag ligger inte längre i fosterställning och gråter. Detta kan jag tacka tanterna för. De fick mig någonstans att inse att vem i helvetet tjänar på det? Svar: ingen.
Så nu köttar jag på liksom. Passar på att träna, jobba och allt det där.
Apropå kvartsamtalet då. FY FAN vad stolt jag är över mina flickor. De är så skötsamma och duktiga!! Lärarna typ avgudar dem och jag blir så fånigt rörd (till tårar t om) när läraren berättar för mig hur de är i skolan.
Idag satt Fröken Mitten med hela samtalet. Och hon skämdes lite över mig när jag var tvungen att torka en liten lyckotår från ögonvrån :)
Jag är bortskämd. Alla tre har jättelätt för sig i plugget. De ligger på mycket högre nivåer än de "ska" och jag får passa på att njuta av detta nu - ty jag vet ju hur trött man kan bli i t ex högstadiet. Det var liksom inte med glädje man satt o läste läxor då s'attsäga.
Idag börjar tjejveckan. Som jag längtat!
Nu kör vi!!
Ps. Imorgon skall jag sätta färg på andra armen - kl 11 sitter jag under nålen igen TJOHOOOOO :)
Stress
Vi hade konferens med jobbet förra veckan och vi skulle alla svara på några frågor om oss själva. Några frågor var privata, andra mer allmänna. Jag har inga problem att prata om mig själv - tvärtom - jag är ju som en öppen jäkla bok för bövelen :)
Hur som helst.
En fråga löd: Vad är du mest stolt över hos dig själv?
Mitt svar blev: Att jag kan borsta av mig och gå vidare.
Så är det verkligen. Jag tar aldrig med mig jobbet hem. Åtminstone inte så att jag ligger sömnlös av det på nätterna. Jag är inte lättsårad. Jag är heller inte den som personligen tar åt mig av allt jävligt, vilket många gör.
Men så har vi det här med stress. Hur ska jag säga, här har jag fasenimej inte alls lika lätt att borsta av mig och gå vidare. När jag blir stressad så blir jag... STRESSAD.
Min mittentjej sade förra veckan: "Mamma, bli inte så där stressad nu igen" när vi skulle iväg till skolan. STACKARS BARN!
När jag stressar så blir jag sådär hysterisk och talar typ i falsett. Jag blir arg och har NOLL tålamod. Råkar jag då inte hitta exempelvis nyklarna så skriker jag som en brunstig älgko.
Varför stressar jag då? Jo, det är lite mycket ibland skulle man kunna säga... och då kanske man har rätt i att få stressa upp sig. Eller? Det är musikskola hit o dit, det är friidrott, det är kalas, det är tågpassningar, det är danslektioner och man ränner runt i sin fransyska i ilfart. Så ser det ut mina tjejveckor. Typ jämt.
Men jag stressar upp mig av töntiga smågrejer också.
Som att jag har en hög med tidningar som jag inte läst igenom ännu. Fast att det kanske är skittidningar.
Som att det ligger kattleksaker på golvet. Fast att det i övrigt alltid är städat hemma hos oss.
Som att jag aldrig hinner ringa pappa före han ringer mig. Fast han inte lider av det.
Som att jag inte hunnit klippa tjejernas tånaglar en kväll. Fast jag kan ta't kvällen efter.
Som att jag ligger bakom en övningskörare på vägen. Fast jag inte har bråttom fram.
Ja ni hajjar. Skitsaker helt enkelt.
SÅ ONÖDIGT att stressa upp sig av sådant, men jag kan inte hjälpa det!
Sitter just nu bredvid en hög med Amelia, Gör det själv och Allt om trädgård. Inga tidningar jag är jättefan av men får alltid hem ett gäng från jobbet... Jag MÅSTE läsa igenom dem innan Solsidan som börjar om en kvart. För efter Solsidan har vi en film vi måste se som vi har hyrt. Sedan måste jag sova, för jag skall upp i grisottan.
Gräns på mig. Tidningar jag får från jobbet är ju bara bonus - inget jag MÅÅÅÅSTE läsa just nu.
Jävla skit. Måste jobba på det här.
Time flies. Som fan.
Nämen hur ska man hinna med?
Det går så fort va fan! Plötsligt har man stora barn på 6, 8 och 10 år!! Vad hände?
Plötsligt är tanten 38 år. Det var inte min plan, att bli så gammal så fort!
Jag önskar mig minst 10 h extra per dygn. Minst 50 dagar extra per år.
Tack, det skulle underlätta!
Här följer lite bilder från den gångna veckan. De säger inte hela sanningen dock, jag har verkligen arslet fullt. Verkligen!
Barnen dansar o friidrottar. Barnen har läxor. Barnen har massa kompisar. Mamman har ett fulltime-jobb. Mamman är friidrottstränare. Mamman tränar. Mamman hinner inte umgås med sina vänner eller sin övriga familj.
Men, jag är sååååååå lyckligt lottad. Inte en sekund av min tid med barnen eller en sekund av all service kring dem vill jag byta bort!
Vill bara ha lite mer tid :)
