pendelilska

Jag har alltid haft lätt att bli besatt. Bestående besatt. Om det är ett problem för mig? Nej, inte värst. Men andra tycker garanterat att jag är apajobbig.

När jag var pytte lyssnade mamma & pappa någon gång på Jerry W och The Boppers. Det sade KLICK direkt och gamla kort på mig från mitt flickrum visar att det hängde Boppers-affischer på mina väggar. Jag var inte mer än 6 år.

Jerry har jag, som alla vet, följt sedan dess och har varit på varenda show så länge jag varit "stor".

Tröttnar inte. När han kolar vippen så kommer en stor bit av mig också dö.

Precis som när Freddie trillade av. Minns EXAKT hur förskräckligt ledsen jag var. Nyss hemkommen från min första utlandsresa utan föräldrar, läser Expressen vid köksbordet och där, först där fick jag veta.

Mamma hade en gammal LP (A day at the races) med Queen hemma när jag var liten, den lyssnade jag sönder och kan än idag varenda textrad.

Nu är det 22 år sedan han gick bort. Ja, jag sörjer än.

Och så min "besatthet" kring mina andra husgudar RHCP. Den är hyffsat brutal den med. Kan inte tröttna, kan inte!

En låt (Fight like a Brave) på MTV. Sedan var det tvärkört. Minns det som igår, fast vi snackar 1987-88! Jag och en kompis, Sandra heter hon, satt (som man gjorde jämt efter plugget) o glodde på MTV och när den kom sade det BOOM! När man lyckats banda in så var det maratontitt :)

Kärlek vid första ögonkastet, s'attsäjja!

Har t om bläckat ner mig med dem, så de "finns" på min kropp så länge jag lever.

Nördigt kan tyckas. Men so be it :)

Snart har jag lite Mercury någonstans också :)

Det här med min obsession ter sig inte alltid i musik. Är en fanatiker när det kommer till dansk TV- & filmproduktion också. Eller egentligen... allt som har med Danmark att göra :)

Vet inte om det hör ihop, men jag har också nördat in mig på vissa klädmärken som många känner till.

Kan tex inte träna i annat än Nike-kläder. Eller ha andra sneakers än Nike. För att inte tala om min Dr Martens-mani :)


Nä, jag är nog inte helt normal. Men men, värre saker kan hända. Visst?


Peace.

Det är alltid härligt att ha något att se fram emot. Som man kan falla tillbaka mot och tänka på när energin är slut... och när det känns tungt.

Som nu.

Jag är slut som artist. Det är sjuhelvetes massa jobb. Jag sover knappt alls. Jobbigt med pappa. Och jag har ständigt dåligt samvete...

... men!!!

Jag har tre små ljuvliga tjejer som livar upp varannan vecka. De veckorna ser jag ALLTID fram emot.

På lördag ska vi alla fem till Friends Arena och kolla in Mello-finalisterna (bonus att jag får ha tjejerna extra länge)!

Snart kommer syrran o co hit och myser med oss en helg.

I påsk blir det Sälen igen, som sig bör!

Den 20e april drar jag och sju andra underbara brudar till Borlänge och slår klackarna i taket!

Och vips var det vår :)

Sedan börjar vi sommaren med en All Inclusive-vecka i Turkland hela familjen!!


Så. Känns redan lite bättre!

Dagens pepp till mig själv!