Barn i innerstan?
Jag funderar o funderar o funderar o funderar o funderar. O så funderar jag lite också. Det är ett stort beslut som måste tas, ett beslut som avgör hur framtiden skall se ut. Det är verkligen inte så lätt som jag alltid trott sedan för ett par dagar sedan...
Jag har väl aldrig varit särskilt velig, vad jag vet. När jag bestämt mig för något så har jag liksom. Men inte denna gång. Jag har sedan flera år tillbaka tjatat o nött om att få flytta tillbaka till stan. Jeppe har hittat motargument hela tiden, vi har sagt "vi flyttar in igen när ungarna är stora". Vi har alltid sagt att vi ska in igen men det har liksom smygit sig på de senaste åren, suget har växt o växt.
Så härom veckan hände något.
VIPS så hade jeppe också bestämt sig. Vi skall flytta in till stan. Nu. Inte sen. Nu. Vi har tokletat på hemnet o drömt oss bort till lägenhet efter lägenhet. Jeppe har kalkulerat o kollat m mäklare. Han har träffat två st mäklare så nu har vi ett hum om vad vi kan få för huset. En granne har även visat sitt intresse så där har vi sagt var smärtgränsen går.
Får se hur allt ter sig.
Tror ni inte att jag börjat få kalla fötter nu då? Eller, egentligen inte för jag VILL verkligen flytta in till stan igen. Verkligen. Jag längtar så jag spricker MEN... barnen då? När jag var liten lajjade vi Burken o Rödavita rosen i skogen eller på gatan. Vi byggde kojor, gick kors o tvärs mellan varandras hus osv.
Om mina barn blir betongbarn. Vilka minnen får dom då?
Folk säger "meeeeen, tror du inte cityungarna också leker Burken?". Jo, såklart men inte på samma sätt som jag menar.
Nu är vår äldsta 5 år o om hon känner för att gå ut så gör hon det. Sätter på sig jacka o skor och... går ut. Vi behöver inte vakta henne. Vi vet att hon springer på tomten, leker i lekstugan, gungar eller leker på gatan m sina jämngamla kompisar.
Så blir det inte i stan.
Det där är min största oro. Min största ångest.
Sedan är man ju så fjantig att man har lite ångest också för att dra barnen ur den trygghet de har idag, dagis o skola så nära hemmet, alla fina pedagoger o fröknar. Sammanhållningen barn o vuxna emellan.
Men här är jag väl medveten om att de skulle få det minst lika bra i stan.
Igår när jeppe var hemma med LIlla Hon så ringde de från dagis o berättade att Äldsta hade ont i magen. Vet ni vad de gör? Jo, en av fröknarna erbjuder sig att ta med Äldsta, hämta Fröken Mitten och gå med dom hem.
Händer det i stan? Skulle inte tro det.
Hur som helst så kör vi på nu i alla fall. På torsdag skall vi kolla på fyra lägenheter. Vi är mest intresserade av att bo på Kungsholmen (som ligger oss närmast hjärtat) men även Birka- och Vasastan.
Jag har letat runt bland bloggar o hittat en (Kim) som själv flyttat från villaidyllen till storstan m sina tre barn. Flera av mina kollegor som också väljer innerstan trots att de har barn har jag också peptalkat med. Samtliga har flera skitbra argument o fördelarna väger ju över. Helt klart.
Jag är bara så orolig för att ta fel beslut.
Hörs.
Tror det e bra ni kollar runt först känner er för,för om det nu e så att ni inte trivs i myllan så är det väl lika bra att flytta nu innan ungarna börjar skolan.
Sen kan jag förstå resten våndan över att rycka upp åtminstone äldsta lämna kompisar tryggheten osv...
Jag kämpade jättelänge med mina känslor när jag skulle flytta och sonen inte ville med,jag fick bita ihop och lyssna på vad han ville men han var ju betydligt äldre han var ju 12.
Det är bra att tänka igenom beslutet noga väga för och emot innan så det inte blir en impulsgrej.
Kolla skolor dagis i området osv..
Lycka till/Kram :)
WHAAAAT? Ska ni flytta???!! Ni som byggt ut och allt nu??? Buäääääääääää.....
Trist som 17 tycker jag. Själv trivs ja jättebra här i hålan nu och skulle inte vilja flytta in mot stan igen. Känns som vi "landat" nu. Skulle aldrig i livet sälja vårat hus! Thiiihiii har nog blivit riktiga bönder på riktigt.! Måste ses snart!!!! Kram kram!
Hmmm svårt..Men varför flyttar ni inte bara närmare? typ Bromma?
Då är det ju "nästan" stan istället för "the håla" som ligger waaaaay out!
Själv tycker jag Kallhäll är perfekt..Det tar ca 20 min med tåget in till stan men vi har gångavstånd till bad och natur..Vilding kan gå in och ut som han vill..Perfekt...
Kraaam!
Förstår att du tycker att det e svårt hjärat!! Fy tusan...
Alltså, jag bodde i värsta bästa området när jag o M bodde ihop, nybyggd villa.... ungarna ÄLSKADE området mer för varje år dom blev. När vi kom hem från jobb o dagis klädde dom på sig o gick ut... när Thedde började skolan kunde han va ute från 5 till 8....tryggt! När jag flyttade till lägenheten så fick vi alla 3 panik, ungarna kunde inte gå ut själva... fick följa med ut o sitta i lekparken. O den ledsnade dom fethårt på efter 10 minuter, barn vill ha kompisar.... jag led så fruktansvärt med dom!
Nu har ju inte dina barn kanske lärt sig det där med att bara gå ut på området o vara ute i flera timmar eftersom dom är så små....
Sen känner jag att om ni så himla gärna vill tillbaka in till stan så ska ni det, ni mår ju inte bra av att bo där ni bor om suget är så hårt! Ellerhur....
Jag tycker du ska följa hjärtat gumman... o det magen säger till dig! Då blir det oftast rättvist. Usch, lilla hjärtat... vilket jobbigt beslut nu när du tvekar oxå!
Hoppas ni hittar en lösning som passar er!! Massa kramar...
Man kan aldrig råda någon hur dom ska göra.. Och att du velar förstår jag, man har inte bara sig själv att tänka på.. Barnen och deras behov kommer alltid först. Men dom är inte barn hela tiden dom blir teens också, och då kommer det här med skolor och kvällar in.. Eller rättare sagt hur ser kvällarna ut för dom. Sånt blir också viktigt. Personligen hade jag inte gjort något så länge jag velat och känt mig osäker. en om jag visste exakt vad jag ville då skulle jag inte tveka.
Gå på magkänslan och gör inget förhastat, titta runt på lägenheter ev hus och om ni hittar DET huset eller DEN lägenheten och ni känner att DETTA vill vi, slå till.. Men tänk med magen och hjärtat mer än med hjärnan..
Fattar du nåt av det här tro??? Jag är så trött därför svamlar jag lite :-)
Vi bodde mitt inne i stan när teensen var små.. Köpmangatan.. Det låg sot runt fönstren.. det var avgörande för mig iallfall.. ut på landet.. Idag tycker jag det är skönt, jag har koll på kidsen för dom måste hem med bussen eller hämtas. Samtidigt som dom spyr på att bo på landet, och man är berodende av bil. Kopmpisar till mig har flyttat in till stan och dom njuter av det. så alla är väl lika.. och alla beslut är bra om man själv vet att man tagit rätt beslut.. och det vet man..innerst inne!
Ja gud vet hur ni ska göra.. men visst är det ett "lyxproblem" :-) Puss o kram till dig!
Jag har flyttat mkt som barn, född i sthlm, sen linköping, sandviken, edsbyn, tyskland, karlstad, Täby, och nu sedan 93 Bjalsgatan.....
Jagg grät som lille skutt varja gång när jag fick reda på att vi skulle flytta, men sen trivdes jag bästa av alla när vi väl var på plats. När jag flyttade till täby var jag sjukt lessen, men jag lovade mina föräldrar att testa i 2 veckor, de lovade mej att jag fick flytta tillbaks till karlstad om jag inte trivdes, lite gambling av mina päron, men så fort jag började plugget var allt OK, jag trivdes jättebra (jag var asså 16 år då).
Nu är jag sjukligt hemkär, Bjalsgatan 104 for life! det kommer sig säkert av allt flyttande.
Men, barn anpassar sig! var så säker!
Det är ju bra att ni kollar lite, om det inte känns OK är det ingen som tvingar er in till stan! Ni sitter ju inte i sjön, vilket är bra, för då blir man blöt om stjärten!
ta det piano, kolla på lite lähgenheter, prata om läget i lugn och ro, sug på karamellen!
Var glad över att detta är ett så kallat "lyxproblem"!
Stannar ni i Bsta så jobbar du ju iaf i stan, så du kan ju glida omkring här ändå.....
Visst är det inigt att man måste välja och bestämma saker hela tiden?
det där med fördelar som väger över, beror helt på vilka intressen man har och vad man prioriterar. Det finns säkert flera som kan hitta fler nackdelar med att bo i stan än lite mer lantligt. På samma sätt som det finns minst lika många som gör tvärtom. Det enda man kan göra är att välja det som man tycker känns rätt. Det blir då automagiskt det rätta alternativet för er. Barnen är otroligt anpassningsbara i den åldern, så dem behöver du inte oroa dig för alls. De hittar säkert nån äcklig bratsunge att leka aktiemäklare med... Tro mig, jag har inga fördomar, jag hatar alla lika mycket... :)
Jag är själv kluven, jag vill ner till GBG igen...men jag vet att GBG inte är vad det var. Problem med bötning i snart varenda jävla skola. Skottlossning och bomber varje vecka...det är mer eller mindre krig mellan några gangsterorganisationer i götet just nu...det är inte det Göteborg jag minns och växte upp i...och då känns det inte helt fel att bo här där jag bor.
Men tänk som så. Det val som du känner är rätt, det är också rätt.
Wow. Jag gillar Mumriks svar bäst tror jag. "Det val som du känner är rätt, det är också rätt". Så sant så sant. O barn ÄR anpassningsbara, i synnerhet när de är så små som våra. HA HA HA HA - bratsunge att leka med. Jo jag tackar. Frågan är om inte det är lite trevligare än en skitig fjunmuscha på en moppe...
Anders Ingvar, skönt o höra om att det faktiskt funkar bra att flytta små barn... O visst har du rätt när du säger att vi inte sitter i sjön. Vi behöver ju inte stressa... eller jo lite ändå... Äldsta ska ju börja plugget snart o det vore skönt att ha bestämt sig innan dess.
Pangis o Niinis, mm jag tänker absolut gå efter magkänslan. Men just nu är min mage tvådelad :-/
Cian, NEEEEEJ! Antingen eller känner vi. Inte bo i en fjösig förort eller ens en stadsdel som känns off. Om vi väljer stan - så blir det INNERSTAN. Varför bosätta sig trångt strax UTANFÖR stan när vi isf kan bo kvar här i en rymlig villa?
I-or, I know. Jag lurade hit dig o nu sitter jag i flytttankar. Elak jävel jag är va? Men men, vi är olika - du trivs, inte jag. Typ. Eller jo jag trivs ju men det vette fan om jag vill bo här så många år till. Får liiiite lappsjuka o blir irro på alla granntanter du vet.
Garbo, var så säker! Vi skall vara hundra den dagen vi bestämmer oss helt. Inga tvivel får råda.
Ni är för gulliga - allihop!
Jag tror - triv ni så trivs barnen..och trivs ni inte sådär toppen nu så ska ni ju inte bo där!! SOLKLART INTE!!
Jag är lite som Cian... vi flyttade till närförort från söder när vi fick barn. Jag kan cykla till stan och det är sisådär ett par tunnelbane stationer utanför tullarna. Perfekt för oss. Barnen kan gå ut och in och har kompisar nära...skog och 4h gård...men vi bor inte i tjottahejti, kompisar orka komma förbi på vardagar efter jobbet...och det är ju skönt!!
Det finns en STOR nackdel med stan, när barnen ska någonstans, när dom vill ut, till kompisar, till parken...så måste man följa dom, tills dom är ganska stora..men det är väl den enda..
Jag tror ni gör bäst i att följa magkänslan...
Fan gumman, det där löser du ju bäst själv.... suttit o tänkt lite på dig nu! Asså, fan...
... allt ordnar sig hjärtat! Vad du än kommer ta för beslut. Allt ordnar sig till det bästa... jag lovar. Alltså..vi människor är ju så anpassningsbara! Både ungar o vuxna, ungar kan tänkas klara det bäst! Problemet ligger oftast hos en själv... att man tänker o klurar för mycket!
Go with the flow nu, nu är lägenhetsletning i full gång, kör på ba!! Se det såhär...jamen, om ni flyttar o det känns förjävligt så är ni ju företagssamma människor som snabbt löser det med nytt boende... på en plats som känns mer rätt!
Vi lever bara en gång hjärtat! KOM IHÅG DET....
Puss love...
För varje val man aktivt gör, väljer man ju faktiskt bort ett gäng alternativ. Det är ju det som är så jävla jobbigt. Huvudsaken ni vill samma sak.
Svårt med såna där val! Jag känner ju inte er men tror nog aldrig ni kommer vara helt säkra när ni väl bestämt er. Däremot blir det säkert bra hur ni än gör eftersom ni säkerligen gör det bästa för att få allt att fungera så bra som möjligt. O om det nu ändå blir så att ni vantrivs efter att ha flyttat så kan man ju flytta igen även om det inte känns lockande.
Jag har själv haft en stockholmslängtan tidigare under flera år då jag känner mycket folk där efter några skolår ute på Värmdö men nu blir vi nog kvar i lilla Sandviken med dess för och nackdelar. Hur ni än gör blir det säkert kanon!
Oj, oj, oj. Det låter inte som ett lätt beslut men jag tror det måste kännas rätt till hundra procent, annars är det lätt att man ångrar sig. Det gäller ju att tänka på allas behov, inte bara sina egna. Många brukar ju annars göra tvärtom. Flytta ut ur city när de får barn. Jag vet i alla fall massor med barn som bor i city, så det så.
Är det så bråttom då? Äldsta börjar väl skolan snart?
Hur som helst tror jag ni klarar av att ta det rätta beslutet. Se förbi problemen och koncentrera er på alla lösningar.
Må så gott och lycka till! Kram
Malliz baby, mmm EXAKT! Se förbi problemen o hitta lösningarna! Ingen kunde sagt det bättre!
Mattias, tack för pepp!!
Mange, ja vi kanske skall hamna på exakt samma nivå först innan vi tar bestlutet... du är klok ;-)
Niinis, du är THE MASTER av att få till det. Tack hjärtat. Love you 4-ever.
Gerda, du har rätt. Nackdelarna är många. Men fördelarna också. Det är ju samma
sak där vi bor nu. För- o nackdelar. Vi tänker o funderar så det knakar o en dag bestämmer vi oss. Då gör vi det med magkänsla o hjärta!
TACK ALLA UNDERBARA MÄNNISKOR!!
Gumman.... det känns sorgligt. Vill inte att ni ska flytta. Men det vet du ju redan ;-)
Trivs ni inte alls? Nu med utbyggnaden o allt! Ni har ju fått det jäääääättefint!! :-) Skulle GÄÄÄRNA bo i ett sådant hus som ni har ;-)
Stan finns ju alltid kvar! Så tänker jag, som oxå kan lockas liiiiite av det ibland...särskilt sen lillebror flytta till Sundbyberg. Men om vi nån gång drar oss åt det hållet så blir det när barnen är stora....
Usch, det ÄR ett svårt beslut.....
Kram på dig vännen!
