pendelilska

Ja men jag SUGER på att blogga nu för tiden, jag vet. Det är för jävla sorgligt. Detta är ju min lilla "fristad" där jag får utlopp för både goda samt sugiga grejer.

Varför är det så då? Jo, därför att jag har häcken full. Därav rubriken... aaa ni hajade säkert det.

Jag har, som jag tjatat om hundrafyrtiotusen ggr, världens trevligaste jobb och just nu är det fucking hysteria här. Det ser ut så här varje år, innan sommaren ni vet. Är man kissnödig så väntar man i det sista och sedan springar man bort till toaletten och attack-kissar* för att få det gjort fort.

Jag har, som alla vet, tre ljuvliga barn som jag älskar över allt annat i världen. Dessa tar upp hela min fritid när jag har dem. När jag sätter mig ner på kvällen, då alla sessor är lagda, så bultar det i mina fötter á la Tom & Jerry style. Men det är det fanemig värt, varenda sekund av "slit" är ljuvlig när de är omkring.

Jag har, som alla vet, ganska höga krav på mig själv också när det gäller träning och hälsa. De veckor balettligan är hos sin far så passar jag på. Det är pass på gymmet, det är gymma på gymmet, det är löparskorna på för både morgonpromenader och för minst 6:an i spåret.

Sedan ser det ju ut som för alla andra levande varelser därute. Hemlogistik, liksom. Tvätt, handling, fix o trix.

TACK O LOV anlitade vi ju Iza för en ganska lång tid sedan. Iza är vår städerska. Hon är bäst!!! Och det bästa med henne och det hon gör är att allt är VITT. Jag gillar't. Jag är som min morsa, jävligt noga med att allt skall vara RÄTT. Inget svart-trams. Inget fuffens. Rent mjöl i påsen osv.


Ovan är i alla fall anledningen till att jag inte hinner sitta o skriva så mycket. Dessutom är ju Facebook, Instragram o allt så'nt också del av anledningen. Man får snabbt utlopp för det man vill få ut, liksom.


I juli utökar vi vår familj. Två små pojkar skall flytta in. Jag längtar!!!! Conny & Charlie heter dom... och de är de sötaste små pojkar jag sett på mycket länge.


På lördag drar jag iväg till Skiathos med Lilla Hon.

Det = behöver jag :)


Fan va vi skall må gott. Hon och jag. Bara vi två.


Kärlek.






*Du tar i för kung och fosterland så du nästan är blå i ansiktet och kisset är ute på en hundradels sekund.

Påsken är över. Våren är här. Ljusare tider och ett halvår av magi väntar!

Påskfirandet var något i hästväg. Som alltid var vi i Sälen hos morsan med syrran o co, samt bonussyster o co. Och så morsi o hennes gubbe förstås. Och så Torsten. Hunden.

Fantastiska dagar i skidbacken. Fantastiskt kvällshäng i huset. Fantastisk mat. Ja fantastiskt helt enkelt.




Två av tre hjärtan.


I april kan det vända från sol och värme till snö eller hagel. Här är Äldsta som vill testa hur det känns att få hagel in på bara huden. Det var inte så skönt. Tydligen.


På väg upp till Sälen. Självklart är Po med :)


Mitten på skidskolans första dag. GRYM lärare.


Nöjd tjej.


Taktiksnack.


Mot liften.


Lilltjippen.


Skidlekis första dag. GRYM lärare (samma som Mittens).


Knappliftsövning.


Skidlekis-samling.


Ett ynka kort fick jag ta på Äldsta. Som gick en lite mer avancerad skidskola.
Fan va fin hon är!


Mamman passade självklart på att njuta av backarna medan de små gick kurs :)


Fördelen med att ha barn. Man är uppe tidigt. Uppe tidigt = nypistade och orörda backar :)
RELIGIÖS känsla!


Konditori Fröken Mitten ♥


Älsklingen min o svågerns lillebrorsa hänger lite i påsksolen.


Syrran o några av småttingarna.


TACK bästa mamma o G för en fantastisk påskhelg! Ni äger!



Tillbaka till verkligheten.



Jag o några kollegor i replokalen. Första repet. SÅ GALET KUL!!!!


Utgång med jobbet och Spotify. Fördrink SJÄLVKLART en Whisky Sour :)


I lördags var jag och min sambo på Jesus Christ Superstar, Göta Lejon. Vi är båda helt frälsta i Ola Salo och han gjorde oss inte besviken den här gången heller.

Musikal och teater är inget för oss egentligen. Jag får lite klåda när man sjunger fram vanliga fraser som "skickar du mjölken" eller "hej hur är läget" men skådespelarna och sångarna i denna musikal får högsta betyg. Själva sagan är ju för bedrövlig och sorglig egentligen - vi vet ju alla hur det gick för den där Jesus.

Vi satt på bästa parkettplats och jag erkänner att jag fällde en tår när Maria Magdalena sjöng :)



Hello.


Chillar lite på hotellet innan.



Ny favorit. Aviation på Bauer. En ginbaserad goding med violsmak. YUMMY!


Norra Europas godaste tempura?!


Avslutade en ljuvlig helg med några timmars promenad på byn.

Är inte våren alldeles förfärligt härlig??



Folk tramsar och gnäller över att det snöar i april. Men vänta lite?! Är det inte samma jäkla visa VARJE år?
Läääääär er people. April funkar på det här sättet. Snö. Sol. Värme. Kyla. Regn. Hagel. Sol igen.
Kom igen.

Om exakt en månad drar jag och Lilla Hon till Skiathos. Det kommer inte göra särskilt ont :)

Min todo-lista betas med ett leende på läpparna av :)

Ola Salo & Sveriges Radios Symfoniorkester - Berwaldhallen √
GranCan med A och goda vänner √
Påsk & skidor i Sälen √
Lek & utgång med jobbet och Spotify √
Ola Salo i Jesus Christ Superstar √
Skiathos med lillan
Midsommar hos morsan
Sommarsemester
ÖVERRASKNING
Mer sommarsemester


Vi hööööööörs. Life is bloody good.

Satan i helvetet vad jag önskar mig sådana här brallor. Av märket Hope.

Holmarna 2012-03



Nellan i plurret.


Nellan & jag som guppys.


Nellan som Loreen på självaste finalkvällen (jaa jaaa vi tittade på SVT World)...


En av pölarna vid hotellet.


En annan pöl.


Jätterolig bild på Nellan.


Fördrink i loungen.


Nellan & syntharn på bästa tapas-haket.


La guitarra.


Nellan & en sangria.


En hink med ful-skumpa.


Syntharn & min älskling snackar framtid.


Fint träd.


En palm.


Los gatos.


Maspalomas.


Morgonpromenix varje dag.


Reservado.


Playa Del Ingles by night.


Vy från balkongen.





Los niñas 2012-03



Min fina mitten.


Frullebulle.


En nyfriserad snygging.


Mitten igen.


Lilla Hon ♥


Äldstas mind-map av VÅREN.


Lilla Hon i mammas wig.




Hej så länge.

Ja jag suger på att blogga nu för tiden. Jag har inte tiiiiiid helt enkelt. Det är så mycket annat serni.

→ Jag jobbar som ett as. Men jag älskar mitt jobb så jag mår inte dåligt för det.
→ Jag är trebarnsmorsa. Att vara mor till tre småtjejer innebär en del stök.
→ Jag tränar. Så fort det finns en liten lucka så går jag ut o springer eller så hänger jag på gymmet.
→ Det händer en massa annat skoj också.

Jag skall så snart jag får till det slänga in lite bilder från vår charter :) Det var en fantastisk semester kan jag lova. Horisontellt läge hela veckan. Precis i min smak :)

Jag läste t om ut en hel bok! Bara en så'n sak!

Och snart åker jag iväg igen - off to Skiathos med Lilla Hon. Vad jag längtar!

Men först drar vi alla iväg till Sälen o firar påsk. Det blir inte tråkigt.
Och därefter skall jag äntligen få se Ola Salo igen - denna gång som Jesus.

Sen pyser vi, jag o pyret.


Ses snart igen - då med bilder.


Hepp.

Ps. Jag har förresten blivit med band igen! Gamla tanten skall få sjunga igen. Helvete så skoj. Mer om det nästa gång.

Det krävs ibland så lite för att få en att bli så där mysglad i hela kroppen. Jag är en ganska hetsig person som lackar ur för ingenting och det är ganska tufft att ha det så. Det är ganska jobbigt och jag jobbar jämt och ständigt med mig själv för att försöka chilla istället för att brusa upp.

Men så kommer de där små stunderna som gör att hela kroppen och hela själen slappnar av och njuter. En känsla av total harmoni.


• Känslan av att sitta tätt ihopkurad i soffan med mina tjejer.

Igår satt vi, alla tjejerna framför Kalle & Chokladfabriken och då frös jag tiden en stund. Tittade åt höger och åt vänster. Studerade hur de små satt med stora ögon djupt fokuserade på filmen. Jag lade handen på Lilla Hons lår och det bara STRÅLANDE värme och kärlek mellan hud och hud. Underbar känsla.


• Känslan efter ett hårt träningspass.

Ibland känner man inte alls upplagd. Man känner sig för trött och orkeslös. Men så har man ändå det där "jävlaranammat" som gör att man ger sig ut ändå. Oavsett väder. Det kan handla om en nia i löpardojjorna eller om en timme med Tepp framför spegeln. Och känslan efteråt är oslagbar.


• Känslan av ett skönt flow på jobbet.

Jag har världens bästa jobb. Och världens bästa kollegor. Och världens bästa chef. Dessa människor är så jävla ödmjuka, roliga och fantastiska. Jag skulle kunna städa toaletter, bara jag hade dessa runt omkring mig. Vissa dagar vaknar man på fel sida, man är sjukt trött och man tycker att livet suger. Varannan fredag t ex, när jag lämnat flickorna - då mår jag inte så bra. Men så kommer man till jobbet och allt känns plötsligt så mycket bättre.
De dagar man dessutom har grymt flow är ju helt fantastiska. Man får så mycket ENERGI av att jobba!!!


• Känslan av ett par nya Martens.

Låter ytligt och fånigt men det är något visst med de där kängorna. Vilken modell det än är.


• Känslan av att upptäcka ny musik. Eller känslan av att lyssna på någon gammal nostalgilåt.

Känlsan är ungefär densamma oavsett vilket av ovan det är. Att lyckas hitta en låt som får kroppshåret att resa sig, att försvinna in i en rosaskimrande värld. Samma sak om man lyckas hitta en låt som man kanske glömt bort lite och så infinner sig den där känslan av AHAAAAAAAAA deeeeen!!! Underbart. Tänk vad musik är värt mycket!


• Känslan av att lägga sig nyduschad i en säng bäddad med rena lakan.

Ja, det håller alla med mig om. Det vet jag. Svårslaget är det dessutom om det är hemma hos mamma där lakanen är manglade och doftar mamma.


• Känslan av att utsoven (händer tyvärr alltför sällan) dricka en kopp kaffe och läsa DN efter en lång frukost.

Det är hög mysfaktor på det. Jag älskar kaffe. Och jag älskar DN. Punkt.


• Känslan i kroppen efter en hel dag utförsåkning.

Det var inte igår den känslan infann sig skall jag säga... men gud vad härligt det är. Helt matt i kroppen, kramp i låren och solkyssta kinder lägger man sig efter en dusch i soffan med en whisky. Det är fan inte dumt.



Små små enkla ting. Värda hur mycket som helst egentligen.

Det ordet tycker jag är jätteläskigt. JÄTTELÄSKIGT. Var tredje år kommer en sådan där kallelse och varje gång blir det harhjärta och jag ser mitt liv passera revy.

För några veckor sedan gjorde jag den senaste provtagningen och igår kom Kuvertet. Med stort K. Jag brukar dra på det och inte öppna på en gång... men igår var sambon hemma så jag övergav själva öppningen till honom och gick iväg o plockade upp jackor i hallen.

Väntade mig ett "kom och sätt dig ner en stund lilla gumman" men istället kom högläsning "Ditt cellprov var normalt! Vi har nu bedömt det prov som du nyligen tog vid den gynekologiska cellprovskontrollen. Ditt prov var helt normalt."

Gjorde en liten piruett och drämde av en high five med sambon.

PUUUUUUHHHH. Skönt. Skönt som fan.


Så. Summa summarum: Bästa betyg på hälsokontrollen √. Bästa betyg hos neurologen √. Bästa betyg hos cytologiska laboratoriet √.

Fru P är inte så skröplig mao :)

Fokus = tänka på ovan ganska ofta!


Men jag är ju Fröken Nojjig så det lär inte lyckas särskilt bra - men jag skall försöka åtminstone.


Apropå nojjig. Hela förmiddagen försökte jag få tag i min gamla pappa som alltid annars brukar svara i telefonen när man ringer... utan resultat. Jag blev SJUKT nojjig och ringde hundrafyrtiotusen ggr både till hemtelefonen och till mobilen. Ringde syrran o nojjade mig lite. Slängde ut ett litet "nojj" på Facebook.

Gick en lunchpromenad och kunde inte tänka på annat. Jag såg mig själv låsa upp hans dörr o hitta honom på golvet. Jag såg mig själv på begravningen. Jag vet... jag är helt sjuk i huvudet.

Efter promenixen ringde jag igen och då svarade han :) Han hade glömt telefonen hemma när han var ute på sopplunch med sina polare :)



/Miss Weird

Jag tjötar som fan om Ola Salo - jag vet! Men han förtjänar detta. Ola kan vara en av våra bästa musiker, en av våra bästa sångare. Genom tiderna!

Om någon vill göra mig jävligt glad så skall man ge mig en biljett till "Jesus Christ Superstar".

Det var allt jag hade att säga idag.

Igår blev det äntligen av. Det som vi längtat efter sedan innan jul... Sveriges Radios Symfoniorkester tillsammans med kör från Stockholms Musikgymnasium och så den där Ola Salo ni vet.



Orkestern hann knappt börja förrän tårar fyllde ögonen och håret reste sig över hela kroppen. Det var från början till slut en RELIGIÖS upplevelse och det djup i musiken man kan finna i klassisk musik med en riktig symfoniorkester går inte att finna på annat håll.

Och in kommer denna man. Sänd från Gud fader allsmäktige. Kan man tro. Han är inte bara bedårande vacker... han har ett scenspråk som ingen annan, han har en röst som fyller upp ens hjärta med total värme och kärlek och så är han fantastiskt charmig och rolig.

Han är liksom perfekt.

Nobody's perfect - bullshit. Ola Salo är perfekt. Eller? Jag menar, vad kan vara fel på honom? Dålig morgonandedräkt? Slänger han kalsipperna på golvet? Är han elak?

Nä. Inte Ola.

Tillbaka till konserten. Som jag öppnade med - från början till slut var det magi. Man liksom förflyttades till en helt annan värld. En sagovärld.

Han framförde inte bara sina egna fantastiskt egenskrivna låtar (Calleth You - Cometh I, Worrying Kind, Breaking up with God, Stay with me, ...) utan man fick även höra honom tolka Bowie, Patti Smith (People have the power - VILKEN JÄVLA DÄNGA), Elvis Costello mfl.

Jag hade ingen aning om det innan konserten, men Ola Salo har alltså komponerat egna klassiska stycken!!! Från det att ha var 17 år!!! Vi fick höra några stycken som orkestern, kören och en tjej vid namn Sofia Niklasson framförde.

Heeeelt otroligt vackert. Va fan liksom?! Inte kan väl vem som helst skapa klassiska verk på det där sättet hur som helst? Jag trodde det bara var perukklädda män från 1700-talet som kunde så'nt...

... men ack så fel jag hade. Ola Salo kan också. Och det med besked.

Bäst igår kväll var "Stay with me". Det var som att viklöst sväva omkring i en rödrosa glittrig rymd. Obeskrivbart vackert. Helt otroligt.

Konserten avslutades med Patti Smith's "People have the power" och då lyftes taket en aning. Det var så jäkla mäktigt och violinisterna fick jobba arslet av sig :)

Han körade exakt samma version på Polarpris-scenen - kolla här:
http://www.youtube.com/watch?v=0WMDpQfsWxU


Till sist, Berwaldhallen och Sveriges Radios Symfoniorkester är något alla borde uppleva...

... och...

...Ola Salo, det finns ingen som du ♥

Det var värst vad många inlägg jag gjort den senaste tiden. Diplom till mig.

Berättade ju att jag gjorde en sådan där mastodonthälsoundersökning o hade fantastiska värden... men att de ändå remitterade mig till neurologen. Det var en EVIG väntan men så i måndags var det äntligen dags.

Jag var spänd som en fiolsträng. Gjorde alla de där testerna och så förklarade man för mig att jag kan stryka MS från min lista. Det finns inget som tyder på det.

Fru P började lipa. Av lycka förstås.

Jag = frisk. Känns jävligt skönt!

Nämen det känns inte jättetråkigt att jag i mars drar iväg till holmarna i en vecka tillsammans med min sambo och världens bästa Nellan samt hennes synthare :)




Och det känns inte heller helt fel att jag bara ett par månader senare drar iväg en vecka till Skiathos med min älskade lilla femåring.





Kärlek.

Jag har världens finaste familj. Nu pratar jag inte om de jag lever med, dvs min sambo och mina vaniljdoftande vackra flickor. De är ju världens bästa, såklart, men det är den "andra" familjen jag pratar om.

Mamma. Pappa. Syster. Svåger. Syskonbarn.

De betyder så himla mycket för mig och jag är så in i helvetet glad över att jag får vara del av den familjen.

Jag har haft en fantastisk barndom, en underbar uppväxt. Jag har alltid känt mig älskad, jag har alltid känt mig sedd. Vårt hem var fyllt av skratt och kärlek.

Det var en tung period när mamma och pappa skilde sig förstås. Det var mittemellan ettan och tvåan i gymnasiet. Jag var på väg att bli vuxen och det är klart - då är det fan inte lätt att vara människa. Än mindre lätt när ens trygghet ruckas på.

Trots detta så visste jag hela tiden att mamma och pappa alltid fanns där. Oavsett vad. Oavsett när. Jag visste, och vet än idag, att mina föräldrar alltid är där.

Min syster och jag "fann" inte varandra förrän hon blev stor. Det skiljer 6 år mellan oss så när vi var små hängde vi inte värst mycket med varandra... och jag var mest elak mot min lillasyster. Hon var ju i vägen hela tiden :)

Men nu. Hon är min bästaste vän i världen. Hon är den som känner mig mest och kan mig utan och innan. Hon är, precis som jag, men hon besitter en gåva jag inte riktigt har... och det är mod och uppriktighet. När det gäller.

Jag tycker mycket. Jag säger mycket. Men jag är den som knyter näven i fickan istället för att ta tag i saker. Syrran säger till om hon inte gillar läget. Rakt ut bara. Pang bom. Det tycker jag är ascoolt... även om jag vissa gånger tyckt det varit jobbigt.

Min syster är inte bara modig och rak. Hon är klok som en bok också. Hon kan så mycket och jag ser verkligen upp tilll henne. Hon är så ung men ändå har hon sprungit förbi mig med hästlängder när det kommer till principer, filosofier och leverne.

Vår pappa är en äkta arbetarkille. Skit under naglarna (eller där ljuger jag, för han biter på naglarna så det fastnar ingen skit där) och valkiga knogar. Idag är han pensionär så den enda ansträngning han gör är att räcka sig efter fjärrkontrollen där hemma i fåtöljen :) Trots detta är han ändå redig, liksom.

Han kör med sina reklam-tishas. Med sina reklam-kepsar och med sin jacka som han haft sedan Sundsvall brann. Lite sunkig men ändå fin. Han är ju min pappa! Han kommer alltid vara fin.

Det bästa med farsan är att han har ett STORT hjärta. Och han bryr sig om en. Jättemycket. Han ringer ofta och kommer o hälsar på så ofta han kan. Det är inga långa påhälsningar, det handlar om en kopp kaffe - sen sticker han igen men det är sådan han är. Han gillar att sitta hemma med sin fjärris. Då får han göra det tycker jag.

Jag har alltid varit stolt över min trailer-farsa. Jag tycker han är cool.

Morsan då. Fortfarande sådär fräsch. Det har hon alltid varit. Ung och fräsch. Det är morsan jag och syrran ärvt HUMÖRET ifrån. Rivjärnshumöret.

Vi tre är så jävla lika. På olika sätt.

Mamma har också ett fantastiskt stort hjärta. Men har inte alla mammor det, egentligen? Alla mammor värnar väl över sina barn mer än något annat? Det är väl så det skall vara?!


Vad jag vill säga med detta inlägg är att jag tycker det är så himla sorgligt att vi alla bor på olika håll :(

Jag önskar så att jag hade de här människorna mycket närmare. Att jag en tisdag kväll kunde smita över till syrran, dricka en kopp te o babbla, sen gå hem o knyta sig. Eller att vi spontant kunde styra upp en storfrukost tillsammans, bara så där.

Jag önskar att jag kunde smita över till morsan en fredag kväll, ta några glas vin o tjöta lite.


Nåväl. Man får vara glad för det lilla :) De är alla i livet, de är alla friska och jag får faktiskt träffa dem flera ggr per år. Det finns de som inte har sin familj kvar. De finns de som har sin familj på andra sidan jordklotet.

Jag vill säga LÄGG NER till alla jävla "hej-jag-skall-bli-vältränad-för-det-bestämde-jag-mig-för-fyrtioelfte-gången-klockan-00:00-på-nyårsafton"-ludren.

Kan det inte öppna ett gym för just sådana här pajjasar? Ett gym som endast är öppet från 1 januari till den sista februari.

Där de kan ha sina egna pass så de kan tjoa och tjimma, köra egna Bruce Lee-effekter och där de inte stör oss andra seriösa. Där de kan vara fula och fläbbiga tillsammans som en enda stor äcklig klump med lowlifes.

Det tycker jag vore en bra grej.

Där kan vi även stoppa in de där brudarna som bara går till gymmet för att spegla sig, pluta med munnen o visa upp sina sillisar för varandra!

Ja! Vilken bra idé!

Nej, jag är inte sotis på de där övermejkade sillisbrudarna. Inte alls faktiskt. Jag är bara förundrad. Är inte den typen av kvinnoideal omodern? Är oproportionerliga kroppar inte passé?

Klockan sju imorse stod en sådan på löpbandet bredvid mig. Hon var endast iklädd i tajts och... sport-BH. Chockrosa sport-BH. Det enda hon var ute efter var att se så snygg ut som möjligt, ty det var spegeln framför henne som var hennes fulla fokus. Pluuuuut med läpparna, ansiktet i olika vinklar. Intensiv blick. På sig själv. Håret i en perfekt uppsättning.

Undra hur tidigt hon gick upp för att bli så fin till gymmet?


Tvi fan.