pendelilska

När jag var ca 23-24 år så åkte vi på fyllekryssning med jobbet. Hårt festande som det var på den tiden. Laddad upp över öronen var vi och på den tiden så var alla på jobbet ungefär lika gamla. Det var tamigfan fest hela tiden.

Onsdag, torsdag, fredag, lördag. Onsdag, torsdag, fredag, lördag. Vecka ut och vecka in. De fredagmorgnar jag började sex på morgonen var jag inte (!) körduglig men jag åkte lojalt in till jobbet varje gång med min gamla Bålgeting. En mattsvart, rostig och supercool Volvo.

Jag skötte mitt jobb. Det gjorde jag alltid. Det har jag alltid gjort. Jag måste vara den mest arbetslojala människan i världen. Jag har alltid älskat att jobba. Tack o lov. Vad trist det måste vara att inte tycka om att jobba?!

Hur som helst, det var bara ett sidospår.

Den här kryssningen då rå. Jo, en av mina absolut bästa vänner som jag också jobbade tillsammans med snusade. Jag vare sig snusade eller rökte. Festa var jag bra på däremot :)

Väl inne i dimman så ville jag smaka en snus av henne. Om jag inte minns helt fel så var det Tre Ankare, givetvis portionssnus... man varnade mig för att jag skulle kräkas och att jag skulle må skitdåligt. Det hindrade mig inte.

Jag minns ruset än idag.

Jag mådde aldrig dåligt. Jag kräktes aldrig. Jag tyckte däremot att det var SUPERGOTT och fick ett sådant skönt rus. Jag kan fortfarande minnas känslan av det där sköna, förstagångsruset :)

Jag norpade några av henne då o då en tid. Sedan köpte jag min första dosa själv. Och där var jag fast.

VILKET PUCKO!!

A ja, dumt att ångra så'nt som varit.

Sedan dess har jag alltså snusat. Dock har jag slutat alla tre gånger jag kissat på stickan och fått ett "du är gravid"-besked. Det har aldrig varit svårt. Och jag har inte snusat så länge jag ammat.

Efter Äldsta började jag att snusa igen när jag började jobba. Och efter Fröken Mitten samma sak. Men efter Lilla Hon så började jag inte snusa alls... förrän... ja, separationen. Då var det jävligt lätt att börja igen kan jag säga.

Trots att hjärtat slår tredubbelt eller va det är så har ju tobak en sådan verkan på en att man känner sig lugn och avslappnad. Säkert samma sak för rökare.

Så, jag har snusat sedan separationen. Inget jag är stolt över alls men det är ju som min gamla bästis sa "som att ha en bästa vän i fickan". Är det tufft på jobbet så är det JÄVLIGT GOTT. Är man mätt o jäst så är det JÄVLIGT GOTT. Tar man en whisky på fredagskvällen är det JÄVLIGT GOTT. Godast av alla gånger är ändå när man efter frukost har borstat tänderna... Den första man tar på dagen är GODAST.


Men. Nu ska ni få höra. Detta är inget löfte men jag är rätt säker på att jag fixar detta, trots att jag inte är gravid :)

Från o med måndag, mina vänner, så skall jag inte snusa mer. Nu är det slut. Nu börjar mitt ickesnusande liv!


I will keep you informed.

Önska mig lycka till.