Det bor en ängel i mitt rum...

...hon har sitt bo ovanför mitt huvud, hon gör mej lugn och hon viskar till mej allt det jag säger dej.

Det bor en annan i min kropp, hon har den vackraste av själar, hon är kärlek och hopp och hon berättar för dej
hur mycket jag älskar dej

Det bor en ande vid min fot som blåser värme över huden det kittlar och du såg att jag log men när hon andas på mej är det för att jag ska komma och värma dej

Här är jag med allt det andra som gör en människa hel och jag hoppas, jag hoppas att du orkar och att ängeln i rummet det är henne du ser!


Farfar, min älskade o fina farfar. Ikväll är första kvällen på över 70 år som du får gå o lägga dig ensam i sängen.
Idag var första dagen som du fick äta din lunch o din middag själv. Idag var första dagen då du fick sitta alldeles ensam i en tyst o mörk lägenhet.

Farmor finns inte längre mer. Hon lämnade jordelivet inatt. Kvar finns du, min otroligt underbara, fina o SNYGGA farfar! Vad blir det av dig nu?

Kommer du att fixa det här? Kommer du min 91-årige farfar att fortsätta att kunna kliva upp på morgnarna utan din livskamrat? Utan någon att dricka ditt morgonkaffe med? Utan någon att hacka på? Utan sällskap upp till matsalen varje dag?

Kommer du det? Snälla säg ja.

Jo, mina vänner. Detta är sorgens dag. Farmor gick bort inatt. Närmare bestämt vid två-tiden. Trilla' av pinn'. Kolade. Kastade in handduken. Kvar finns lilla farfar.

Jag sörger förstås farmor. Det är ju alltid hemskt när någon dör... men vet ni att den största anledningen till att jag tjuter som en bebis om vartannat är att jag tycker så FRUKTANSVÄRT synd om farfar! Så ensam han blir nu!

Den annars så tuffa gubben, värsta machotypen, grät idag så hårt när jag o syrran var där att varenda del i kroppen värkte hos mig. Han väckte sådana otroligt starka känslor o jag grät med honom! Höll honom hårt i handen, strök honom lätt över armen medan han satt där o berättade om hur ensamt, tomt o smärtsamt allting var. Vilken fin kvinna hon var. Vilka fina minnen han har.

Syrran o jag lyssnade o grät. Han berättade om hur de träffades, hur god mat hon lagade, hur hjälpsam o snäll hon var. Den långe o ståtlige gubben var så liten, så liten o satt där i sin fåtölj o kved av brustet hjärta.

- Jag vill inte längre. Jag vill avsluta det här nu.

Vi kunde bara nicka o förstå.

När det var dags för mat så följde vi honom upp till matsalen. Där vid ett bord satt hans namnskylt, bredvid en annan namnskylt - farmors. Så himla sorgligt. Hoppas att personalen försökte få honom att sitta med några andra... vi sa till om det när vi gick. De kunde åtminstone fråga, så fick han välja själv.

Pappa o vår kusin hälsade på honom efteråt.

Nu ligger farfar där i sin säng i en tom o tyst lägenhet. Ingen annans andetag kan han höra, förutom sina egna.

FÖRSTÅ HUR SMÄRTSAMT DET MÅSTE VARA????!!! Efter så många år förlora sin fru/bästa vän/livskamrat?

Det var varit för mycket död för mig nu senaste tiden. Först morfar, begravningsceremoni, urnsättning nu i lördags o så knoppar farmor in natten till idag.  Begravning igen.

Skall det vara så här nu framöver? Skall alla bara dö? En efter en i tätt följd?

På lördag skall jag o jeppe åka til farfar med en termos kaffe o ett schackbräde med tilhörande pjäser. Jeppes mamma skall sitta barnvakt.

Längtar tills jag får hålla om farfar igen.

Ni anar inte vilken härlig människa han är!!! En jävla tjurskalle med många tokiga åsikter men alltid med glimt o bus i ögat! Alltid klädd i välstruken skjorta, pressvecksbrallor o hängslen. Vitt hår. Stora händer. Otroligt snygg!!

Det här är syrran tillsammans m farmor (nu med vita vingar på ryggen) o farfar.
image154
image153

Vila i frid farmor.
SNÄLLA farfar, kör på några år till.

Kommentarer
Postat av: Rookie

vad fint du skriver.. hoppas verkligen farfar hänger med ett tag till, för våran skull...

2007-08-14 @ 22:32:05
Postat av: Magnus

Tråkigt att höra om din farmor. Skickar massor med kramar.

2007-08-14 @ 22:44:15
URL: http://papamac.blogg.se
Postat av: jama

Åhhhh vännen, det är med tår i ögat o klump i halsen jag läser detta kan jag säga. Ja fyyyyyyyyy, hon har ju alltid vart me, för honom. Måste vara FRUKTANSVÄRT! Och guuuu´va söta ni e som ska åka dit me schackbräde... Jag blir helt rörd (ja jag e känslig!). Och du, jag har ALDRIG träffat varke sig min morfar eller farfar. Det kan jag verkligen sakna. Hade velat det. Gillar gamla gubbar!! Och stackare, vad mkt dödsfall nu. Fyyyyy. Tänker massor på dig o skickar en stor cyber-kram!
PS! Fina bilder, verkligen!

2007-08-14 @ 22:49:02
URL: http://jama.blogg.se
Postat av: Frippo

Va negativ tidigare idag men jag har efter en del tänkande nog kommit fram till att han hänger i! Hoppas verkligen det!

2007-08-14 @ 23:15:17
Postat av: Cian

Åhhhh gumman..Vet inte vad jag ska skriva..
*kramar om hårt istället*

2007-08-15 @ 07:06:14
Postat av: Garbo

Ajajaj det värker i hjärtat att läsa om sorgen efter farmor,vila i frid lilla gumma.
Ja svårt att sätta sig in i hur det kan kännas att efter en 50 år bli ensam,alla rutiner försvinner...allt man haft gemensamt,man kan bara ana...stackars lilla farfar.
Jag vet vad min svärmor lämnade efter sig,hon hade levt 10 år ensam efter svärfars död och efter hennes död fann vi en anteckningsbok där hon skrivit ner sin sorg längtan o smärtan efter sin make,hur hon var dag satt vid fönstret o blickade ut och låtsades att han skulle komma gående...smärtsamt!
Ta hand om lilla farfar/Många varma kramar

2007-08-15 @ 08:43:19
URL: http://garbo.webblogg.se/
Postat av: alis

Med tårar i ögonen, beklagar jag din Farmors död. En extra tanke går till din Farfar.

2007-08-15 @ 14:16:47
Postat av: grannen

*tårar i ögonen* vad fint du skriver. beklagar sorgen efter farmor och håller tummarna för farfar!

2007-08-15 @ 14:32:44
URL: http://proud2b.blogg.se
Postat av: Malliz

Men lilla farfar då...


Jag hoppas verkligen han finner styrka att leva vidare, även om det måste vara otroligt svårt. Den saknaden han känner är obeskrivlig och jag hoppas att vi alla en dag få förstå den. Tänk att få leva med en och samma människa i så många år. Bara då kan man förstå hur det känns när den andra inte finns längre.


En sådan kärlek är få förunnat och den verkar bara finnas hos mor och farföräldrar. När min farfar dog tänkte jag att nu ger farmor upp men det har hon inte gjort. Hon har varit änka i femton år och det går inte en dag utan att hon besöker hans grav. Din farfar är betydligt äldre än min farmor var när hon blev ensam men jag hoppas att han finner en glädje i att leva kvar, för ibland ger de gamla upp och låter de bevingade hämta även dem.


Jag hoppas familjen finner den tröst som behövs och att lilla farfar får all den kärlek han förtjänar hos er som är kvar. Det verkar inte finnas brist av den varan i er familj. Hoppas allt går bra de närmaste dagarna....kramar om er alla genom rymden.


Mallis

2007-08-15 @ 15:40:32
URL: http://mzmalliz.sprayblog.se
Postat av: Sandra med Mathilda & Melker

*kramar om dig*
Vad fint du skriver! Beklagar verkligen...
Jag gråter...
*kram*

2007-08-15 @ 19:54:19
URL: http://www.familjenastrom.se
Postat av: Fru P

Tack alla fina människor för vackra kommentarer... /fru P

2007-08-16 @ 07:31:52
URL: http://pendelilska.blogg.se
Postat av: Tania

Min pappa ( plastpappa ) dog i våras och jag sörjer honom varje dag , gråter floder .
Kram

2007-08-22 @ 23:17:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0