pendelilska

Försöker mig på ett litet inlägg nu. Det är ju trots allt lunch o liten tid finnes innan jag grottar ner mig i sökordskampanjer och bannerutfall igen :)

Några bilder får ni inte nu, ty de finns i min telefon o jag har inte tid att ladda ner några just i detta nu men jag lovar att nästa inlägg bara skall bestå av massa bilder. Bland annat av det jag skriver om här idag.

Vi börjar med tanten...

... denna fantastiska människa med superintensiv blick och jättepondus. Bara att kliva in i ett rum där hon sitter är överväldigande. Hon är liksom som en extramamma. Eller extrabästis. Eller något. Hon utrstrålar ren godhet och värme samtidigt som hon inger en otrolig respekt.

Var hos henne idag igen. 900 spänn är mycket pengar, det vet jag, men den känslan jag har när jag går ut från hennes kontor går inte att sätta värde på. Den är ovärdelig. Jag känner mig totalt utrensad. Och totalt tillfreds. Hon på något sätt pånyttföder mig varje gång.

Mycket av det hon säger kan jag inte återberätta men det är helt normalt har jag lärt mig. Skulle jag återberätta allt hon säger på hennes sätt skulle det bli stakigt och konstlat. Jag samlar medvetet eller omedvetet på mig det hon säger och kommer tids nog kunna uttrycka mig - fast på mitt eget sätt.

Vi har ett mål hon o jag. Eller egentligen är det ju mina mål, men hon är mitt stöd :) Det känns skönt. Det känns skönt att ha mål. Mitt första mål har jag ju nått! Tack vare timmar hos tanten och lite tack vare medicinsk skjuts så kan jag ju sova igen.

TROR NI DET KÄNNS SKÖNT ELLEEEEEER???????

Svar: ja. Och jag somnar dessutom ganska snart efter att jag lagt huvudet på kudden. Det är ovärdelig känsla det med, kan jag lova.

Nu har vi (jag) några milstolpar till innan mål. Det kommer att gå så bra.


O så har vi tatueringen :)

Som sagt, foton kommer i nästa inlägg. Det var en gyllene dag, den 12:e oktober. Jag slutade lite tidigare och begav mig till kniv-söder. Satt väl under nålarna i ca 1,5 h se'n kom min sambo och betalade kalaset :)

Jag är SJUKT JÄVLA NÖJD kan jag säga.

Efter den lilla festen så gick vi o tog ett par bärs på Götgatan o därefter slöt vi upp med min kollega o hans bror på Ljunggrens. Där käkade o drack vi gott tills det var dags att ta en bulle till Globen... i Globens bar tog vi varsin öl o Jäger. Sedan intog vi våra platser.

FYYYYY FAAAAAN säger jag bara. Vi hade fantastiska platser nära scenen och de körde, som vanligt, kanonnummer efter kanonnummer. Inte en låt var en besvikelse. Alla intron fick mig att skrika o hoppa. Higher Ground var nog min favoritstund den kvällen ändå... då var jag i total extas. TOTAL JÄVLA EXTAS.

Efter konserten var vi så trötta att vi åkte direkt till hotellet. Ett hotell jag VERKLIGEN kan rekommendera. Rex Petite på Luntmakargatan i stan, pyttesmå söta rum. Fräscht o billigt.

En fantastisk onsdag mao :) En sådan dag/kväll man sent glömmer.


Sedan har det rullat på.


En annan intressant händelse är förstås att jag gjort en djupbesiktning av mig själv :)

En förmån vi får på jobbet - fantastiskt! I onsdags försvann jag iväg på förmiddagen till Sophiahemmet o där tog man urinprov, blodprover, EKG, blodtryck, utandningsprover, vilopuls, aktiv puls, hörselprov, synprov, vikt o längd.

Värsta grejen :) Har länge tänkt göra det men har varit för snål och så... VIPS, som på en silverbricka. Tack jobbet.

Nu är det konstaterat o finns på papper att jag har perfekt hörsel, friskt hjärta, friska lungor, god kondition o fin puls. Jag har, men det var ingen nyhet för mig, LÅGT blodtryck dock. Men hellre det än tvärtom :) Det som är jobbigt med lågt blodtryck är att jag är rätt yrslig av mig. Men det kan jag leva med. Billig fylla om inte annat :)

Får svar på blodproverna om några veckor.


Återkommer med bilder som sagt.

Tills dess - TREVLIG HELG.

Jag är så jävla less asså.

Imorgon får jag äntligen se dem igen ♥ Mina husgudar, Red Hot Chilipeppers. Jag ryser vid tanken av att få stå där igen, se o höra dessa fantastiska musiker...

... men först skall jag ju till kniv-Söder o tatuera mig :)



På återseende.

Detta, mina vänner är en kognitiv triad. Våra inre processer... hur vi tolkar, återskapar och föreställer oss saker som är avgörande för hur vi mår och hur väl vi fungerar. Allt hänger ihop. Påverkar du dina tankar så påverkar du dina inre bilder, dina känslor och ditt beteende.

Jag är jävligt bra på att hantera den högra sidan av triaden. Tankar och beteende. Det är min melodi. Det är värre med den vänstra spetsen. Tydligen.

När min tant målar upp scenarion så träffar hon mitt i prick. Hon känner mig nu. Det märks. Det är ibland som att få en kniv rakt i hjärtat för att det är träffande... men oftast så säger hon saker som får mig att må så mycket bättre o tro på mig själv.

Idag tömde jag alla mina tårkanaler hos tanten. Servett efter servett gick åt. Jag gick dit med nedsänkt huvud o kände mig som världens sämsta mamma, världens sämsta människa. Hon sade saker som fick mig att höja huvudet, sätta näsan i vädret (lite grann i alla fall) och inse att jag är fullt normal och det hon sett och hört påvisar att jag är en fantastisk mamma. Mina barns reaktioner och gensvar tyder på att de fått massvis med kärlek, att de förstår vad som är rätt o fel och att de är tre stycken välmående, förnuftiga och bra tjejer.


Jag borde spela in allt hon säger och sitta o lyssna på det minst en gång om dagen. Jag har så svårt att lagra information på ett vettigt sätt och ännu svårare har jag att återberätta allt som sägs.

Det är förjävla synd.