pendelilska

Gillar fina ord. Paritet är ett av dem :) Och det tänker jag dessutom använda i dagens inlägg. För det handlar just om det, i paritet med...

Det jag skrev i förra inlägget finns kvar och tankarna finns med henne hela tiden. Varje dag. Jag kan inte föreställa mig hur jag skulle må i hennes kläder. Jag kan bara ana. Och det jag anar gör jätteont.

Som mamma är man ständigt oroad/orolig för sina barn. Man har ständig ångest. Både för saker man säger och gör samt för saker man inte säger och gör. Det verkar tillhöra ens mamma-lott.

Jag ligger varje kväll innan jag somnar och tänker på mina barns framtid. Vad har de för framtid? Vad kommer bli av dem? Jag ber till högre makter att de skall få vara friska livet ut, att de inte råkar ut för olyckor eller andra tragedier... att de alltid skall få vara friska, lyckliga och glada.

Jag ber också om att jag själv skall få hänga med så länge det naturligt går. Jag vill finnas vid deras sida hela vägen, jag vill dutta med barnbarn. Med barnsbarnsbarn om det är möjligt. Jag vill att de alltid skall känna att jag finns där när det blåser.

Mamma skall alltid vara till hands.


Jag har det jävligt (!) trassligt nu skall jag erkänna. Jag brottas med en massa skräp och dessvärre känns det inte som att det finns någon lösning på det hela - att jag måste lära mig att leva med det och att jag på något sätt måste acceptera det. Mot min vilja, men för allas skull.

Jag har ständig magvärk. Biter sönder mina nagelband. Gråter ibland när jag kan. Spelar hög hardcore-rock och tänker svart när jag kan. Den där gnagande och irriterande känslan asså. Den är inte att leka med.

Jag måste släppa taget och gå vidare. Hur det nu skall gå till. Jag måste hitta tillfredsställelse i det liv jag lever... och det borde gå då jag har så mycket fint och bra runt mig också. Jag har världens finaste döttrar. Jag har världens finaste familj. Jag har världens finaste (snart) sambo som älskar mig tillbaka. Jag har ett bra jobb och kollegor som är helt underbara. Jag är frisk (ja, förutom halsbölden som inte vill försvinna då rå) och mår EGENTLIGEN väldigt bra.

Jag måste lyfta fram de där fina sakerna. Och sänka ner skräpet. Skräpet som bara tar energi och som jag inte kan göra ett skit åt.

Min mamma säger "ta ingen skit, Fru P". Det tänker jag sluta göra nu. Jag måste!!!


Så till ordet paritet nu då. Man skall kanske inte jämföra äpplen o päron men ibland tror jag faktiskt att det kan vara sunt.

Det hade lika gärna kunnat vara jag som precis opererat bort brösten, tumörer i lymfkörtlar... det hade lika gärna kunnat vara jag som väntade på besked om hur pass aggressiv min cancer är.

Men så är det ju inte.

Det skräp jag försöker leva med är i PARITET en skitgrej. Verkligen en skitgrej. Jag skall fan inte klaga. Jag är frisk. Jag lever.

Det är väl fan att terapi kostar tusen spänn i timmen... hade varit skönt att få lite hjälp känner jag. Men jag skall fanimej fixa detta på egen hand. Med kraft från mina fina.



Njut av LIVET. Det ska jag.

Försöka i alla fall.

Är helt rödgråten. Fick precis reda på att en kompis... eller njae, kompis o kompis... hon är min fd chef, vi har följt varandra med barn i samma åldrar. Vi har umgåtts båda familjerna, haft sommarweekends ihop, firat bröllop ihop och så vidare o så vidare.

Numera håller vi kontakt via Facebook o mail. Typ. Skulle ha åkt till henne andra advent, blev inbjuden dit med mina flickor - vi skulle baka pepparkaka o dricka glögg till småtimmarna. Jag kunde inte så jag tackade nej.

Ikväll fick jag reda på att hon har cancer. Har opererat bort ena bröstet där två tumörer satt. Hon har även tumör i lymfkörteln.

Jag är i chock och sitter här och hulkar av gråt. Det är så jävla hemskt.

Varför finns den där jävla sjukdomen??? Varför???

Hennes 6-årige son har sagt till henne "men mamma, dromedarer har ju bara en puckel och det går ju bra...". Bryter ihop. Ungar o vara så glada o positiva. Det är så härligt... men aj va ont det gör.´Hennes åttaåriga flicka vill klippa av sig håret för att hennes mamma snart inte kommer ha hår. Kanske.


Fy fan.

Lev nu. Vänta inte till sen.


You go girl.

Jahaja. Måndag idag asså. Lucia-måndag. En högtid jag verkligen älskar. Lucia! Det är stämningsfullt o vackert. Julen börjar göra sig påmind och man får frossa i gott... som t ex mitt absoluta favorit kaffebröd - LUSSEKATTER.

Lussekatt, som förövrigt heter Julgalt har jag lärt mig efter att ha läst på mjölkpaketet i helgen. Fult namn. Skönt att vi säger Lussekatt istället...

Kom hit till jobbet idag och på frukostbuffén fanns helt nybakade, ljumma Lussekatter. Jag lovar att jag skulle kunna äta tjugo stycken på raken. Inga problem. Men än så länge har jag bara tagit en. Kanske, kanske tar jag en till senare :)

Det är ju fika på dagis o skola i eftermiddag så jag lär somna med rå-ångest ikväll.

Nåväl.

I helgen som var skulle vi egentligen ha åkt till Norrköping o varit barnvakter till mina älskade systerbarn... men et sket sig :'(. Det går magsjuka på Lilla Hons dagis och vi kände oss halvklena så syrran o jag bestämde att det fick brinna inne. Som tur var (!) hade de en backup-plan så de kunde gå ut o roa sig ändå!

Och... mina tjejer blev rejält besvikna så jag fick försöka göra helgen så bra som möjligt ändå....



Wii Sing är aldrig fel! "Pa pa pa pokerface pa pa pokerface........"


Dags att planera inför huset. Vi skall riva köket o göra nytt. Jag har bläddrat sönder Marbodal-katalogen redan och detta är Kökexempel 1. Ljust o fräscht.


Kökexempel 2. Coolt med mörkgråa luckor... frågan är om det håller sig?


Kökexpemel 3 - även det ljust o fräscht. Vi skall iaf INTE ha träbänkskiva. Det är vi ense om!
Rostfritt eller sten. Is. Da. Shit.


En fredagstrött åttaåring...



... som är sååååå vacker!



En fredagstrött sexåring...



... som är sååååå vacker!



Och så min mysgurka som tack o lov inte blivit magsjuk... ännu. Peppar peppar.



Mer Wii Sing. "I hear Jerusalem bells are ringing......."



Ett stycke Fröken Mitten i A's knä. Typ alltid i knät på honom...


Sockerkaks- samt småkaksbak. De gjorde (nästan) allt själva.



"I'm a barbie girl....."



"... in a barbie woooorld...."



Första lappen med hel mening jag sett som Fröken Mitten skrivit. I ilska dessutom.



Piprensar-pyssel. Mammas numera favoritsyssla :)



Leklandet. En skänk från ovan. Nu även i vår God forgotten håla. Tack för det Jennie.



Wohooooo. Fröken Mitten.



Wohoooooo. Lilla Hon.



Nu är det bara några dagar kvar - sedan ligger jag i en solstol med min älskade A. Känns helt overkligt.
Skall jag åka utomlands? Skall jag få sova ut en hel vecka i sträck? Skall jag få fräknar på näsan FAST det är december månad?

Ja, det skall jag tydligen :)

Gu' så  härligt.

Den som inte skulle skryta om en sådan här sak måste ha hål i huvudet... jag tänker i alla fall göra't :)

Fick ett mess igår kväll:

"Satt o pratade med Olle när det gick någon reklam på tv:n för Så Mycket Bättre. Han slänger ur sig -Fru P är FETT lik henne fast hon är mörk... o så pekar han på Petra (September)"


Va???????? Tror ni jag blev värsta mallgrodan eller? Svar FETT ja!

Olle är alltså min kompis femtonårsgrabb.


Fy fan va coolt.