Ja men...
Det känns liksom... hur skall jag förklara... typ... dött. Jag saknar helt inspiration o inspirationssaknad tycks genomsyra allas bloggar just nu. BUT WHYYYYY (som Borat skulle ha uttryckt det)?
Jag skall om en kvart kolla på rulle med Jeppen o min kära svåger som är på besök. Smoking Aces heter filmen o jag hoppas innerligt att den är bra. Jag ger den 10 minuter o känns det inte klockrent då så ger jag fan i att fortsätta kolla... då sätter jag mig här en stund till o surfar lite.
Svågern skall på tisdag morgon åka till Kenya! Han skall ensam göra en åttadagars tur genom parker o savanner. Bo på femstjärniga hotell o Jeepa runt med ett gäng för honom okända människor. Tycker det är coolt. Jag är lite avundsjuk faktiskt... fast jag skulle nog inte välja att resa helt allena. Afrika SKALL jag till en vacker dag. Helst till Sydafrika för det har jag via min mor hört så mycket gott om.
I helgen som kommer skall jag besöka min lilla söta syster. Åker på lördag morgon o skall bara VARA! Hoppas på fint väder så vi kan vara ute o hänga. Är lite nervös dock... vi har sagt att jag skall stanna till söndag men jag har ångrat mig o vill stanna hos mamma en natt ytterligare. Alltså åka hem på måndag. Jaha, vad är det med det då? Undrar ni. Jo, syrran ville ju åka med mig hem för att träffa sin kära J och om jag stannar kvar så kan hon ju inte det... då måste hon ju åka tåg o jag är säker på att det tar henne emot.
Så... jag skall ringa henne ikväll o meddela. Jag är faktiskt redigt skitnervös. Hoppas verkligen att hon inte blir ledsen o arg. Jag känner ju henne o vet ju att hon lackar ur rätt lätt.
Iiiiihhhh kanske hon läser detta innan jag hinner ringa? Nej... jag tänker ringa sekunden efter att jag valt att publicera detta inlägg. WISH ME LUCK.
O syrran... snälla hata mig inte...
Till något helt annat.
Imorse följde jag med farsan o hälsade på farmor o farfar på "hemmet". Det var tragiskt. Fy fan. Att få leva sina sista dagar/veckor/månader/år på ett sådant här ställe känns horribelt. De bor i egen lägenhet men har matsal att äta i samt hjälp med dusch, städning osv.
Lägenheten är sunkig. Hafsigt ihopplock av deras egna möbler som pappa o hans bror ställt dit. Lägenheten luktade piss. Farfar hade förmodligen kissat i sin fåtölj eller så o sedan har ingen städat upp. Så jävla tragiskt.
När man går i korridorerna så sitter gamlingarna uppradade som halvdöda o gapande. Ingen människa boende där verkar vara kapabla till konversationer eller överhuvudtaget kontakt. Farfar är 91 o superpigg i huvudet. Det enda som inte funkar är benen, han måste använda rollator för att ta sig fram. Farmor hör o ser dåligt. Annars fullt frisk. De har ändå varandra men fatta??!! Sitta med en massa "spöken" i en matsal där maten smakar FAN (som farfar uttryckte sig). Lägga sig fem-sex på kvällen. Pissa i påse som ligger mot benet. Vakna två-tre på natten. Äta gröt. Titta på nyheterna. Äta äcklig mat. Gå o lägga sig igen.
Hemskt.
Personalen ser trötta ut. De trivs inte med jobbet, det märks. De är skitledsna på de gamla som tjatar o är bittra. Visst, förstår dem. Men snälla... förstår ni inte varför de är så negativa?
Farfar sa med sin hesa stämma: "Fan, här har man slitit o arbetat med händerna i hela sitt liv. Byggt upp samhället. Och så hamnar man här där man får en kall kokt sketen potatis o sill till lunch. Och någon jävla fruktsoppa till efterrätt. Jag har inte ätit mig mätt sedan jag kom till det här stället. Nä, spräng skiten o asfaltera över det. Jag tuggar hellre blålera än sitter här."
Bitter? Ja. Negativ? Ja. Men jag förstår honom.
Nä ni. Nu skall jag gå o kolla på film. Men först ringa syrran. PIRRRRRRRR!
Hörs.
Hej vännen!!
Jaaaaaaag e hääääääääär. Men har hamnat i nån sorts "koma"...eller...vet inte va jag ska blogga om. Orkar inte.... Trist va!
Men fy va hemskt det låter. Stackars farfar o farmor. Min M o jag prata om det där härom dan. Hans mormor o morfar hamnade oxå där o va allmänt "borta". Min farmor är ju relativt klar i skellen...bara virrig. Men hon bor ju i eget hem o klarar sig, 85 år. Bakar o står i. Hon är liksom fortfarande farmor. Jag hoppas jag slipper hälsa på henne på nåt hem, faktiskt.
Tur att de fortfarande har varann ändå, din farmor o farfar! :)
Hoppas det gick bra med syster förresten? Låter kul med er helg.... Fan att man inte har en syrra! Mina bröder hör man inte ofta ifrån kan jag säga. ;)
Oj, långt....
Natti natti!
Men lilla hjärtat....känns det så jäkla trist i bloggvärlden nu?? Hmm.... jag är här i alla fall :).
Trist läsning om farfar o farmor...bläää... fy fan! Det e ju det där man är så rädd för...o hamna så o inte trivas!
Jag hoppas man får va pigg som fasen, lira kort o bingo, ta sig ett glas vin nångång då o då....flirta på hemmet o äta gott varje dag!
Hmmm..hur gick det me syrran??? Håller tummar....
Kram på dig gumman!
Hej gumman,ja jag håller med om hur vi ser på våra gamla det är för jäkligt helt enkelt!
jag vill inte heller sitta där en dag för jag vet att det nämligen kommer bli värre.
Jag kan säga att jag o mina medarbetare gör så gott vi kan och mer därtill men så finns det dom som överhuvudtaget inte har i vården att göra! dessvärre jobbar dom kvar.
Är man gammal ska man behandlas med respekt,få känna sig hel ren o fräsch,äta hemlagad mat riktig husmanskost som dom e van vid,få närhet och en klappa på kinden,nån sitter med o lyssnar,få ta en promenad sitta i parken o äta glass få doppa tårna i vatten om så bara en uppblåsbar barnbadssäng.
Se på gamla pilsnerfilmer och lyssna på Karl gerhardt och andra gamla slagdängor,få ta sig en hutt eller pilsner till maten,ja det finns så mycket man kan ge dom gamla om man bara fick tiden men våra arbetsgivare tar den ifrån oss...:/
Nä fy fan för att bli gammal,sitta i nerpissade byxor och äta gammal mat ur uppvärmda matlådor,ha personal som kutar förbi för ingen har tid!
Jag vet hur det ser ut och jag vet hur det kan vara istället och tro mig vi är många som ger dom så mycket vi bara kan.
/Kram gumman och ha nu en skön helg som kommer :)
Visst är det tragiskt... din farmor & farfar bor i lägenheten under (eller om det var över...) min mormor & morfar... Har sett dom där ett par gånger. Din beskrivning av hur det är där stämmer så väl...
Man brukar känna sig som en frälsare när man kommer dit med barnen och piggar upp gamlingarna.
Min mormor är ju fullt klar i huvudet, men kroppen börjar ta slut, och hon kommer nog ruttna rätt snabbt där hon är. Blä!
*kram*
Sandra!!! Vad roligt att du fortfarande läser här :)
Jaha?? Inte visste jag att din mormor bor där! Farfar påstår ju att det inte bor någon där som är någorlunda klar i huvudet, han påstår att alla sitter som fågelholkar kring väggarna... men det är typiskt farfar också - att se allting svart. Då skall jag minsann informera honom om din mormor!!
Det är himla hemskt. De kommer liksom dit med full koll, dvs klara i huvudet, o kan således se hur illa de har det. Det är så synd, det borde vara som Garbo skriver här över - gamlingarna skall behandlas med den respekt o vård de förtjänar!!
Kram vännen. Hoppas på att ses snart?!
