En sorglig liten story...

Det var en gång en tjej som hette Linda. Hon levde i en lycklig familj med mamma, pappa, två systrar och katter. Hon var minstingtjejen av systrarna. De bodde i ett hus o allt tycktes vara frid o fröjd.

Men.

Linda var utstött och mobbad i plugget. Hon hade dock en (!) vän som även hon blev retad o mobbad. De höll ihop i vått och torrt. De var skolans "töntar" men de hade ju varandra. Alltid något.

Det blev tillslut så att de började provocera mobbarna. De stickade töntiga jordgubbsmössor som de använde för att de andra skulle bli ännu mer irriterade. De startade nästan krig.

Men så en dag så bestämde sig Linda för att möta de elaka istället. Bli en av dom. Hon ville ju såklart också tillhöra poppis-gänget o känna på hur det är att vara populär o tjenis.

Hon började klä sig lite mer utmanande, som de andra tjejerna i samma ålder. Hon började sminka sig. Och sminka sig ÄNNU hårdare. Hon började hänga med de balla brudarna. Hångla med pojkarna.

Hon gick så långt att hon ställde upp o ha sex med pojkarna också. På skoltid. Hon kände att nu var hon på banan. Hon var en av "dom"...

... men så fel hon hade.

Plötsligt blev hon skolans madrass o hora. Mobbingen tog ny vändning.

Linda blev aldrig någon poppis-tjej. Linda blev inte mobboffer mer heller. Hon blev inte ens 15 år.

En dag när en av Lindas ena storasyster kom hem från plugget så hängde Linda där. Död.

Föräldrarna o systrarna anade ingenting. Linda var ju en GLAD tjej på hemmaplan.


Den här story är verkligen sann. Det hände i vår lilla, trevliga o mysiga håla. Där vi bor.
Detta har tagit mig HÅRT. Det är ett par år sedan det hände men jag tänker på det nästan varje dag och som mor till tre små tjejer så oroar jag mig så för att de en dag kommer bli utsatta. Att jag inte ser det. I tid.

Mina tjejer betyder ALLT för mig. Jag vill att de skall bli starka. Att de skall vara lyckliga och STOLTA över de dom är!
Hur ska jag göra?


Kommentarer
Postat av: Nina

Åh usch vilken sorglig story! :(

Ja du Pendlis, den där oron föds i samband när man blir förälder, när en bebis föds, föds även en oförklarlig oro.... en så stark oro som inte går att göra nåt åt! Den bara finns där...jämt o ständigt!

Ju större barnen blir desto större blir oron... kanske tills man känner att de klarat ungdomens kringelikrok vägar och kanske hittat flickvän/pojkvän och "lugnat" sig i livet. Blivit vuxna...

Fram till dess kan vi inte annat än att försöa vara deras stöd, deras något att se upp till, vägleda dom i rätt riktning....o kanske försöka vara så öppna som möjligt med varandra. Att få dom att känna att inget är för dumt, pinsamt eller konstigt att ta upp.....att man ALLTID finns där, vad som än händer!

Och framförallt....förutsättningslös kärlek....ALLTID!!

Det är nog det enda råd jag har att ge som själv klurar på detta till och från.... vi kan ju aldrif förutspå vad som ska hända med våra små hjärtan. Vi kan bara hänga med och "skydda" dom så gott vi kan!

Massa kramar till dig mamsing!

//Från en annan mamsing!

2008-02-15 @ 11:23:20
URL: http://niinis.blogspot.com
Postat av: Garbo

Oj! vilka kloka ord Nina och jag instämmer i vartendaste ett av dom.
Har erfarenhet själv av att vara lite hackkyckling samt att vända om och bli kappan efter vinden för att slippa bli hackad på,jag blev svansen som skrattade men skrattet fastnade i halsen och det kändes inte alls bra och gör det fortfarande än idag inte,skulle jag någon gång möta dessa människor jag skrattade åt så skulle jag be om ursäkt och dom har all rätt i världen att va förbannad på mig...för jag var en fegis...då.

Nu är jag vuxen och vet bättre samt ett stöd till min son och vi pratar mycket om allt som dyker upp i hans värld,jag e glad att det är till mig han kommer...

/Stor Kram

2008-02-15 @ 11:57:31
URL: http://garbo.webblogg.se/
Postat av: Cian

Själv var jag mobbad hela mellanstadiet och en bit in på högstadiet!Jag var bara "fel" på alla sätt och vis!
Glasögon,överviktig,pluggis,ärvda kläder,konstiga föräldrar och en töntig pudel..You name it,Barn hittar alla möjliga fel!

Nina är väldigt klok...

FINNS DÄR...
Låt barnen veta att de kan komma till dej oavsett vilket ämne det handlar om...

Föräldravandra så ni syns
jag tyckte morsan var skittöntig när hon kom och hämtade på olika discon (MED den töntig pudeln) men idag är jag otroligt tacksam för det!
Mitt kompisgäng hamnade liksom inte i lika mycket trubbel pga engagerade föräldrar..även om det var himla pinsamt....i våra ögon som känsliga 14åringar!

Pöss på dej gumman

2008-02-15 @ 12:22:07
URL: http://galencirkus.blogspot.com
Postat av: jama

..och vet du. Min ena kollega här på jobbet känner familjen. Hennes äldsta dotter var kompis med denna Linda när Linda m familj tidigare bodde i Sthlm.

Liten värld va??

Det ÄR läskigt med sånt här. Det ÄR en känslig ålder, ungar kan va så jävla elaka. Jag hoppas man lyckas fostra sina egna så bra man kan o att de blir starka trygga individer.

Kram på dig

2008-02-15 @ 12:55:54
URL: http://jama.blogg.se
Postat av: Pangbruden

Sånt skrämmer skiten ur mig. Hur ska man göra.. Jag pratar med min tjej, jag har ända sedan hon var ett knott talat om för henen vad vacker hon är "Vackrare idag än i gåpr" Jag berömmer när hon gör något bra men
vågar kritisera fasst då med en förkalring. Jag tror jag har lyckats gjort ehnen stark och självständig.. hon våga t o m kommentera min blogg. jag har inga hemlisar för barnen(Ja med vissa gränser så klart)jag pratar med dom ofta, förklarar varför jag säger enj och tar på mig skulden när jag inte fixar att det är teens.. dvs typ "Jag måste få vänja mig" Jag tar upp det här med sex och skydd och
att man kan bli "skolans madrass" Att jag vet att dom kommer dricka sprit snart och talar om för dom att jag blir rädda tt de ska dricka för mycket och dö och bla bla bla.. Jag ber även om förlåtelse när jag varit arg och dum.. gud vetomd et håller men vi gör alla så gott vi kan. Mycket skrämmer och oroar!
Visst är det så och vi kan inte skydda dom från allt hur vi än gärna vill. Kommunikation tror jag på iallafall, och beröm... Aldrig vara cynisk och spydig mot barnen för sånt förstår dom inte.. Våga vara vuxen! Kram du kommer att lyckas!!!
blev långt men man kan skriva uppsatser om sånt här..

2008-02-15 @ 13:50:03
URL: http://www.pangbruden.blogspot.com
Postat av: Pangis igen

Och så stavar jag sämst av alla... :-/

2008-02-15 @ 13:51:11
Postat av: Pangis

Fru P, jag läste just ditt inlägg i min blogg om utmaning och jag blev tårögd av stolthet!!! TACK !! En läckerbrutta som du! WOW!!! You made my day! Puss och kram! Jag är jätteglad nu!

2008-02-15 @ 13:54:05
Postat av: Mattias

Många kloka ord och en tragisk historia! Blir så förbannad över hur mycket skit det är i våra skolor bland annat och att så många väljer att blunda för problemen. Jag hoppas jag som nybliven pappa kommer att kunna göra det som Pangbruden skriver om. Kommunicera och prata med vår son om olika saker och berätta vad som är rätt och fel mm.

Ibland kan jag känna att man borde ha nåt certifikat innan man skaffar barn för jag känner till så många människor som faktiskt inte borde ha den rätten. Hårt men sant!

2008-02-15 @ 17:05:27
URL: http://jack71.blogg.se
Postat av: Pangis till Mattias

Klart du kommer kunna kommunicera, man växer liksom med i deras åldrar. Måste också säga att det var många kloka mammor och pappser i de här kommentarerna, båda gott för framtidens ungdomar:-) Kram alla!

2008-02-15 @ 17:08:19
Postat av: Fru P

Åh va härliga ni är allesammans! Jag tror och hoppas att jag ÄR en bra morsa och jag är nästan hundra på att jag blir bättre mamma ju äldre de blir. Jag gillar att snacka, gå in på djupet, analysera, lyssna, vara till hands. Jag är själv som en öppen bok o hoppas att den, enligt mig, fina egenskapen klättrar vidare till mina barn.

Jag är glad att jag är jag. O det vill jag att mina flickor skall tycka om sig själva också!

Åter igen - tack för fina o tänkvärda kommentarer.

2008-02-15 @ 19:11:08
URL: http://pendelilska.blogg.se
Postat av: Buzan

usch... det där måste vara en förälders mardröm. Att tro att ens barn mår bra.. men .. *ryser* jag kan inte ens tänka klart tanken..

Jag har varit rätt så hård mot min son då det gäller hur man beter sig mot andra och hur man är mot vuxna.. har alltid försökt se till att veta vem
han umgås med osv.. Detta gör att man vet om barnet har ett stort kontaktnät.. man kan kolla med deras föräldrar .. osv.. Man kan inte bara TRO att allt är bra.. man måste VETA.. om man berättar för barnen varför man vill veta så tror jag de förstår bättre än att de tror att man fråghar för att ha KONTROLL.. asch.. det är så svårt.... Det finns nog inte några rätt eller fel här.. utan kommunikation och respekt.. tror jag... Hare bäst
*löv*

2008-02-16 @ 19:29:42
URL: http://buzprat.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0