Nära döden upplevelse!
Igår var jag jääääävligt nära att få hjärtattack o dö på fläcken då det visade sig att en av mina barndomsvänner som läser o ibland kommenterar min blogg jobbar med Fru Präkt!!!!
Förstår ni hur det kändes när Fru Präkt ringde???
- Ja det Pendelilskan.
- Heeeeeeeeej. Det är Fru Präääääääkt. Jobbar du?
- Ehh ja (va fan tror du din dumma jävel en tisdag klockan 14:37)...
- Du... världen är liten hörru..
- Ehh jaså (va fan nu då)?
- Gissa vem som sitter bredvid mig på jobbet? Gissa vem jag jobbar med nu för tiden?
- Näääääääeeee vet inte. Vem? (fast jag visste då min kompis redan kommenterat på bloggen)
- Jo din barndomskompis XXX!
- Jaha oj då. Där ser man. Roligt. Hälsa!
Fattar ni hur jag för ögonblicket såg hur vi var tvungna att flytta från huset o se oss om efter ny bostad på ny ort?
Fattar ni hur mycket SKIT jag kastat på henne o hennes familj?
När vi lade på så kastade jag mig över tangentbordet o skrev ett mail till barndomsvännen. Det är en pålitlig o fin tjej så jag trodde egentligen aldrig att hon skulle ge ut min bloggadress till vem som helst men va fan!!! What if liksom.
Jag fick svar idag. Så jävla skönt. Mount Everest lossnade från mitt bröst så nu kan jag andas ut o blogga vidare... om allt o till och med Fru Jävla Präkt. Såååååååå otrrrrrrooooooligt skönt!
Barndomsvännen skrev att hon blev lite paff då Fru Präkt sagt att jag o hon umgås massor. Hon skrev att hon inte kunde förstå det då vi var så himla omaka. TACK FÖR DET säger jag.
Det enda jag o Fru Präkt har gemensamt (förutom att vi bor på samma gata) är typ fräknarna...
... fast mina fräknar är söta. Hennes är fula.
Hörs.
Shiiiiit!
Jag förstår att du tänkte så...
Damn en sån tur att det var en vettig barndomskompis!
KRAM!
Snart är det den 23 :=)
Det jag inte tordas sagt till dig är hon är så jävla het så jag vet fan inte vart jag ska ta vägen. När hon är på väg till Mulle dör jag nästan.
Ledsen, men det kan bli så att jag måste flytta till med jordstampat golv. Hon visade hur man gjorde barkbåtar och jag föll pladask. Förlåt att jag berättar här på bloggen och inte ansikte mot ansikte.
Yeees! Det innebär att vi fortsättningsvis kommer att få ta del av Fru Präkts eskapader!!
Någon gång ska jag blogga om mina grannar.. dom är inte präktiga dom är från..h-e.. Förram´året sågade dom ner min blommande syrenhäck veckan innan sonen skulle konfirmera sig.. Vi kan byta? :-) POK
min första tanke när jag läste din blogg idag var: vad var det jag sa? vad sägs om att leta efter något positivt att säga om henne. det måste finnas något snällt du kan säga om fru präkt? kram
mor: det är ungefär som med dig, det är dåligt med det... BAMSE kram från svärsonen...
Det där är ju alltid risken med att blogga och att blogga ärligt. Om hon läser så lär hon ju aldrig vilja snacka med dig och är verkligen det en förlust?
Haha fy fan vad läskigt!
Jag bloggar ju inte heller så värst snällt om mina 30+ grannar och har väl haft i åtanke att vips helt plötsligt kanske "min" sida dyker upp på deras dator!!! :-o
P&K =)
Min första tanke var att "nu mååååste jag gå in o radera alla inlägg om henne" men sen så tänkte jag (precis som Magnus var inne på) att "näe aldrig i livet, läser hon så läser hon o vad är det värsta som kan hända?" Tanken på att hon aldrig mer vill prata med mig svider inte ens lite...
Ihhhhhhhh..... läskigt!
Ha ha...ja ni är ju verkligen värsta polarna som umgås så fort ni får chansen!! *blink blink*
du står väl för vad du skriver? oavsett om det är snällt eller ej...och då tycker jag inte att man ens behöver bry sig om nån som man klagar eller gnäller på läser det man skrivit.
