pendelilska

Man kan säga att jag har en handfull vänner. Det är inte många, men de jag har värnar jag om o håller extremt kärt om hjärtat. Vi fruntimmer har ju under åren haft tusentals kompisar. Fler än jag har säkert bytt vänner lika ofta som trosor. I skolåldern särskilt.

Två o två. Blev det fler gick det snett. Ibland rejält.

Varför har det varit så? Varför är inte grabbar likadana?

Jeppe o jag pratade om detta o jag berättade hur jag var som liten. Och hur det var. Tror vi kom in på ämnet på grund av Äldsta o hennes kompistjabbel. Jeppe berättade att när han var liten så gick man bara fram o började lira boll med de andra som stod där.

Va??

Det kunde junte vi göra direkt. Nääää. Man var tvungen att fråga om man fick "vara med". Ibland var det okej. Ibland inte.
Jag hör att så är fallet även när Äldsta leker m sina polare.

Svårt det där.

Nåväl.

Man hade sina bästisar på dagis o i skolan. En ny bästis varje termin typ. Min första bästis hette Sofia. Sedan kom Jenny. Sedan kom Lisa. Sedan Veronica. Sedan Giovanna. När jag kom upp i högstadiet så gällde Jill och sedan Sandra. Ett tag kom Sofia tillbaka o gästade som bästis. I gymnasiet hängde jag ihop med A o L. Vi var kaxiga o lite elaka. Men vi hade grymt roligt vill jag minnas.

Jag har kvar A o L i mitt liv. Sofia har jag sporadisk kontakt med. Likaså Sandra. Härligt att man ändå håller kontakten.

När jag kom in i arbetslivet så dök nya polare upp. Som nytillskott i vänskaran kom Vedder. En jävligt skön snubbe som jag än idag ser som en av mina bästisar. Hans fru Tolstoy också.

Sedan har jag en massa kompisar också förstås. Hederliga kompisar som alla har. De växer inte heller på träd. Sådana jag träffat genom jobb, genom dagis, genom Jeppe, genom kompisars kompisar och till o med genom gamla ex :-) 

Och ICKE ATT FÖRGLÖMMA - genom bloggen!

Tack Nina o Cian för att ni finns och för att ni blivit mina RIKTIGA vänner. Och Malliz... om du ändå bodde närmare.
Alla ni andra som jag inte nämner vid namn. Wow. Vilka människor ni är!

Min kollega Nellan som jag tjötar om en del. Där ser jag också en riktig VÄN. Även om jag är tio år äldre så känner jag att det där är en tjej jag skulle kunna umgås med dag o natt! Okomplicerad, pålitlig, mjuk o snäll. Och jävligt rolig.

Och Anders Ingvar...  Say no more.



Imorgon skall jag ÄNTLIGEEEEEEEEEN få träffa min bästis L o hennes familj. Sist vi sågs var förra sommaren. Men det liksom är inga problem - vi tar vid där vi slutade förra gången.

Denna kvinna är fantastiskt rolig, generös och omtänksam. En mycket god lyssnare som bryr sig om. Jag är så himla, himla glad att hon tog kontakt med mig där i gymnasiet. Att hon vågade sig fram till den där tuffa o coola Fröken P he he. Jag är så himla glad att vi tjuvrökte ihop, att hon fick mig att börja snusa o känna på hur härlig världen kunde vara. Jag är så himla glad att jag kan säga vad jag vill till henne utan att bli utdömd eller sågad. Jag vet var jag har henne och det är aldrig några hard feelings. Vi behöver inte höras varje dag. Det räcker som det är.

Tack gode Gud för dig, Lillon.






Iiiiiiiiihhhh va nervös jag är nu. Tänk om jag glömt att nämna någon... om så är fallet - förlåt.