Tårar.
Hela dagen idag har jag haft ett otäckt tryck för brösten. Jo, det är sant. Det är ingen jävla bullshit. Jag måste typ andas hårt o djupt ett par gånger för att det skall släppa lite.
Så här är det. Imorse försov jag mig. Mobilen var DÖD o efter en tredje sömnlös natt så vaknade man junte pigg o rask direkt utan jag trodde faktiskt jag själv var död. Fröken Mitten o Äldsta väckte mig, som de alltid gör med att väsa fram "mammaaaaaa, vi vill titta på teeeeveeee". Jag blev arg som ett åskmoln o väste tillbaka "nu är ni tysta, det är mitt i natten o vi måste sova".
Tack o lov, så här i efter hand, så slutade de inte att tjata så tillslut var jag tvungen att kolla klockan. Det var då jag upptäckte det. Mobilen död. Sprang upp o kollade klockan. SJUUUUUU!!!!!!!! Det är den tiden vi brukar gå ut genom dörren.
Panik.
På med kläderna på ungarna. Själv struttade jag runt i huset spritt språngande nude med håret på skaft. Hämtade Lillan som satt upp i sängen med snorkaka i hela fejjan men dock med ett stort leende på läpparna.
Äldsta fick hjälpa mig att borsta tänderna på de små o sig själv (jag har fortfarande lite ångest för det då vi alltid är GESTAPO när det gäller tandborstning) medan jag klädde mig.
Kände att Lilla Hon var alldeles varm. Tröck upp en Panodil i rumpan o stack iväg. Må hända vara lite grymt men jag hade första seminariet idag o det var jag ju tvungen att medverka på. Lämnade barnen med stressen uppe i halsen så jag var nära att kräkas.
Hem igen. Svida om. Sminka mig. Sätta vax i håret.
Precis när jag var på väg ut så ringde mobilen. På displayen "DAGIS". Jaha. Så var det kört i alla fall.
Det var bara att ringa chefen o tala om att Lilla Hon är sjuk. Inget seminarie för mig.
FITTSKIT.
Så jag har varit hemma hela dagen. Med en snorig (har nog inte sett något snorigare), hostig, febrig o ledsen Lilla Hon. Ingen middag har hon sovit heller - för hon hostar ju så fort hon lägger sig. Hon har i princip gråtit HELA dagen.
Har fått undan lite på jobbet iaf.
Hämtade Fröken Mitten en aning tidigare än vanligt. Då berättar fröknarna att de tyckte hon också borde vara hemma i morgon då hon hostar o verkar hängig.
Nääääääääääääääää. Lägg aaaaaaaaaaaaaaaaaaav. Det menar ni inte!!!!!!! Det hade jag redan räknat ut med knäskålen. För jag skall väl ha liiiite mer skit nu. Än skall det inte ta slut. Mer mer meeeeer.
Kvällen har varit AVSKYVÄRD. Två ledsna o skrikande ungar. En Äldsta som kommer hem till ett psycho till morsa efter sin gymnastik o som skall ha uppmärksamhet o mat. Som tur var hade jag lagt de två yngsta då så jag fick mig en liten pratstund.
Och åter igen - SOM GRÄDDE PÅ DET JÄVLA MOSET så träffade jag på, inte bara en gång - utan TVÅ gånger, Fru Jävla Präkt idag. På vägen hem när jag hämtat Lilla Hon i morse o på vägen hem från dagis. Tyvärr måste man ju slå följe då vi bor grannar...
... "Jag jobbar heeeeemifrån idag" (Jo jag kan se det då du ser ut som whitetrash o borde åtminstone ha tvättat håret för det dryper av flott). "Jasåååå är lillan sjuuuuuk. Staaaaaaaaackars liiiiiiten. Ska ni hem o myyyyyysa nu då???" (Va??? Mysa???).
Fröken Mitten frågade hennes yngsta på vägen hem om de skulle leka. Den lille perfekte fan som är så oskyldig o genomsnäll säger "NÄÄÄÄÄÄÄ för jag har en ANNAN kompis!!!". Jag var färdig att sparka in pannbenet på honom. Äckliga ungjävel.
Fröken Mitten stod tyst med pannan mot sin hylla på dagis. Jag gick fram o sa (kanske lite väl högt) "Gumman, du vill väl hellre gå hem m mig o Lilla Hon o myyyyyyyyysa?".
Stackars mammas lilla tjej. Det blev inte så mycket mysa va? Jag bara skäller på dig hela tiden... förlåt min älskling.
Som ni märker är jag minst lika lack idag.
Undra hur morgondagen blir. Beror nog helt o hållet på natten. Snälla, gode Gud låt mig sova åtminstone ett par timmar oavbrutet??
Imorrn bitti kommer jeppe hem. Så roligt för honom att få vara hemma med sjuka barn efter en värstingresa från staterna... not. Lider med honom.
Nu - TVÄTTA.
Hörs.
Jisses... Vilken dag, kväll. Surt.
Imorgon så. Då blir det som vanligt. Då ska jag myyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyysa med ungarna och dig...
Nu ska jag njuta av min öl, slösurfa och kasta ut några blickar på Manhattan framför mig innan jag kommer hem som ett sista misson...=)
Jag tror minsann att du är på väg i racerfart rakt in i den berömda väggen!!
Ta det lite lugnare om du kan, och ta hand om dig.. jag blir allt orolig när jag läser mellan raderna.
Stor KRAM
ÄLSKADE ÄLSKADE VÄN!!!
Ska inte vara nån jäkla präktkärring nu, o säga vad du ska o INTE ska göra, men hjärtat.....du MÅSTE chilla ner!
Tryck för bröstet är ett skapligt första tecken på att det börjar bli lite för mycket för dig....
Säger inte detta för att vara elak eller för att lägga mig i, utan bara för att jag är din vän och bryr mig mycket om dig!!!Så blir du arg får jag ta det!
Men herregud, fan...vi lever bara en gång. När/Om du går in i väggen kommer du vara borta från verkligheten i månader. I värsta fall år.... Är det värt det gumman??
Att du plötsligt bryter ut i gråt betyder att du är slut! Din kropp och själ är pressad till det yttersta. Det betyder att man MÅSTE göra nåt åt sin situation... NU!!! Det är inte bara kroppsligt man går in i väggen, utan själsligt oxå!
Du vet förra året, när jag fick mina pirrningar och domningar i kroppen.... det var mitt första tecken! Sen gick det ju käpprätt åt helvete... Det värsta är att jag känner igen mig själv i dig så himla mycket! Jag fick ju en utmattningsdepression....jag var tillbaka ungefär efter 1 år! Fortfarande inte fullt ut än idag.
Men jag genomgick mycket på kort tid! Du har fött ungar på löpande band....har ett jobb som du iofs trivs med....men det kanske periodvis kräver mycket av dig! Ni har byggt om huset. Du sover dåligt och har säkert gjort i många år då du haft småbarn. Du pressar dig själv med GI dieter och träning.... (det kanske har varit din räddning hittills, träning gör att man håller sig lite längre)...alltså gumman! Det är inte alls konstigt att det kanske blir lite mycket för din kropp och själ!?
Jag finns här för dig om du behöver prata eller om du behöver skrika, gråta, slå..... finns alltid till för dig! Är rädd om dig o vill att du är rädd om dig!
Love you!
Kramar från din vän Nina
Säger som Nina VARVA NER NUUUUU!
Prioritera bort allt onödigt,koncentrera dig på barnen den tiden är så kort, men ack så jobbig när dom kräver sitt,allt annat är oviktigt just nu.
Skit i träning och dieter det kan du ta itu med sen!
Jag fattar faktiskt inte på allvar vad du strävar efter missförstå mig rätt nu jag skäller inte utan bara undrar?
Jag har ju aldrig mött dig men hört så mycket fint o bra om dig så jag känner inte igen dina krav du hela tiden ställer på dig själv här i bloggen.
Lyssna på din man som hela tiden både här på bloggen samt irl försöker få dig att fatta att du e fin som du är.
Du måste stanna upp och andas tänka o njuta av det du har för imorgon kan det vara försent.
Tiden går så oerhört fort och du hinner ingenting om kör på maxfart genom livet.
Lyssna inåt,känn med magen.Ta hand om dig och SLUTA STRESSA!
Morgnar då allt går fel blir inte bra av att stressa utan ta den tid det tar och sen kan du ta itu med jobbet,jag gjorde så när son var liten,försov vi oss så tog jag det lugnt för ingenting blev bättre av att jag slet upp o stressade en redan trött liten varelse utan det blev bara värre,jobbet fanns kvar på samma ställe även om jag var där 1 timme senare m ursäkter.
/STORA TRÖSTKRAMEN Gumman min
Ok hjärtat här kommer lite kärleksfullt skäll från mig!! Men jag skriver med omtanke.. så läs det så..
Nu lyssnar du på Nina!!! Nu varvar du ner. Kan du inte varva ner själv.. ta hjälp av proffs.. Du har tre små barn (Jag hade bara två) och en man som reser mycket (Hhade jag med) Jag fick en ganska allvarlig hjärtsmäll det ska du INTE ha!!! Jobbet är inte A-O. Ungarna måste få ta den tid de tar.. De växer fort som tusan.. Jobbet hinner man satsa på när dom är äldre.. Och vill du jättegärna satsa nu så gör det men skaffa då barnflicka som hjälper dig ett par timmar om dagen. Man hinner inte satsa 100% på jobb, 100% på familj och barn, 100% på sig själv, 100% på sitt hem då riskerar man att bli man sjuk!!
Sen håller jag med Garbo! Du är en oerhört snygg kvinna.. smal på gränsen till mager..Ja på gränsen till mager..
INTE FET!!!!!! och att du inte själv tycker eller ser det kan vara ett tecken på stress... Allvarlig stress! Samma sak med din starka önskan att flytta.. allt blir bra om jag bara kommer härifrån.. Det kan vara ett stressymptom det med min vän.. (Been there)
Tryck mot bröste ÄR STRESS!!! Inget annat! Och när det kommer har det gått ganska långt.
Nu rusar morlakakor och pekpinnar härinne, men vi är nog alla rädda om dig.. jättemycket.. och jag känner allt för väl igen mig och vill inte att du ska behöva gå igenom samma sak!
Jag har ett bra liv idag.. Men 30 åren var fördjävliga.. och en anledning till att de blev fördjävliga var att jag skapade det.. genom stress.. jobbade för mcyket..lämnade ungar på dagis först hämtade sist (Och min sjuka hjärna tyckte jag var duktig som gjorde så!!!) Jag syltade saftade tog hand om alla jävla äpplen.. Partajade med mina kompisar och hade snygg kropp.. Jag lider fortfarande av att mitt hjärta inte slår riktigt som det ska och det kan resultera i att det bildas proppar! Allt på grund av stress!!! Ett år i pinsam terapi hjälpte mig från storasystersyndromet.. ja dom kallade det så..:-)
Jag har gråtit många gånger i tvättstugan... så jag vet vad du går igenom.. men lev inte mitt liv.. lev ditt eget..ett bättre lugnare och gladare liv!!!
PS. Kolla upp PMS och hormoner och sånt för det kan faktiskt göra det värre.. Kanske hormonspiral kan vara bra.. eller tvärtom.. göra det värre..
Stor varm kram med massa kärlek och omtanke i till dig..
Hej på dig,
Du har för mycket runt dig och försök varva ner! Du måste ta och syna dina krav på dig själv och ditt liv om du inte ska riskera din hälsa, du verkar helt klart ligga i riskzonen. Lägg tiden på dig själv och din familj, resten får vänta. Man kan inte vara 100% överallt samtidigt, det är omänskligt. Jag tror du mår bra av att träna men prova och träna sånt som förebygger mot stress, typ yoga, simning och promenader istället. Det är kalas skönt om man har för mycket runt sig och behöver varva ner. Annars är jag spinningtokig men är det en stressperiod jag är inne i taggar det bara min stress ytterligare istället för att göra tvärtom. Dieter kan du skita i just nu - du behöver ju vara snäll mot dig nu!!! Amelia hade en bra stressa ner bilaga denna veckan om det kan vara lite matnyttigt kanske.,...
Var rädd om dig och snäll mot dig själv,
Stor kram
Mika
Men du, jag blir som de andra riktigt orolig...samtidigt som jag kan känna igen mig rätt mkt oxå. Bara förra veckan vet jag att jag stressa vid lämning o sedan när jag väl va på jobbet stod jag o prata med min moster (ja hon jobbar ju oxå här) och ojade mig över hur stressigt det var på morgonen. "Men det gör väl inget om du tar det lite lugnare o kommer senare på morgonen..iofs då måste du hämta senare oxå va?" sa hon... Då slog det mig att oftast så hämtar jag ju inte..lämnar ju inte heller jämt. Så häromdan när jag lämnade, men inte skulle hämta o det som vanligt var megastressigt med en trött sovande J o en smågnällig liten A så ringde jag dagis o sa att de kommer en halvtimme senare istället, till frukosten. Och vet du hur SKÖNT det kändes att inte behöva stressa på ungarna. För J sa till mig härom kvällen när jag iofs va lite irriterad på honom o handlade snabbt i det jag gjorde "har vi blåttåm ellej?" "Ska vi till gagis ellej?"... Ha ha. Ungen förknippar stressiga mammam med stressiga mornar när vi ska till DAGIS!
Nä du vännen. Jag tycker du ställer alldeles för höga krav på dig själv. Du tränar ju mkt, vilket iofs är bra men då känner jag att du definetivt INTE ska gå o känna dig FET!!! Som du skrev igår!? Det hänger liksom inte ihop gumman.
Du vill flytta in till stan! Det överraskade mig faktiskt när du började skriva om det här. Vill du verkligen det? vantrivs du verkligen så mkt i "the håla"? För som sagt en flytt in dit gör ju istället att du måste vara med barnen så fort de vill vara ute... Det betyder att barnen tar upp ännu mer av ens tid. Här hemma springer de ju runt på tomten o på er gata (som jag verkligen diggar då det finns många barn).
Och som alla kloka gulliga människor har svarat här så MÅSTE Du varva ned. Jobbet finns som sagt kvar, men barnen växer fort som Pangis skrev. Kloka tjejer med egna erfarenheter kring detta. LYSSNA PÅ DEM, SNÄLLA!!
Häng med mig på Yoga nästa gång! Det va riktigt nice igår :-) Och jag har träningsvärk idag ;-)
STOR KRAM till dig
Många kloka saker har sagts här...
Det som du just nu gör:
Bloggträffar, tjejhelger, fika hos "nya/gamla/nygamla" kompisar, smyckespartyn, jobb 8-17, jobb på kvällar, öl på mediabar, småbarn, vab, make, träning, släktingar som fyller år, tvätta, ev flytta, renoverat huset.
Säkert massa jag glömt här men titta ovan och inse att INGEN kan vara med överallt hela tiden. Du får helt enkelt prioritera bort vissa saker. Vill nån fika så kanske det inte passar just precis nu, vill nån att du ska följa med till IKEA, vill jag att du ska göra ditten eller datten så SÄG IFRÅN.
Jag vill inte leva med ett psykbryt, har så det räcker och blir över med mitt men jag hanterar det lite annorlunda. Jag har prioriterat bort träning och rätt mycket spontan träffar med kompisar fast det är ändå rätt mycket. Så en gång för alla, kamma till luggen och lugna ner dig. Och du, stressa inte upp dig gällande oviktiga saker.
*ger bara en stor kram*
Många som skriver kloka ord och jag känner ju inte dig så jag håller tummarna för att du/ni snart får det bättre och nonchalera inte bröstsmärtor för det ikan vara farliga "tecken" Förstår också att det kan vara svårt med 3 barn, hus, jobb att ta det lugnt som alla råder dig till men hoppas du reder upp allt och kan prioritera "rätt" så att du snart mår bättre då.
Yoga har för mig haft jättebra effekt. Kan varmt rekomendera det.
Spegel, spegel på väggen där, säg mig du vad skönhet är.
Ska man se ut som en pinne och känna sig inne?
Ska man tro att man é cool bara för att man köpt ny kjol?
Läppstift, mascara och kajal, vi har för stora skönhetsideal.
Varför få skuldkänslor stora, och bli kallad hora.
För att man ser ut så man gör och beter sig som man bör?
Tjejer sminkar sig i hopp för att en snygg kille skall dyka opp.
Killar borde titta vad som finns inuti och få reda på allt det sköna där inne i.
Nej, skönhet är vad som finns inuti.
Resten kan man skita i.
Spegel, spegel på väggen där, jag vet nog vad skönhet är!
Tänk på hur mycket din familj älskar dig...
ps. Observera att det inte är killen i inlägget som skrivit dikten
Som du ser min vän, du har stort stöd omkring dig.
Det finns ingen som gillar präktiga kärringar med felknullade ungar. Det är dagar som de här som påminner oss om hur skört allting är, du får inte brista. Du är stark. Jag tror på dig.
Om jag var hos dig nu skulle jag krama dig så hårt att du skulle förstå hur mycket du betyder för både mig och alla här. Jag ska inte ta fram moralpinnen för du vet redan hur värdefullt ditt liv är. Du skulle aldrig äventyra någonting. Som jag sa min vän, jag tror på dig och om jag hade vuxit upp med en mamma som du hade jag varit en bättre människa. Dina barn vet att du älskar dem. De kommer alla att vara kapabla att älska sina egna barn lika mycket en dag.
Du är min inspiration! Kram på dig
jag måste ju också säga nåt... lyssna på dina vänner! de har rätt! du måste varva ner. du har alldeles för höga krav på dig själv - karriärsmässigt, som mamma, som maka, som granne, som medmänniska, som vän, osv. lyssna på din kropp. lyssna på din make. lyssna på dina vänner.
jag finns här om du vill ha nån som lyssnar på dig.
stor varm kram
Hej Gumman
Känns det bättre idag??
Pöss på dej!
...Kram från mig.
Jag känner ju inte dig som de andra gör men jag säger bara dra ner på tempot!!! Jag gjorde som du körde på i 180 och höll i höstas
på att dö i en blodförgiftning eftersom jag inte kände efter för jag hade inte tid. Du har tre små barn och en man som reser..been there done that. Sen ska jag vara lite motvalls mot alla andra . träna om det får dig att må bra jag vet själv hur endorfintankad man blir av träning. Dessutom så är du ju snygg som fan .Women!! Lyssna på oss!!
Hm.....jag känner igen det där tempot du håller hos mig själv. Blev helt tårögd själv av att läsa igenom kommentarerna du fått. Kanske ska man tagga ner lite, vad sägs?
Kram
