Sorgligt men glatt?!
Äldsta: Mammaaaaa, du vet Daniel i min klass... hans mamma e död.
Jag (med smak av ångest o gråt i halsen): Va?? Vad är det du säger? Har hon dött nyligen?
Äldsta: Näää, hon dog förrut...
Jag: Men gud så sorgligt gumman, stackars Daniel.
Äldsta: Nej men mamma det är inte sorgligt för han har fått en ny mamma!
Vad säger man? Min första tanke var "men usch och fy... vadå ny mamma... det kan man junte få!" men sen tänkte jag efter och det är ju faktiskt fint. Barn behöver ju en mamma och om den riktiga mamman dör så är det väl klart att ungen skall kunna få en ny?
Uuuuuuhhhh blir helt kallsvettig o tårögd när jag tänker på sånt här.
ååååå, det är så hemskt!!!!! Det gör ont i hela kroppen. Träffade en familj strax före jul, sönernas pappa hade dött o de kom med avskedsbrev..ojoj vad jag grät. Jag hoppas verkligen att de får en ny vuxen-man i sitt liv. Pappa kommer inte tillbaka men det kanske finns nån där ute som kan försöka vara som deras pappa. Men om man själv skulle dö...fyyy för att någon blir mamma till sina egna barn...eller?
Nu tar vi en kopp kaffe å tänker på annat!
Kram
Fisen, ja jag går också o hämtar en kopp kaffe. Fokus på något roligare nu asså...
Vill inte tänka på vad som skulle hända...Huhuhh
och inget kaffe har jag heller..
Fick du mailet söt?
Får panik av tanken att försvinna från barnen. Inte bara för att man försvinner själv liksom utan också för att barnen knappt (om ens) skulle komma ihåg en om det hände nu. Nya "mamman" skulle kunna steppa in och precis som du beskriver, bli den nya mamman. Bra för kidsen, men mitt ego grååååter!
Är kanske lite för privat nu... Men va fan!
Jag är mamma till 3 barn.. 2 av dem har legat i en annan mammas mage.. Således.. Jag är den "andra mamman"... Sorgligt på sitt vis.. Ja visst.. Men utan den storyn hade vi aldrig fått varandra.
Kärleken jag och mina barn har till de första mammorna är både stor, vacker och ständigt närvarande. Vår gemensamma saga om när, var och varför är som en öppen bok. Men det finns något som vi alla är överens om och det är att jag som 2:drahandsmamma har 3 rum i mitt hjärta.. Ett var till mina barn. Alla 3 ungarna har varsin nyckel.. Storebror har ett rum i rummet där hans biologiska frånvarande pappa bor.
De andra 2 har detsamma.. Men i deras "rum i rummet" bor en mamma & pappa.. Deras 1:a föräldrar...
Alla 3 barnen förhåller sig olika till sitt bagage, bakgrund.. Men de vet att det alltid är okej att prata om det, kanske längta lite.. Kanske sakna ibland. De vet också att jag tänker på bioföräldrarna ibland.. De är ju viktiga i mitt liv.. Utan dem inga barn.. Kärleken och tacksamheten är gränslös.
Vi vet absolut ingenting om de faktiska omständigheterna till att saker blev som de blev.. Men en sak är säker, det finns en mening med allt.. Vi alla hör ihop. Inga andra barn hade kunnat passa min famn och mitt hjärta bättre... Ingen syskonskara pusslar så fint som mina 3..
Och så är det.. Blod är tjockare än vatten.. Men kärlek är tjockare än blod..
Pok
Mallasomsällantänkerpåhurbarnenkommittillmigbralla
Det jag ville säga var att... Ingen försvinner frivilligt från sina barn..
Men det händer, dagligen.. Och jag vill bara visa er oroade att kärleken till er och kärleken till era underbara barn är lika stark och fin oavsett vad som hänt.. Och det finns massor av människor som är beredda att älska era barn lika mycket som ni själva gör...
Men låt det aldrig hända!
Pok
Mallatrorattkärlekläkermycketbralla
Åh Malla... jag ryser. Av välbehag alltså. Vackert.
Jag tror jag vet vem den stackars pojken är faktiskt. Vet vad som hände alltså. Men det kan jag ta en annan gång. Tragiskt hur som helst, tragiskt som fan.
Ungar e ju bara så spontana o härliga!
Klart hon har ju fått en NY ju ;)
/Kram
Måste tilläga mitt hurtiga utrop att barn e på många plan bättre än oss att hantera sorger,det blir inte lika komplicerat i deras värld,det är mera abstrakt och dom finner sig lättare i känslan och hanterar det lite mera naturligt om man bara förklarar på rätt sätt,min erfernhet utav sorgliga saker har jobbat med barn i massa herrans år är ju gammal dagisfröken så jag har sett det mesta.
Så precis så lättsamt som frk stor säger är det,HAN har ju fått en NY mamma! så är det.
/Kram
Och jag som trodde att jag var oersättlig...
Fast det är väl fint om barnen kan finna mammarollen i någon annan om en sådan sak skulle hända. Men där slår den själviska sidan in i allafall hos mig att ingen får ta min plats... DET ÄR MINA BARN, INGEN ANNANS!!!
Tack för alla fina inlägg. Ni e underbara.
Ankan...
Tom jag som har ungar som kommer från lite "hipp som happförhållanden" ;-) Blir helt iskall när jag tänker "ny mamma"... DET ÄR MINA UNGAR! MINA ALLDELES EGNA.. INGEN KAN ÄLSKA DEM SOM JAG! BASTA!
Men när jag tänker på att jag inte finns mer... Så vill jag att de ska få kärlek från någon som kan ge dem det jag inte har längre möjlighet att ge dem... När jag tänker så... Då får jag hjärtvärk av tanken av att de inte ska få uppleva den sanna kärleken igen.... Ingen vuxen som sitter och fånstirrar på dem av ren skär kärlek... Joå.. Jag vill att mina barn ska vara älskade.. Alltid!
Pok
MallaGud/runförbjudeannatbralla
Men shit... nu sitter jag o lipar här på jobbet...
Sluta nu Fru P...
Nu ´börjar jag också böla... Fy fan vad sorgligt det är med döden.. Man vill ju bara få älska sina ungar i lugn och ro.. Se dem växa upp.. Se dem bli älskade av någon partner.. Flytta hemifrån... Sen kan man dö! Borde instiftas någon lag på överlevnad när det gäller morsor!
Pok
Mallahadetgottbralla
