pendelilska

Igår fyllde Fröken Mitten fem år! Fem år!!! FEM ÅR!!!!! Hur kan min mittenbebis redan ha blivit så gammal? Vart tog alla åren vägen?

Skulle gräva fram lite foton från bebisåren o när jag researchade bland alla gamla bilder o dokument så hittade jag tre brev jag skrivit. Ett brev till vardera barn.

Detta är brevet till Fröken Mitten (OBS! Låååångt brev så alla ni som inte orkar läsa - sluta läs här):

Fröken Mitten, vår älskade lilla tjej.  

Den dagen du kom till världen är en av de lyckligaste dagarna i våra liv. Vi hoppas att du kan glädjas åt denna berättelse i framtiden. Vi vill att du skall veta hur fantastiskt det var för oss att du äntligen kom.

Vår lilla, fina och goa flicka! 

Mamma hade en ganska besvärlig graviditet den här gången. Hon fick sjukskriva sig ganska tidigt i graviditeten, först på halvtid men kort därefter på heltid. Bäckenet höll inte riktigt och mamma orkade inte röra sig som hon ville. Det var jobbigt nog att hämta och lämna Äldsta på dagis, trots den korta biten att gå. 

Inte nog med att det var en jobbig graviditet, i synnerhet på slutet, men vår lilla bebis hade dessutom bestämt sig för att inte komma ut på avsatt tid! Nej, det blev övertid… och det med råge! Tre veckor över gick mamma och tid för igångsättning alternativt kejsarsnitt var bokad den 18 november kl. 08:00. 

Allt började på natten till den 18:e… 

Klockan är ett på natten och mamma vaknar av att Äldsta vaknar och vill komma in till mammas och pappas säng. Mamma kan inte somna om då Äldsta rör på sig mycket i sängen. Som hon har gjort de senaste nätterna så går hon över till gästrummet på andra sidan huset och lägger sig istället. Mamma känner att det molar lite i ljumskarna men lägger inte någon vikt vid det utan somnar om ganska så snart i gästsängen. Vid 04:00 på morgonen vaknar mamma och har ganska så ont, det känns som om hon är bajsnödig så hon går in på toaletten och försöker. Det går inte. Hon lägger sig igen och känner att oj då, detta är säkert värkar. Värkarna kommer var femte minut men går över ganska fort varje gång. Hon ringer till förlossningen på Akademiska Sjukhuset i Uppsala som ber henne avvakta lite. Värkarna skall vara minst en minut långa om det skall ”räknas”. Precis när mamma lägger på luren så börjar värkarna ta fart och de håller i sig längre än en minut åt gången. Värkarna kommer varannan eller var tredje minut. Dags att väcka pappa. 

Mamma tar på sig kläder och går in till sovrummet och drar i pappas fötter.

- Det är dags nu Jeppe, vi måste åka in. 

Pappa tar sig upp ur sängen snabbt och ringer till Carris, som kommer med blixtens fart.

Klockan är nu ca 04:50.  

Pappa får leda mamma ut till bilen. Årets första snö har kommit och det är hysteriskt mycket snö ute.

Typiskt! Vägarna har inte hunnit bli plogade ännu. 

Pappa kör och det är ganska spårigt på vägarna. Mamma sitter och pustar, frustar och piper på passagerarsätet. Hon sitter och håller hårt i handtaget uppe i taket. Sista biten innan sjukhuset kör pappa mot rött. Nu är det bråttom och inga bilar är ute. Det fanns liksom inga trafikljus just då. 

Pappa stannar utanför förlossningen och mamma kliver ur bilen, går framåtböjd mot dörren och ringer på. Pappa åker iväg för att parkera. Mamma blir insläppt och går in. Längre kommer inte mamma. Hon blir stående böjd utanför nästa dörr där en sköterska kommer och leder in henne tillsammans med pappa. Nu känner mamma att bebisen verkligen är på väg ut. 

De får ta ett förlossningsrum direkt. Det är ingen idé att börja med ett undersökningsrum tycker sköterskerna. I rummet får mamma lägga sig ned direkt och barnmorskorna kollar att allt står rätt till. Det gör det. Mamma är helt öppen och bebisen kan komma när som helst. 

Mamma berättar att hon känner sig bajsnödig och barnmorskorna kollar om det är nödvändigt. Det är det. Mamma får hjälp men vi går inte in mer på det i den här berättelsen. Det känns lite osmakligt och onödigt att dra upp. Medan detta sker så går vattnet samtidigt. Hej och hå. Barnmorskorna får att göra. 

Så kommer alla krystvärkar. Lustgasen används flitigt. Mamma skriker som en galning men då säger barnmorskan ifrån och ber mamma använda all kraft och energi till att krysta istället. Mamma biter ihop och trycker på med all kraft som finns och det är då det händer grejer.

Barnmorskan håller emot också för att mamma inte skall spricka upp så mycket, det blir lite jobbigt för mamma men det fungerar ändå. Bebisens lilla huvud åker fram och tillbaka under hela utskedet. Barnmorskan lättar upp stämningen med att säga ”nu är huvudet inne men håret sticker ut så pass mycket att jag kan fläta det”. Vi ler. En till baby med mycket hår. 

Mamma ber till Gud om styrka, nu börjar det kännas som om hon inte orkar mer. Men det gör hon. Barnmorskan peppar och mamma samlar på sig mer kraft.

 

Så ber barnmorskan om en sax. Brådskande. Vi blir oroliga och frågar vad som händer. Det visar sig att navelsträngen är virad tre hårda varv om bebisens hals. Barnmorskan får klippa av fort. Det går bra och efter bara ett par rejäla krystningar så kommer du ut! Klockan 07:26 är klockslaget. 

Vilken lättnad! Vilken glädje! Din varma lilla kropp läggs direkt upp på mammas bröst och mamma ser upp på pappa som har tårar i ögonen. Det är så fantastiskt härligt att se dig. Du skriker och sprattlar. Du vill nog glida in i mammas mage igen där det var varmt, skönt och där du legat och frodats länge, länge. 

Pappa frågar barnmorskorna om det är en pojke eller flicka och de svarar: flicka! En liten tjej till.

En Fröken Mitten. Namnet är självklart. 

Vi är kära igen! Hjärtat bultar och lyckan är total. Äldsta har fått en lillasyster. 

Lilla Fröken Mitten är en kopia av sin storasyster tycker vi direkt. Lite mer hår men annars jättelik. 

Du blir tvättat och undersköterskan mäter och väger dig. Sedan klär pappa på dig de kläder vi tagit med oss och undersköterskan tar kort på dig som sedan skall läggas ut på webben. 

Den första vi ringer och talar om nyheten för är förstås din storasyster. Vi ringer till dagis där fröken ger luren till Äldsta som lyssnar när pappa pratar och berättar. Hon andas mest i telefonen… 

Efter Äldsta är det mormor som får höra den underbara nyheten. Och sedan alla andra i familjen och släkten. Alla är så glada för vår skull. 

Efter att mamma och pappa fått sin fika och några timmar till så får du och mamma ett rum på BB.

Rummet är mysigt. Vi får vara alldeles själva i ett rum. Vi har en dubbelsäng.

Pappa åker hem för att hämta Äldsta på dagis. När pappa och Äldsta ätit middagen färdigt åker de till BB för att hälsa på. Äldsta är så försiktig och duktig. Äldsta är så glad att ha fått en liten syster.

Pappa och Äldsta åker hem efter några timmar. Mamma och du får sova själva på sjukhuset. Det går jättebra. Du vaknar lite då och då men det gör inget. Mamma får sova lite i alla fall. 

Dagen efter, på fredagen, så vill mamma åka hem. Pappa kommer på morgonen efter att ha lämnat Äldsta på dagis. Barnläkaren undersöker dig och kollar att allt är okej. Det är det. Du är så frisk och fin så! Vi skriver ut oss och får äntligen åka hem. 

Det första vi gör är att bädda ner dig i vagnen och går upp till dagis. Där hämtar vi storasyster Äldsta och familjelyckan kan inte bli bättre. Nu är vi fyra. Mamma, pappa, Äldsta och du – vår lilla Fröken Mitten. 

Vi älskar dig så. Ord kan aldrig beskriva hur mycket.










När jag läser detta gråter jag. Många känslor. Gud vilken tur jag har som fått så fina tjejer.