pendelilska

med ett jävla humör

Hur kan det bli så?

Jag tror nog inte att man blir "utbränd" eller "sönderstressad" för att man "tänker för mycket".

Alla är väl individer, och den som ser ut att vara en singeltjej "vars ända måste är att gå till jobbet varje dag" kanske är en person med väldigt mycket i bagaget...kanske massor av små saker som växt under åren och till slut blir för mycket...kanske höga krav på sig själv...



Sen är ju frågan vad som är bäst. Att känna efter och tillåta sig må dåligt eller att bita ihop, inte känna efter och köra på? Det är nog olika från person till person.



En gång hörde jag Mark Levegood prata om sin gamla mormor (el farmor) och hon brukade säga "Bryt ihop och gå vidare!". Det tycker jag är ganska sunt!

Det är nog bättre för själen i längden att bryta ihop än att bita ihop.



:)

Hmm... jag har varit där. Alltså till en början utan att fatta det själv. Jag var väl aldrig inne i den smällfeta väggen men jäkligt nära. Då hade jag gått igenom samma som du...skilsmässa med ett X som inte ville och förföljde mig och skit, bästa kompisen svek, aldrig några stålar, ensamstående och eget företag, jobbade jämt, tog hand om ungar och söp när jag kunde. Träffa T, allt strul med honom, bröllopsplaner, sömnsvårigheter från helvetet, alla missfall och sen sa det PANG när min kropp började domna av fläckvis.



Minns du det? Blev utredd i flera omgångar på neurologen för att jag inte ville fatta att kroppen sa ifrån. En klok sjugymnast tröck på rätt knapp och fick mig att fatta att jag var utmattad. Trött. Slut. Finito. Fanns ingen ork kvar.



Så JA... jag hajar att man går in i väggen. Sen verkar det som att vi har jäkligt olika orkesnivåer. Hade jag tränat kanske min kropp orkat mer... nu gjorde den inte det.

Jag tror att vissa människor är känsligare än andra. En del tål helvetet själv medan andra liggar platta av nån motgång.



SÅ både JA och NEJ säger jag. Jag fattar att man går in i den... men kanske inte just ALLA som gör det.



Puss och kram och var glad att du är STARK!!!

Mmmmm ni har säkert jätterätt. Det är individuellt helt klart. Jag är bara osäker på HUR man känner att man smäller in i väggen. Har jag kanske gjort det massor av gånger utan att veta?? De gånger man sitter där o stirrar in i en vägg med tårar som inte slutar rinna. Kanske är det de gånger jag nått väggen? Eller när man suttit i tvättstugan i fosterställning o skrikit? Hur som helst så förundras jag över hur mycket man pallar. Samtidigt är jag lite skraj över att man kanske inte VET och POFF så är man en grönsak?? Eller kommer det successivt?

Och yes Ninis, jag minns det där. Känns som igår. Men du står upp idag och är stark du med :-)

Fru P: Jag tror ju skulle känna det innan du blev en grönsak. ;)

Men kanske är det just att du suttit i fosterställning och skrikit, som gjort att du sluppit "gå in i väggen". Som en säkerhetsventil liksom. Släppa ut allt i omgångar i stället...

Lätta på trycket.

Har själv varit sjukskriven ca 3 månader för 6 år sedan. Inte "utbränd" men jävligt sönderstressad.

När jag inte längre kunde prata om hur jag mådde utan att bryta ihop och gråta, vaknade 3-4 varje morgon och inte kunde somna om utan bara ältade "måsten" och "tider", fick hjärtklappning varje kväll när jag satt i soffan, skällde på min lilla älskade dotter utan anledning, blev helt passiv på jobbet och fick "stopp" i hjärnan, DÅ ringde jag hälsocentralen...

Men då hade jag gått länge och bara varit så jävla "duktig" och "nöjd": Jo'rå, allt är SÅÅÅ bra!

A, mmmm kanske är för att man tillåter sig själv att skrika o gråta ibland som gör att man pallar. Vad vet jag. Sömnsvårigheter tillhör min vardag också - fick sömnpiller av tant doktor som jag inte hämtat ut men det vore bra najs att få sova en hel natt utan avbrott. Har så jääääävla svårt att somna om. Superirrititerande. Tack för bra o tankevärda kommentarer...

Ja det där kan man såklart diskutera. Men tycker du har fått väldigt kloka svar här. Man vet som sagt aldrig vad folk har vart med om tidigare.



Jag kan emellanåt känna mig sådär jävla slut o trött o bara vresig o ha lätt att ta till tårar. Tror att det är BRA att gråta. Att få ur sig. Att tillåta sig att tycka synd om sig själv.



Stor kram

Jama, du o jag är tvillingsjälar o är så lika i så mycket. Tror att du o jag får våra små utbrott på lika grunder vilket gör att vi fungerar!!

Tack för snäll tack-kommentar! Kram! :)

Mmm... jag fattade ju inte. Jag fattade inte alls, det bara dök upp saker med min kropp som jag blev livrädd för. Googlar man på mina symptom så var det hjärntumör eller MS, pest eller kolera?!



Det finns för dålig info om hur kroppen faktiskt kan slås ut, jag hade inte aning att man kunde bli utmattad på det sättet jag blev?! Grejen är att jag har en del kvar och kanske kommer ha hela mitt liv, men idag lever jag med det och vet vad det beror på. Sen har jag ju lugnat mig avsevärt, jag har framförallt fått lugn i själen. Ibland blossar saker upp fortfarande och jag stressar för mycket... som just nu... men jag tar det o så vilar jag sen. :)



Bra att man släpper ut, det gjorde jag oxå... men tydligen inte tillräckligt eller så hjälpte det inte längre. Jag kördepå för länge i detta tempo och så skötte jag inte kroppen förövrigt, tror att man kommer långt om man gör det!



PUSS

"När jag inte längre kunde prata om hur jag mådde utan att bryta ihop och gråta, vaknade 3-4 varje morgon och inte kunde somna om utan bara ältade "måsten" och "tider", fick hjärtklappning varje kväll när jag satt i soffan, skällde på min lilla älskade dotter utan anledning, blev helt passiv på jobbet och fick "stopp" i hjärnan, DÅ ringde jag hälsocentralen"



Citerar Soffan

Läskigt..Det där är JAG!

Damn...

Men Cian, vad säger du???

Ja man kan aldrig veta hur någon annan mår men visst kan jag erkänna att jag tycker det nästan verkar som om vissa "väljer att må dåligt" med sitt sätt att agera.



Det är ju otroligt många tjejer runt min ålder (38)som går in i väggar eller mår skit och det är svårt att säga vad det beror på. Det är förstås väldigt synd om alla dem som mår så och man ska ju passa sig för att vara en person som tror sig veta hur någon annan mår eller inte mår men visst kan man fundera om en del personer ibland.



Det är väldigt populärt att diagnostisera någons problem som stress eller ångestrelaterat numera och när jag nu de senaste året har råkat ut för flera magkrampsattacker där smärtcentrum sitter i solar plexus där ångescentrum sitter så försöker ju många påpeka att det kan vara ångest/stress men i mitt fall har jag väldigt svårt att tro det då jag ju varken känner mig ett dugg stressad eller har ångest över något speciellt.



Man undrar ju ibland varför folk inte gick in i väggar förr eller så gjorde de det men visste inte om att det var väggen de gått in i.



Nu har jag yrat klart för denna gång...

Mattias, det är exakt det jag menar... man säger att det är mer stress idag än förr, att vi lever i ett mycket mer krävande samhälle idag men när farfar berättade om FÖRR så blev jag typ utbränd av att höra. Åtta ungar, koka tvätt, ta hand om alla barn, man, gård, laga mat åt 13 män som jobbade på gården, gå i kyrkan på söndagar med vattenkammade o nybadade ungar, upp i grisottan o mjölka kossor. Sy och sticka egna kläder. Plocka, borsta o koka sin egen potatis. Shit asså. Där snackar vi GOD GRUND till utbrändhet... men icke! Kärringarna var starka som oxar.

Jag tror det beror på "fröken duktig-syndromet"

man ska fan fixa allt..Man vill inte säja nej för att såra nån så då sitter man där med årsredovisningar/offerter på lördagsnätter och mår skit..

Man ska dessutom vara snygg,sexig,en ûberbra morsa som gör en massa aktiviteter med ungarna,hinna träna och ha ett hem som är tipptopp..



Gahhhh...nu tänker jag skita i det här..Jag skiter härmed att städa,raka diverse delar av kroppen,klä mej snyggt och att träna!

Basta!

BRA CIAN! Rätt inställning!

Jag ska bli en UR-kvinna som brölar i skogen med bikinilinjen släpandes efter mej en meter...DÅ kan jag väl inte bli utbränd?



Där har du min approach för att inte bli en lallande fåne..Jag skämtar om det..

Darling, fokus 1: ta hand om dig själv. Unna dig tid för dig själv. Promenera. Köp kläder. Drick vin. Fokus 2: lille vildingen. För att om du inte fokar på dig själv först, så blir det automatiskt så att lillgrisen har det bättre. Vad är det alla sagt till mig - jo, om mamman mår bra - mår resten bra! Så sant som det är sagt. Samla kraft o energi till DIG SJÄLV. Så får de andra i familjen åka räkmacka på det.

Du vet att jag älskar dej va? *låter läskigt men du vet..ett sånt där varit blogg/IRLvänner i flera år-älskar*

Låter inte alls läskigt :-) Blir glad o rörd. Säger dito på det :-) Gulle dig!

Gillar inte begreppet utbränd överhuvudtaget. Det liksom förutsätter att de enda som brinner ordentligt är de som till slut blir utbrända. Gå in i väggen är fan så mycket bättre. Det är precis vad det handlar om, plötsligt har man inte koll på var dörrarna är och så rusar man in i väggen i stället.

Magnus, så rätt så rätt. Att du jämt e så klyftig!!

Mjölka kor och hugga ved = jobbigt!

Mental stress är något helt annat.



Vad sånt beror på vet man inte ju.... vips är det 2 sorters hjärnceller som inte kan kommunicera längre, och då blir det ångest må du tro. Vare sig man vill det eller ej, eller om man är beredd på det.



Sen kan man ha det hur jevla lugnt som helst....



Kollar man mina erfarenheter är det de som är mest duktiga och bäst på sina jobb som "går in i väggen" den mentala belastningen blir för stor för någon som inte kan säga nej till chefen som exempel.



Folk "går in i väggen" oftare nu för man anser att t ex panik ångest är en sjukdom, precis som svininfluensan. Och det i sin tur gör att folk är öppna med sina bekymmer och inte skäms för det.



Förr i världen bet man ihop, eller hamnade på hispan.



Vår hjärna har inte utvecklats så hemskt mkt sedan Hedenhös.



Men, vårt samhälle har utvecklats otroligt mkt! Kan bli lite mkt i bland lixom....

Hm... har man inte varit där vet man inte/kan inte veta hur det är.

Men man vet när man är där, tro mig.



Kan bara tala av egen erfarenhet, jag hamnade där efter lång lång tid av stress, måsten, mer och större ansvar på jobbet, fröken duktig syndromet,missnöje med mig själv, mestadels kaos i övrigt och dessutom en redig panikångest på dét.

Allt bidrog till att det brakade totalt, det bvlev väl helt enkelt för mycket och vägen tillbaka jhar varit vääääldigt lång.

Kanske hade jag aldrig hamnat där om jag hade ventilerat mer, tagit bättre hand om mig själv och istället för att köra på i hundraåtti 24/7 stannat upp då och då...kanske hade jag sluppit skiten, kanske hade jag det inte?!

Omöjligt att veta och vrida tillbaka klockan och börja om går ju inte heller.

Nya tag gäller nu, där jag sätter mig själv i centrum. Man känner igen vissa symtom och stannar upp, hellre en gång för mycket...

Hamna där vill jag aldrig mer göra men med tanke på att jag inte vet exakt vad som gjorde att jag hamnade där så kan man nog aldrig vara riktigt säker! Det, gör mig livrädd!



Svårt att komma tips och råd för att inte hamna där, egentligen vet man ju inte vad som hände. Jag kan vara spekulera vad jag tror det var som utlöste allt...



Gud va jag svamlar... alla andra har egentlgien sagt allt klokt!



Ta hand om dig själv, helt enkelt! Gör inte som jag gjorde...



Puss på dig gumman!<3

För min egen del handlar det mera om att man inte kan hoppa av ekorrhjulet som snurrar,man bara går på o märker inget kanske bara humöret då,man blir aningens fräsigare kanske PMS 24/7 ;)

Sen kraschar nått i kroppen som på mig andnöd o tryck i bröstet,en varningssignal att nått inte e som det ska.

man måste tillåta sig lyssna inåt oxå,jag trodde jag gjorde det då jag försökt koppla av m mindfullness o spikmatta typ men det går längre mellan gångerna.

Det e så lätt att hamna där,om man stänger av allt mobilen datorn o tv:n o bara är i nuet så efter ett tag kopplar man ner o av sen så fort du sätter på dina apparater o kopplar upp i samhället så får du en rusch utan dess like,adrenalinet flödar o du e med i matchen igen,det är det som är så skadligt för oss,våra förfäder levde inte så mycket efter klockan o måsten utan gick upp när solen gick upp visserligen tungt arbete under dagens lopp men mera harmoni o mindre stress,la sig när solen gick ner,idag funkar våra kroppar som i äldre dagar men ska gå i samma takt som sekundvisaren tickar,det är det som är problemet,vår inre stress!



Ta hand om dig!

Kram

Nu har jaginte orkat läsa alla kloka inlägg härinne (så jag kan ha missat ngt) men jag minns för ca ett år sen så var du i ganska taskigt skick..(hjärtrusningar etc) Hade det fortsatt så hade du kanske gått in i den berömda väggen.. Men någonstans så måste du ju ha bromsat upp och tagit tag i ditt liv.. Bra där tjejen! Jag tror inte man blir utbränd om man har koll och överblick över sin situation eller om man är glad och lycklig. Det är svårare att få fäste då..Men ingen regel utan undantag.

Tack alla för fina o tankevärda kommentarer. Visst är det så att vi alla är olika o fungerar olika och visst är det så att jag fortfarande har lite andnöd o hjärtklappning. Om vartannat. Och visst är jag skraj att själv hamna i ett läge där jag bara blir grönsak o inte fixar mer... men någonstans tror jag alla vi har en inre kraft någonstans som man kan släppa fram när det krisar. Om inte får man väl ta till hjälp?!