Den stora nackdelen!
För er som inte förstått det så är den stora nackdelen med att vara frånskild mamma självklart separationen med ens barn varannan vecka. Det är så smärtsamt att ingen kan ana... om man själv inte befinner sig i liknande situation förstås.
Visst, man kan säkert ana smärtan. Men det är omöjligt att förstå exakt hur ont det gör. Det kan jag lova.
Även om jag lärt mig leva med smärtan och separationsångesten så känns det såklart i maggropen varje gång jag måste lämna ifrån mig mina flickor.
Igår när jag skulle lägga Lilla Hon så skrynklade hon ihop hakan och blev ledsen. Jag strök hennes panna och undrade vad det var och hon sade "jag vill vaaaaaa med dig mamma... jag vill vaaaaaa med dig varje dag". AJ AJ AJ vad det högg till i hjärtat men jag muntrade upp henne med "det finns en pappa som längtar jättemycket efter sin lilla tjej vet du gumman och en vecka går jättefort - rätt som det är är du här hos mig igen".
Hon sken upp lite och fortsatte "tumma på att det går jättefort mamma". Vi tummade och hon log brett och sade "nu har vi tummat så nu kommer det gå jättefort!"
Sen busade vi runt lite och hon somnade glad och tillfreds. I min säng :)
Lilla söta älsklingen.
När det var dags att natta Fröken Mitten så sade vi god natt och när jag skulle gå ut ur rummet sade hon "mammaaaaa... vet du... att....." som små barn ALLTID säger när de egentligen inte har något att säga :) Men så fortsatte hon "att... jag tänker på dig".
OJ OJ OJ vad jag smälte. "Vet du gumman, jag tänker på dig varje sekund, minut och timme. Dygnet runt" och hon log och fortsatte "va bra!".
Sedan sade hon "nu skall jag prata tvärtomspråket mamma... jag HATAR verkligen dig". Jag sade "och jag blir verkligen JÄTTELEDSEN och JÄTTEARG när du säger så".
Allt gott.
Äldsta har varit världens trevligaste lilla snart åttaåring denna vecka. Helt ljuvlig.
Haft världens finaste vecka med barnen och ser fram emot när de kommer igen ♥
Men nu hörni, nu drar jag iväg på mys med min DRC. Det blir något i hästväg det också :)
TREVLIG HELG.
Kan säga det här går rakt in i mitt hjärta,vartenda ord kunde vara mina.
Saknaden jag haft och fortfarande har o ångesten jag bär kommer följa mig varje dag i resten av mitt liv.
Ångesten består av att jag tog beslutet att låta mitt barn få bo kvar m sin far och blev helgmamma,saknaden tårarna som jag gråtit har vart mer än glädjen så har jag oxå ett X som inte samarbetat utan såg detta som ett gyllene tillfälle att få såra mig,han använde barnet som ett "vapen" gentemot mig,vart hårda år mycket bråk år som jag knappt orkar tänka tillbaka på för dom smärtar oerhört.
År som aldrig kommer åter kan aldrig vrida tiden åter och få ta andra beslut göra om göra det som jag idag anser är rätt.
Jag trodde aldrig att mitt barns far skulle vara så bitter & behandla mig så illa genom vårt gemensamma barn,i synnerhet inte genom 13 långa år,nu pratar vi inte alls med varann och även om våran unge numera räknas som vuxen så ställer det till bekymmer i vardagen såsom att jag inte kan ringa dit tex,studenten står för dörren kan inte närvara pga olika omständigheter som har m x:et o hans släkt att göra.
Jag fick en chans och kommer aldrig få en chans till.
Jag hoppas av hela mitt hjärta du och flickornas pappa kan hålla fred och vara förnuftiga och dela på era flickor så att dom känner att ni finns till båda för dom.
Varma Kramar
Garbo
Det är med en tår i ögat jag läser detta, verkligen!
Jag kan inte förstå hur det känns, för jag är inte i sitsen. Men bara tanken gör mig ändå känslosam o sorgsen.
Men jag tror de ändå mår bra. De har en utvilad (någorlunda?)förväntansfull mamma den veckan de är med dig, så det är väldans positivt i det hela! :)
Kram till dig o dina små!
Jag känner igen din smärta. Har levt varannan vecka med dottern i 11 år nu. Nu för tiden går det hur bra som helst, även om jag längtar. Men det fanns en period när hon var mindre och jag fick trösta henne över telefon på kvällarna när hon förtvivlat saknade mig. Det gjorde satans ont!
Och sen känslan av att jag missar halva hennes liv! :(
Men jag har alltid försökt påminna mig själv om att även om livet känts halvt för mig, så är hennes veckor hos sin pappa lika fina och lika mycket hennes "riktiga" liv.
Nu har ju jag och hennes pappa alltid haft en bra kontakt och vi bor max fem minuter från varandra, och det är ju skönt.
Och jag har uppfattat det som att du och ditt ex också har bra kontakt.
Hoppas det är så! :)
Du verkar vara en super-mamma och dina flickor verkar vara underbara små tjejer.
Man får försöka tänka att det gör ont ibland att längta, men det är inte farligt. Och det är HÄRLIGT när man till slut får träffas igen.
Kram!
Tack alla.
A, jadu... vi hade det till en början men det har liksom dalat :( Du får gärna ge mig din mailadress så skall jag berätta.
Här kommer mailadressen...
Tråkigt att det inte funkar lika bra nu som förr!
:(
