pendelilska

Välkommen hem min fina lilla mittentjej. Åh vad jag saknat dig. Äntligen är flocken samlad o lejonmamman myser. Jag är hel igen. Varenda liten kroppsdel är på plats och den där stympningen är ett minne blott :)

Det är glasklart vad som är viktigast i livet. Mina barn. Utan dem vore jag en våt fläck.

Jag är ingen våt fläck. Jag är en kvinna. En älskad mamma. Jag är omgiven av fina människor. Mina vänner. Gud vilka fina! Jag är frisk och stark. Jag har ett jobb att gå till varje dag. Ett jobb där jag har fullt av rakt igenom fina kollegor. Jag har både mamma o pappa kvar i livet. Jag har en syster som jag älskar över allt annat på jorden. Jag har vackra syskonbarn. Jag har en stor släkt som jag är stolt över.

Jag ser inte så pjåkig ut, jag är rätt så vältränad, jag har lagom med pengar. Jag har en assnygg bil. Jag har tak över huvudet. Mat på bordet.

Jag saknar ju ingenting! Jooooo självklart gör jag det men jag kan gott leva utan det. Jag känner mig pånyttfödd, märks det???

Nu är det så jävla mycket fokus att ni inte kan ana! Innan jag är 40 skall jag ha sprungit maran. Några delmål är redan uppnådda.

# Jag har barn. Tre stycken! Dock kom de lite senare än vad jag hade planerat, jag skulle ju ha tre barn när jag var 25 - men det blev 32 istället.

# Jag har synliga muskler på armarna o det fick jag precis på tid. För ett par år sedan bestämde jag mig för att vara vältränad med snygga armar inom ett år. I DID IT!

# Jag har t om åkt Harley Davidson! Det var också ett delmål, innan jag fyllt 40.

Nu är det bara maran kvar. Har faktiskt inga fler mål innan 40. Jag kan alltså chilla :)


Nu skall jag bara bli kär o lycklig igen. Men det kommer när det kommer. Ingen brådska. Jag vet att han finns där ute, att han väntar på mig. Han kommer göra mig lycklig - jag kommer göra honom lycklig.


TJOHOOOOOO. Fru P känner sig redo att gå ut och möta LIVET.

Det börjar nu.