Fascinerad.
Min frisörska var den första som fick veta om separationen. Hon var min mentor, mitt stöd och mitt bollplank. Hon öppnade upp sin famn, sträckte ut sina armar och fanns där då det var som jobbigast. Då tankarna snurrade och hjärtat värkte.
Hon sade alltid rätt saker. Hon gjorde mig stark och målinriktad.
Vid ett tillfälle lade hon händerna på mina axlar, tittade mig djupt in i ögonen via spegeln och sade "Fru P... det är nu du kommer få veta vilka dina riktiga vänner är".
Jag lyssnade på ett halvt öra o tänkte att va fan, jag vet väl vilka mina riktiga vänner är... men ack så rätt hon hade den där kloka kvinnan!
Det har nu gått en tid sedan separationen och under denna fruktansvärt jobbiga resa så har jag, mycket riktigt, fått veta vilka som är äkta och vilka som inte är det. Det var rätt länge sedan jag "landade" och gillade läget. Tanken på att vara en frånskild trebarnsmamma från landet fick mig att bli spyfärdig i början men man kan inte mer än gilla läget och jag gillar verkligen läget nu.
Självklart var detta inte enligt mina planer. Självklart skulle jag vara den perfekta frun, den perfekta mamman och leva i den perfekta familjen. Och så var det ju flera år men sedan sket det sig och med facit i hand så kan jag nog säga att den här separationen måste vara en av de lyckligaste. Om man nu kan kalla en separation lycklig.
Jag o Jeppe är goda vänner. Och har varit det genom hela det jobbiga. Vi har hjälpt varandra, pratat med varandra, stöttat varandra och funnits till för varandra. Vi har aldrig grälat eller varit särskilt oense. Vi har käkat middagar, fikat o träffats utan några som helst komplikationer.
Barnen har varit bådas fulla fokus. Att barnen mår bra är det enda viktiga.
Men så blir jag fascinerad av de "vänner" man trodde sig ha. Människor man trodde sig stå nära. Människor man trott sig känna utan o innan. Idag är de främlingar för mig.
Jag har en handfull riktigt fina vänner som genom allt trassel funnits där hela tiden. Som inte tagit ställning. Som hela tiden månat om MIG och MINA känslor. Utan att sätta värde i någonting. Som lyssnat, kramat om.
Någon gång i livet måste man sålla bland vännerna. Så är det bara. För man har inte tid, ork eller lust att ödsla energi på människor som inte är äkta. Det är i sorg och nöd de visar sin rätta sida. En ruttenhet man inte trodde fanns.
Jag är såååå glad och tacksam över mina ÄKTA vänner. Tack underbara människor för att ni finns! Jag älskar er.
Hej du. Spännande inlägg. Jag tror man kan läsa det på olika sätt. Jag såg mitt.
Förstår exakt vad du talar och skriver om. Jag har också varit där. Trodde jag hade många vänner, de blev snabbt värre. Besluten var enkla. Jag behöver possitiv energi runt omkring mig. "Kill your darlings", bort med allt som är minus. Vi lirade inte. De saknade empati och kärlek till mig. Vi hade enbart en ytlig vänskap, vänner jag trodde jag hade.
Idag, med nio starka vänner och inga minus, lever jag mitt liv som jag bör. Ser till att hålla dem nära och ge och ta mycket kärlek. Och sen bara se till att omges av positiv energi. Och personer som får mig att skratta.
Byta vanor och banor. Byt allt. Musik, kläder och annat som förknippas med det gamla.
Jag lever mitt liv idag som om denna dag vore den sista. Självklart med sunt förnuft och fokuserad. För varför ska fina och braiga jag behöva ha det näst bästa och må dåligt? Nä, jag behöver inte det. Jag är bara värd det bästa. Av allt.
Självklar blir jag en jobbig person tycker många. Mycket frågor - jag vill veta, inga lögner - men harmonisk, tar för mig - vill inte dö ovetandes och jag chansar mycket mer - har utvidgat minn trygga zon - massor.
Ser jag tillbaka 15 år var jag lite, blyg och vågade inte dansa nykter.
Idag sjunger jag högt på tunnelbanan - om jag känner för det. :)
Välkommen livet.
Sjukt trist sånt där, men jag tror att vi alla varit med om det, man får sålla lite, människor gör en besviken, och så lär det vara tills man dör.
Skönt att ha den där kärnan dock, skönt att veta vilka det är som verkligen är med en i vått o torrt.
Kämpa på Fru P!
Helt off topic, men ang din kommentar hos mig:
Det blir visst en extrakonsert med Lady Gaga! Bara att köpa biljetter! ;D
Så fantastiskt skrivet, rakt in i hjärtat. För det är precis så här det blir. Vi är nog många som kan skriva under på det.
Det perfekta livet handlar inte om att vara gift. Det handlar även om att stötta och finnas som förälder oavsett status på förhållandet. Du och Jeppe är banne mig inget annat än föredömen och dina f.d vänner har mycket att lära av er!
Egentligen skulle jag skrivit en milslång harang nu men jag hoppas du kan läsa in allt annat i dessa korta rader.
Fan fru P vilken suverän kvinna du är!!!
Lööv!
Jag kan bara känna igen mig sååå mycket!
Fick en liten rysning när jag läste 21's kommentar =)
så sant så sant,många sk vänner man trott stått en nära har visat sig vara ytliga svikare som bara satt sig själva i centrum,såna har man sprungit på då o då genom livet tyvärr blir man lika besviken var gång det sker.
Hellre 1 riktig vän än 10 bekanta som ändå inget ger.
Kram gumman
