pendelilska

När jag var liten förortstös så var jag ändlöst förälskad i två killar. Jag drömde om dem dag som natt. Jag t om ljög för mina kompisar om att jag var tillsammans med dem. Att de bodde grannar med mormor o gungade mig på somrarna... osv.

Den ena killen var självklart Rasmus. Dvs Erik Lindgren.

Den andra killen var André. André Gjörling. Åh vad kär jag var. Han förtrollade nog inte bara mig, många småtjejer i min dåvarande ålder var garanterat förälskade också. Man satt liksom BÄNKAD på varje lov och tittade både på Toffelhjältarna och Solstollarna. De stunderna var HELIGA.

Igår morse fick man höra att André gått bort. Plötsligt. POFF. Killen hade bara blivit 40 år och kolade vippen i hjärtsvikt. Så fruktansvärt sorgligt och hemskt. Sambo o son hade han också :(





För ett par år sedan när vi var på väg till Maiden-konserten på Stadion så var vi på en pub i Vasastan och i toalettkön stod han bakom mig. Jag kände såklart att vi kände varandra så jag började fråga ut honom "är du från Märsta?"... "har du jobbat på DHL?" osv. Hans svar var hela tiden "näääääe?".

Så när jag kissade slog det mig. DET ÄR JU ANDRÉ FRÅN TOFFELHJÄLTARNA!!!!!! Jag knipsade av strålen, torkade mig med blixtens hastighet o sprang ut.

"TOFFELHJÄLTARNA!!!!" Han log och gjorde tummarna upp.





Han var så jävla fin. Såååå snygg och såååå härlig på alla sätt. Nu finns han inte mer :(

Stackars familj. Stackars oss.