Ego


Just nu är jag inne i en ego-bubbla. Det har jag varit ett bra tag faktiskt. Det känns som att jag inte orkar ta in mer än det jag själv går och bär på. Det är räcker gott med det, liksom.


Normalt sett är jag en tröstande och rådgivande människa. Folk har i alla år kommit till mig med sina bekymmer och jag har alltid haft en otroligt skön axel att gråta mot...

... jag minns att redan i lågstadiet (tror det var i första klass) så kom en tjej fram till mig på rasten. Det var en måndag. Hon gick fram till mig och började gråta. De hade haft inbrott i huset under natten och hon var alldeles förstörd. Och jag var den hon valde att berätta för. Och jag, sju år gammal, fick trösta henne. Undra exakt vad jag sade?!

Sedan har det varit så. I hela mitt liv.

Jag känner att jag är lite ledsen över att jag inte är lika bra på det där längre. Jag har inte längre den där varma, trygga axeln. Jag är inte lika bra på att trösta längre och jag tycker mina råd suger.

Det är helt enkelt så att jag just i detta nu inte kan axla andras bekymmer och problem. Jag har så mycket själv där inne och det får inte plats med mer skit.

Vad tragiskt det är att inte räcka till.

USCH.

Kommentarer
Postat av: Fisen

Jag tycker du gör och känner helt rätt!

Man kan Inte alltid finnas för alla och man kan inte heller ta ansvar för alla andras problem och bekymmer. Inte ett dugg ego i mina ögon utan mera att man faktiskt måste lära sig att säga nej för att orka själv! Jag har precis som du gjort ett val, jag måste orka med mitt privatliv med allt som det innebär med barn, ex, nya relationer och vänner som jag bryr mig om....resten får faktiskt klara sig utan mig. (å goda råd behöver man inte alltid ha, ibland kan nog en axel räcka, men den axel måste orka annars får man tillslut värk själv i kroppen)

kram!

2011-09-13 @ 08:28:26
Postat av: Niiinis - Morgonpigg 3 barnsmamma

Men vet du vännen! Det är just så man MÅSTE göra för att palla själv. Man måste ta distans till sånt som suger energi. Jag jobbar med det där ständigt och jämt, blir rentav så ibland att jag typ gömmer mig. Hör inte av mig, är bara hemma med familjen, åker fram och tillbaka till jobbet och samlar energi. Sån är jag. Det man däremot ska bli bättre på är att hämta energi från andra. Prata med såna man vet kommer med vettiga funderingar och råd. Umgås med människor som ger glädje och som stryker en medhårs. Inga intriger, ingen drama.... bara soft! En virre på altanen med en cigg och en vän kan räcka liksom!



Kram och tack för att jag får känna igen mig härinne!

2011-09-13 @ 16:10:57
URL: http://blogg.alltforforaldrar.se/niiinis/
Postat av: Fru P

Tack för stöd hörni. Det värmer gott.



KRAM!!!!

2011-09-14 @ 13:50:38
Postat av: jama

Jag tycker visst att du kommer med bra råd o känns "som en RIKTIG kompis" när man behöver lite sympati. Du är en av mina topp 3 när det gäller att söka tröst/stöd.



Hoppas det inte känns jobbigt....? :)



KRAM!

2011-09-14 @ 17:19:44
URL: http://jama.blogg.se/
Postat av: Fru P

Jama, vad skönt att höra ändå :) Det finns alltid plats för dig :)

2011-09-15 @ 08:33:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0