Stråkar, slagverk, blås... och så Ola Salo!


Igår blev det äntligen av. Det som vi längtat efter sedan innan jul... Sveriges Radios Symfoniorkester tillsammans med kör från Stockholms Musikgymnasium och så den där Ola Salo ni vet.




Orkestern hann knappt börja förrän tårar fyllde ögonen och håret reste sig över hela kroppen. Det var från början till slut en RELIGIÖS upplevelse och det djup i musiken man kan finna i klassisk musik med en riktig symfoniorkester går inte att finna på annat håll.

Och in kommer denna man. Sänd från Gud fader allsmäktige. Kan man tro. Han är inte bara bedårande vacker... han har ett scenspråk som ingen annan, han har en röst som fyller upp ens hjärta med total värme och kärlek och så är han fantastiskt charmig och rolig.

Han är liksom perfekt.

Nobody's perfect - bullshit. Ola Salo är perfekt. Eller? Jag menar, vad kan vara fel på honom? Dålig morgonandedräkt? Slänger han kalsipperna på golvet? Är han elak?

Nä. Inte Ola.

Tillbaka till konserten. Som jag öppnade med - från början till slut var det magi. Man liksom förflyttades till en helt annan värld. En sagovärld.

Han framförde inte bara sina egna fantastiskt egenskrivna låtar (Calleth You - Cometh I, Worrying Kind, Breaking up with God, Stay with me, ...) utan man fick även höra honom tolka Bowie, Patti Smith (People have the power - VILKEN JÄVLA DÄNGA), Elvis Costello mfl.

Jag hade ingen aning om det innan konserten, men Ola Salo har alltså komponerat egna klassiska stycken!!! Från det att ha var 17 år!!! Vi fick höra några stycken som orkestern, kören och en tjej vid namn Sofia Niklasson framförde.

Heeeelt otroligt vackert. Va fan liksom?! Inte kan väl vem som helst skapa klassiska verk på det där sättet hur som helst? Jag trodde det bara var perukklädda män från 1700-talet som kunde så'nt...

... men ack så fel jag hade. Ola Salo kan också. Och det med besked.

Bäst igår kväll var "Stay with me". Det var som att viklöst sväva omkring i en rödrosa glittrig rymd. Obeskrivbart vackert. Helt otroligt.

Konserten avslutades med Patti Smith's "People have the power" och då lyftes taket en aning. Det var så jäkla mäktigt och violinisterna fick jobba arslet av sig :)

Han körade exakt samma version på Polarpris-scenen - kolla här:
http://www.youtube.com/watch?v=0WMDpQfsWxU


Till sist, Berwaldhallen och Sveriges Radios Symfoniorkester är något alla borde uppleva...

... och...

...Ola Salo, det finns ingen som du ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0