Stress

 
Vi hade konferens med jobbet förra veckan och vi skulle alla svara på några frågor om oss själva. Några frågor var privata, andra mer allmänna. Jag har inga problem att prata om mig själv - tvärtom - jag är ju som en öppen jäkla bok för bövelen :)
 
Hur som helst.
 
En fråga löd: Vad är du mest stolt över hos dig själv?
Mitt svar blev: Att jag kan borsta av mig och gå vidare.
 
Så är det verkligen. Jag tar aldrig med mig jobbet hem. Åtminstone inte så att jag ligger sömnlös av det på nätterna. Jag är inte lättsårad. Jag är heller inte den som personligen tar åt mig av allt jävligt, vilket många gör.
 
Men så har vi det här med stress. Hur ska jag säga, här har jag fasenimej inte alls lika lätt att borsta av mig och gå vidare. När jag blir stressad så blir jag... STRESSAD.
 
Min mittentjej sade förra veckan: "Mamma, bli inte så där stressad nu igen" när vi skulle iväg till skolan. STACKARS BARN!
 
När jag stressar så blir jag sådär hysterisk och talar typ i falsett. Jag blir arg och har NOLL tålamod. Råkar jag då inte hitta exempelvis nyklarna så skriker jag som en brunstig älgko.
 
Varför stressar jag då? Jo, det är lite mycket ibland skulle man kunna säga... och då kanske man har rätt i att få stressa upp sig. Eller? Det är musikskola hit o dit, det är friidrott, det är kalas, det är tågpassningar, det är danslektioner och man ränner runt i sin fransyska i ilfart. Så ser det ut mina tjejveckor. Typ jämt.
 
Men jag stressar upp mig av töntiga smågrejer också.
 
Som att jag har en hög med tidningar som jag inte läst igenom ännu. Fast att det kanske är skittidningar.
Som att det ligger kattleksaker på golvet. Fast att det i övrigt alltid är städat hemma hos oss.
Som att jag aldrig hinner ringa pappa före han ringer mig. Fast han inte lider av det.
Som att jag inte hunnit klippa tjejernas tånaglar en kväll. Fast jag kan ta't kvällen efter.
Som att jag ligger bakom en övningskörare på vägen. Fast jag inte har bråttom fram.
 
Ja ni hajjar. Skitsaker helt enkelt.
 
SÅ ONÖDIGT att stressa upp sig av sådant, men jag kan inte hjälpa det!
 
Sitter just nu bredvid en hög med Amelia, Gör det själv och Allt om trädgård. Inga tidningar jag är jättefan av men får alltid hem ett gäng från jobbet... Jag MÅSTE läsa igenom dem innan Solsidan som börjar om en kvart. För efter Solsidan har vi en film vi måste se som vi har hyrt. Sedan måste jag sova, för jag skall upp i grisottan.
 
Gräns på mig. Tidningar jag får från jobbet är ju bara bonus - inget jag MÅÅÅÅSTE läsa just nu.
 
 
Jävla skit. Måste jobba på det här.
 

Kommentarer
Postat av: jama

Fan vad jag känner igen mig - H E R R E G U D! Det kunde vara jag....ja det där med stressen alltså! Går igång så jag nästan tror jag ska kollapsa! Har faktiskt nu, när jag är mammaledig, oxå känt mig sjukt stressad...eller mer i början. Jag blev nästan orolig över mig själv o bestämde mig för EN SAK I TAGER. dvs jag behöver inte göra 100 ärenden när hag ändå är "på byn" osv... Fokus handla på Ica, ja men då gör jag det o bara det. För ska jag hinna mata bebis, söva bebis, plocka/städa hemma oxå INNAN de stora slutar skolan för dan så pallar jag inte att fara runt som en duracellkanin!

Rätt skönt när man kommer till insikt liksom. Och det har ju du oxå gjort men det gäller ju att verklighetsställa det oxå. Usch, mornarna när jag lämnade ungarna innan jobbet, jag kunde va helt hemsk ibland. Sådär så man skäms efteråt. Nånstans är man ju inte mer än människa, men visst har man sina mindre bra sidor, och , inte att förglömma, BRA sidor oxå.

Oj va långt det här blev.
Puss påre!

2012-12-05 @ 20:25:54
URL: http://jama.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0