pendelilska -

Wake up & smell the coffee!

Jag minns att allt var så jäkla enkelt. Smärtfritt. Smidigt. Smutt. Skönt. Det fanns inga bekymmer. Man var odödlig och inget kunde hända en. Allt bara gick som på en räls liksom.

Vet inte om det har med naivitet att göra eller om man bara är så'n när man är yngre.

Nu har man vaknat upp i verkligheten.

Det börjar göra ont lite här och var. Det är den ena krämpan efter den andra. Hälsenor. Handleder. Knän. Höfter. Huvudvärk. Sömnbrist. Yrsel. Det syns i spegeln att man haft det lite tufft.

Men tufft är kanske att ta i, det finns ju de som haft det tio ggr värre. Så jag skall fan inte klaga. Men ni hajjar vad jag menar - omformulerar mig ifall någon inte fattar - det syns att man inte är 22 längre. Om man säger så.

Mina föräldrar är inte längre jätteunga. De är inte längre odödliga. Man har insett det ganska hårt när pappa gick på stroken innan jul. BOOM! Där fick man en känga med "verklighet" rakt i magen. Solarplexus mer.

Människor runt omkring förlorar sina föräldrar. Människor runt omkring åker på skit som cancer.

Detta fanns junte när man var yngre. Då levde ju alla glada dagar och det fanns inga bekymmer. Det som var jobbigt då var typ att man behövde komma hem "tidigt" en lördagkväll. Eller att man fick en finne mitt på näsan. Eller att man inte hade råd med de där 501:orna.

"Om man ändå fick bli vuxen..."

Visste man då vad som väntade hade man inte haft så bråttom.

Citerar Uggla:

"Varför längtar du till den dag då du skall fylla sju. Varför skynda på, när den tiden snart är här ändå..."

"Och plötsligt så har du nått fram till den dag, då du ligger och tänker som jag..."

Om jag bara kunde banka in i mina tjejers huvuden att de skall NJUTA av tiden de har just nu. Om jag bara fick dem att inse att de har det jävligt bra - att det inte är guld och gröna skogar när man blir vuxen.

Ja jag har dödsångest. Ordentlig dödsångest. Nästan så jag blivit religiös på äldre da'r. Vill inte att det skall gå så förbaskat fort. Vill frysa tiden lite. Jag vill inte vara en gammal tant. Jag vill hänga med. Jag vill att min kropp skall orka och vara fysiskt aktiv hundra år till.

Jag vill att mina föräldrar skall vara pigga och friska hundra år till.

2013-02-20 @ 11:36:03 Annat skit Permalink

Kommentarer

Postat av: Alexandra

Jag håller med om varenda ord du skriver! Varje dag, flera gånger om dagen tänker jag så...katastroftankar och det gör mig galen.
Går och får hjälp nu, att lära mig tänka annorlunda... hur jävla lätt är det då?!
Måste lära mig att inte tänka "tänk om"... skitsvårt men jag vill verkligen lära mig för att få en fungerande vardag.

Man kan inte styra vad som ska hända... det suger!!

Det är viktigt att prata om detta, det man bär på inombords...det är så vanligt och ibland kan man behöva ventilera, precis som du gör nu och då gjorde jag detsamma.

Behöver du nångång prata så finns jag här...

Kram tjejen!!

Alexandra

2013-02-21 @ 14:10:47

Postat av: Lillasyster

Kram!

2013-02-22 @ 07:56:29

Postat av: Nina - "Hela Sverige Bakar"

G I S S A om jag känner igen mig i allt Du skriver! Holy lord! Jag känner precis som du....

Jag har F E T dödsångest och har insett att man levt halva livet (om man har tur). Tänker på mina föräldrar dagligen, farsan är förkyld och jag grubblar. Ont överallt, orolig att det ska vara nåt fel. Ja men allt sånt skit! Fy fan....

Fan, vi måste ses! S N A R T! När är bäst för dig, när tjejerna är hos dig eller pappsen?

Puss❤

2013-02-28 @ 09:49:44
URL: http://www.femme.se/niiinis

Postat av: Fru P

Ninaaaa - ses när som helst, var som helst. Kanske kan jag komma in till Sveriges närmaste stad någon dag? Ta en fika som vi gjort ett par ggr? PUSS <3

2013-02-28 @ 15:51:12

Trackback

pendelilska

med ett jävla humör

Wake up & smell the coffee!